Ett år har gått sen Ryssland inledde sitt anfallskrig i Ukraina. I slutet av förra året hade närmare 50 000 ukrainska flyktingar kommit till Sverige under massflyktsdirektivet. Polisen och Jämställdhetsmyndigheten menar att de möter på ukrainska flyktingar som utnyttjas inom städ- och byggbranschen.
Sen förra året har nio myndigheter fått regeringsuppdraget att gemensamt etablera sju center mot arbetslivskriminalitet, först ut var region Väst samt region Nord som startades upp i juni 2022, resterande center ska startas upp under 2023. I förra veckan kunde Fastighetssverige berätta att arbetslivskriminaliteten är på en fortsatt hög nivå enligt Arbetsmiljöverket.
Ett av problemen som byggbranschen tampas med är svartjobb och olika kreativa metoder att utnyttja människor med hot eller skuldsättning samtidigt som de tvingas jobba i farliga och olagliga omständigheter. Emilie Holmström Ryffé är regionkoordinator mot människohandel och prostitution i region Väst och berättar att de under våren 2022 växlade upp för att möta problemen i spåren av flyktingströmmen från Ukraina.
– Det vet vi av erfarenhet att när det kommer många människor samtidigt att det är risk för att de utnyttjas på olika sätt i arbetslivet. Men hittills är det förhållandevis få som identifierats som utsatta för exploatering.
Är inte det bra?
– Det är tudelat. För mörkertalet vet vi finns där och vår, ska vi kalla det, magkänsla är att det är många vi träffar på som inte vågar berätta av rädsla av att bli av med jobbet som de trots allt fått och behöver, säger hon.
I vilka branscher är det vanligast att ni möter på ukrainska flyktingar som ni misstänker utnyttjas även om de har rätt till arbetstillstånd enligt massflyktsdirektivet?
– Det skiljer sig inte särskilt mycket från hur det brukar se ut men branscher som städ, grön näring och bygg ser vi sticker ut. Men när vi pratar med kollegor nationellt så känner de igen samma problem och indikationerna på att ukrainska flyktingar utnyttjas av sina arbetsgivare, säger hon.
Vad gör ni på plats när ni följer med på en kontroll?
– Alla myndigheter har sitt eget ansvarsområde och vår roll är att försöka få till stånd enskilda samtal med arbetarna för att fråga om hur deras omständigheter ser ut och en viktig del är att vi gör vad vi kan för att informera om vilka rättigheter man har i Sverige. Det är absolut inte lätt alla gånger, med arbetsgivare som inte vill att vi ska prata enskilt och försöker hålla sig i närheten. Så även om det inte är så att vi når fram just vid tillfället så skickar vi i den utsträckning det går med skriftlig information om vad som gäller – vilket ibland ger resultatet att personer hör av sig i efterhand och berättar om hur deras situation egentligen är, säger Emilie Holmström Ryffé.
Helena Lans är polisens samordnare på Center mot arbetslivskriminalitet i Göteborg och berättar att polisen nästan alltid är på plats när myndigheterna gör sina gemensamma kontroller.
– Det finns flera anledningar till varför vi följer med de andra myndigheterna. Dels kan vi från polisen ha egna skäl till att vi vill göra en arbetsplatsinspektion dels kan det vara på begäran som biträde till någon av de andra myndigheterna. Fördelen när vi från polisen deltar är att vi har rätten att kräva legitimation av arbetstagarna vilket inte Skatteverket eller Arbetsmiljöverket har möjlighet till, även om de skulle misstänka att det är fråga om illegal arbetskraft. Medverkar vi från polisen vid inspektionen så har vi också möjlighet att ingripa om någon försöker springa från platsen. Men det händer också att vi möter på misstänkt stöldgods vid kontrollerna på byggarbetsplatser till exempel, säger Helena Lans.
Byggbranschen lider av ett antal problem. Allt som oftast är det underleverantörerna som fallerar och använder sig av svart arbetskraft. Vissa underleverantörer är mer eller mindre ökända berättar Helena Lans.
– De bolagen håller vi ögonen lite extra på. Oftast är det inte så att beställaren vet om vad som sker längst ner i leden av underleverantörernas underleverantörer, men vi märker också att en bidragande faktor när man tar in oseriösa aktörer är i de fall där det är extra bråttom att handla upp ett jobb, säger hon.
Den bilden känner Emilie Holmström Ryffé igen från människohandeln i stort.
– Det är ju oftast organiserat så till vida att man har strukturer för att få in människor som antingen tvingas jobba för alldeles för lite lön, för många timmar än vad som är laglig eller i rent av livsfarliga situationer, säger hon.
Både Helena Lans och Emilie Holmström Ryffé beskriver hur de aktörer som utnyttjar sina arbetare tillämpar fler olika metoder för att till exempel undvika att betala skälig lön för arbetet.
– Det kan vara allt ifrån att de får en bra lön, som de sen tvingas swisha tillbaka till sin arbetsgivare. Vi har sett exempel på att de anses stå i skuld till arbetsgivaren, antingen för att de fick jobbet till att börja med eller för påhittade ”utgifter” som arbetsgivaren menar att de ska betala tillbaka för. Ibland kan det också vara så att en arbetare inte får någon lön alls för det arbete man utfört, säger Helena Lans.
Emilie Holmström Ryffé menar att de gör så gott de kan i att informera och nå ut med information om vad som gäller enligt svenska lag och vilka rättigheter man har i Sverige.
– Men sen finns det också ibland en misstro mot myndigheter och till viss del en tacksamhetsskuld till den som gett en ett arbete. Att leva på dagersättningen är väldigt tufft för många, men vi ska inte glömma att människor vill arbeta och många gånger är helt beroende av den inkomst de får även om den är oskälig säger hon.
Helena Lans känner igen sig i den beskrivningen och konstatera att informationen är viktig för att nå fram till de som utnyttjas.
– Ett missförstånd är att vi gör kontroller bara för att kasta ut folk ur landet. Men mest av allt vill vi komma åt arbetsgivaren i de här fallen. Vi behöver arbetstagarna som vittnen, vi behöver få deras berättelser om vilka villkor som utlovats, hur de fått ut sin lön, eller om de inte fått den utlovade lönen till exempel, säger hon.
Centret mot arbetslivskriminalitet ska göra att det myndighetsgemensamma samarbetet kan ta ett bredare grepp om de olika oegentligheterna. Emilie Holmström Ryffé berättar att de på grund av begränsade resurser inte har möjlighet att delta på alla kontroller som utförs men att de försöker prioritera de insatser där misstanke om exploatering finns.
– Vid sidan av det verkar vi för ett ökat brottsofferperspektiv bland de andra myndigheterna i tillsynsarbetet genom kunskapsutbyte och metodutveckling. När misstanke om exploatering aktualiseras finns vi tillhands för den utsatte även om vi inte varit med vid själva kontrollen.
Helena Lans från polisens sida konstaterar att den egna myndigheten måste prioritera var man lägger sina resurser och måste lägga fokus på de arbetsplatser där det finns tecken på att något olagligt pågår.
– Tidigare har vi nästan bara jobbat med gränspolisen vid de myndighetsgemensamma inspektionerna. Men sen en tid tillbaka har vi utökat samverkan med lokalpolisen, de har god lokalkännedom och har ofta själva observerat arbetsplatser där allt inte verkar stå rätt till som vi kan kontrollera, säger hon.
