Utmaningar och behov med nuvarande sociala KPI:er. En krönika av Atusa Rezai.
De vanligaste sociala KPI:erna som används av fastighetsägare vid hållbarhetslänkad finansiering är trygghetsupplevelsen bland hyresgäster eller antal sysselsättningstillfällen. Dessa mått är viktiga, men de fångar sällan hela komplexiteten i hyresgästernas och områdets välbefinnande.
Vid hållbarhetslänkad finansiering ombeds fastighetsägaren ofta av banken att begränsa valet till en eller två sociala KPI:er som ska spegla affärsstrategin, visa ett tydligt nuläge och sätta ambitiösa mål. Det är också viktigt att kunna jämföra sitt arbete med andra fastighetsägare, gärna med stöd av en oberoende och verifierad part som säkerställer datakvalitet och utveckling över tid.
Samtidigt växer insikten, både hos banker och fastighetsbolag, om att vi behöver ta nästa steg i utvecklingen av sociala KPI:er. Hur kan vi bredda och fördjupa förståelsen för social hållbarhet, så att vi bättre speglar hyresgästernas verklighet? Hur gör vi det utan att skapa merarbete, men samtidigt understryka att frågan är affärskritisk och central för våra viktigaste intressenter?
Fastighetsbranschen är, som många konstaterat, konservativ och trögrörlig. Det saknas samsyn kring vilka variabler som är mest relevanta, och många arbetar i olika system. Organisationer skulle sannolikt vinna på att samla data och analys på ett ställe. Få har fördjupad kunskap om statistik och samband, och möjligheterna att arbeta tvärfunktionellt för att analysera relationen mellan ”mjuk” och ”hård” data är ofta begränsade.
Nya lösningar för en mer nyanserad riskhantering
Under de senaste åren har dock flera aktörer börjat utmana status quo. Forskning, branschdialoger och samverkan har lett till nya metoder och verktyg för att mäta och följa upp social hållbarhet på ett mer nyanserat och omfattande sätt. Vissa bolag har utvecklat egna sociala index som kombinerar variabler för exempelvis trygghet, sysselsättning och integration, medan andra samarbetar med forskningsinstitut och branschen för att ta fram mer standardiserade mätetal.
Ett exempel på denna utveckling är det arbete jag varit med och tagit fram tillsammans med forskningsinstitut och ett 20-tal fastighetsbolag under en process som tog 1,5 år. Syftet har varit att skapa ett socialt KPI som möjliggör konkret och jämförbar uppföljning av fastighetsbolagens sociala ambitioner. Variablerna har valts för att vara relevanta, tillgängliga i befintliga system och upplevas som samlade och representativa. Målet har varit att underlätta beslutsfattande med relevant data och att identifiera samband och korrelationer mellan samhällsnytta och affärsnytta – utan att skapa merarbete.
Det innebär också att banken och fastighetsägaren betydligt lättare kan identifiera och riskmitigera, eftersom det sociala KPI:et tar hänsyn till fler dimensioner av social hållbarhet än vad traditionella mått gör. På så vis stärks både riskhanteringen och möjligheten att arbeta proaktivt med sociala frågor.
Att det sociala KPI:et, Sindi Property Score, nu är granskat och godkänt av både bank och revisionsbolag på Europanivå, och används som socialt KPI i hållbarhetslänkad finansiering, visar att det är möjligt att skapa verktyg som förenar affärsnytta med samhällsnytta och ger en mer fördjupad och tillförlitlig analys.
Sociala KPI:er – nyckeln till framtidens fastighetsfinansiering
Utvecklingen av sociala KPI:er för fastighetsbranschen är ett resultat av envishet, samarbete och en stark tro på att social hållbarhet måste bli en självklar del av beslutsfattandet. Det är en resa som kräver uthållighet, öppenhet för nya arbetssätt och mod att testa nya lösningar. Genom att fortsätta dela erfarenheter, samarbeta över gränser och våga utmana invanda arbetssätt kan vi tillsammans skapa bättre förutsättningar för att mäta social hållbarhet på ett sätt som ger fördjupade insikter och verkligt värde – nu och i framtiden.
