Trots att Linköping är Sveriges femte största stad så är det inte känslan man får när man anländer till staden. Med Ostlänken så kommer nu möjligheterna att förbättra och utveckla staden så att den upplevs som den storstad man vill vara. Erik Adolfsson, som är stadsarkitekt i Linköpings kommun, ber fastighetsägare bomba dem med förslag på vad som kan göras och erkänner samtidigt att det finns brister i dialogen med de privata fastighetsägarna som vill vara med och utveckla staden.
Linköping kan bäst beskrivas som en sjöstjärna, där olika ben sträcker sig ut från centrum, utan att det finns någon riktigt koppling mellan områdena. Ett av målen är att läka samman staden så gott det går. Samtidigt så kommer stadskärnan, innerstaden, expandera när Ostlänken färdigställs och ett helt nytt område ska växa fram. Erik Adolfsson, stadsarkitekt i Linköpings kommun, säger på Fastighetsmarknadsdagen Östergötland att den centrala stadsutvecklingen kommer få ta tid och att man inte vill starta allt för mycket samtidigt.
– Staden tar tid att utveckla och vi måste vara målmedvetna. Det är lätt att frestas att här har vi ett stort planområde, vi har lite bulk och vi kan bygga 20 kvarter här på en gång. Men då är det ganska svårt att få liv i det.
– Jag hoppas att man nu, när vi får det här nya stationsläget, håller ihop den här stadsutvecklingen. Det finns inte en marknad som kan ta emot hur mycket som helst.
Han ser det som att det finns tre utmaningar att jobba med framåt, som inte bara gäller att det är dyrt att bygga bostäder. Till skillnad från grannen Norrköping finns inte de äldre och kulturhistoriska byggnaderna och kvarteren i Linköping. Så det första är att ta vara på de fastigheter som vid första anblick inte ser särskilt anmärkningsvärda ut.
– De kan vara riktiga pärlor och det kan vara värdefullt för oss att bevara det vi har, för det är också framtidens kulturmiljöer. Det ska vi tänka på och särskilt när det ska hända så mycket nytt så är det ju de fastigheterna som skapar igenkänningsfaktor och själ, som gör att vi är Linköping och inte vilken stad som helst.
Den andra utmaningen är att få till arkitektonisk kvalitet och att det finns just hjärta och själ i utförandet, där alla projekt bidrar till sin omgivning.
– Varje projekt ska vara lite större än sig självt. Det är inte alltid som det måste innebära en massa kostnader egentligen. Utan lite mer omtanke, omsorg och tänka att vi, kommunen, tillsammans med fastighetsutvecklarna jobbar gemensamt för att marknadsföra Linköping och att vi skapar värdet i ett område.
– Genom att visa framfötterna, anstränga oss lite mer än vad vi kanske hade tänkt från början så uppgraderar vi hela omgivningen. Då kanske vi ger grannen lite vinst, men den vinsten kan komma tillbaka på något annat sätt till den som gjort den ansträngningen. Staden blir i största allmänhet mer intressant för studenterna som vi vill ska bo kvar eller de som överväger att flytta hit.
Den tredje delen är att jobba målmedvetet med ambitionen om en sammanhängande stad. Det kan innebära att man måste kompromissa om en massa saker och alla kan inte få allt säger han.
– Någonstans kanske man måste trycka till lite extra för att få till den volym som manifesterar en plats. Men på ett annat ställe kanske man måste säga att här ska vi faktiskt inte ha den volymen, eller annat, för att det finns en helhet som är uttänkt. Där har våra planarkitekter en jätteviktig roll att faktiskt jobba med stadens form och arkitektur. Den ambitionen och de målen behöver spänna över lång tid, över mandatperioder, över stadsarkitekter och fastighetsutvecklare som behöver vara med på det.
Att hitta attraktiv mark för fastighetsutvecklare att bygga på är en viktig del framåt. Han tycker sig se att många städer i Sverige de senaste 20 åren gjort misstaget att markanvisa bostäder på platser där det inte finns marknadsmässiga förutsättningar.
– Och man har pressat in lite lokaler till de bostäderna, men det ligger så perifert att det kommer kännas sovande i alla fall. På plannivå ser det bra ut, för det finns ju gott om plats och det ser lätt ut att bygga stad där.
– Vi inom kommunen måste få ekonomi, mod och något slags verktyg för att våga utveckla gator, allmänna platser först och där måste marknaden se till att fylla på. Då skapar man de där pulsådrorna, istället för att ringa in en ruta någonstans strax utanför stan och säga här ska vi bygga en stad, men det blir ingen stad om vi bygger så.
Han menar att kommersiella fastighetsutvecklare har en god bild av marknadsförutsättningarna och att de vill åt samma håll som staden så länge som de tittar på moodboards och övergripande bilder.
– Sen kan det tufft när vi kommer ner till det enskilda, där fastighetsutvecklare ska få investeringsbeslut från en styrelse och få ekonomin gå ihop i projektet. Det är inte alltid säkert att det matchar den långsiktiga bilden som vi har. Det krävs en förståelse för varandra och vi behöver prata mer.
Han menar att opinionen om att bygga i mer klassisk stil inte har tagit fart i Linköping, även om de ser redan nu att fastighetsutvecklarna för in klassiska element i arkitekturen. Från stadens sida är inriktningen när det kommer till utformningen av det som byggs att det ska ha ambition och hjärta.
– Man måste visa på att man vill någonting och skapa något intressant – då tror jag inte det spelar så stor roll vad det är för stil, om man visar att här vill jag bjuda min betraktare på någonting lite extra.
För att bygga så mycket stad som man vill göra i Linköping så krävs ett samarbete kring platsutvecklingen. Här har Erik Adolfsson en uppmaning till bolagen.
– Kom till oss och bomba oss med idéer. Framtidens stadskärna kan ske överallt i hela stan, där vi kan skapa de här härliga platserna. Oavsett om det är er mark eller vår mark eller om det gynnar er eller oss. Vi är inte varandras motståndare per automatik, så bomba oss med idéer och bli inte ledsna för att vi ibland säger nej, utan kom med fler idéer.
