Hur ska kontoret fylla behovet av mötesplats och samtidigt utveckla stadens attraktivitet? Vad kan kommuner göra för att underlätta samverkan, förenkla omställning av lokaler ge utrymme för flexibilitet i detaljplaner? Thomas Erséus, vd AMF Fastigheter, ger sin syn på saken i en exklusiv intervju med Fastighetssverige.
Fastighetssverige har skrivit många olika artiklar med fokus på vilken väg kontoren ska ta i framtiden, och man kan konstatera att det finns lika många åsikter som det finns fastighetsägare med kontor. Men en sak verkar de flesta vara överens om: kontorets roll är under förändring.
Idag finns det en medarbetarkader som inte väljer yrkesbana för livet. Allt fler jobbar också inom gigekonomin, vilket är en trend som syns tydligt i USA och är på väg hit. Därför, menar många, kan man inte skapa kontorsplatser som fyller enbart en typ av syfte. Detta är något som AMF Fastigheters vd, Thomas Erséus, ställer sig bakom.
– Samverkan mellan olika aktörer kommer att bli allt viktigare. Staden skapar den yttre, fysiska miljön i form av kommunikationer, stråk och mark; vi fastighetsägare fyller dem med innehåll och arbetsgivaren har sedan ett naturligt ansvar att skapa de bästa förutsättningarna för sin organisation och att erbjuda sina medarbetare en attraktiv miljö för arbete, säger Thomas Erséus och fortsätter:
– Man kan till exempel behöva flytta ner vissa funktioner till bottenplanet i fastigheten, som tidigare funnits i själva kontoret. Då kan också de som “gigar” utnyttja detta, jobba där, träffa kollegor och uppdragsgivare.
Enligt Thomas Erséus handlar detta också om så kallad “talangattraktion”; ska man starta en skobutik bör man lägga den bredvid en annan skobutik, för då vet man att det kommer kunder till området. Den här klusterutvecklingen syns också på kontorssidan i Stockholms innerstad, bland annat vad gäller techbolag; det är där man ska vara inom det området och det är dit talangerna söker sig.
– Kontoret och arbetsplatsen har en viktig roll, men arbetsplatsen är så mycket mer än kontoret, det fysiska rummet, idag; den omfattar även området i kontorets omedelbara närhet, men också hemmet och andra platser, vilket gör det hela både mycket så mer spännande och mer komplext.
Vad kommer att vara den avgörande faktorn som får folk att faktiskt ta sig in till kontoren och inte till andra ställen där de lika gärna kan jobba och där det är “friare”?
– Det är inte en enskild sak. Det vi ofta glömmer bort i den här diskussionen är ledarskapet. Ledarskapet måste gå in och tydliggöra när det är okej att jobba i digitala mötesformer och när man behöver träffas fysiskt, men vi har lite resignerat över att vi helst jobbar där vi tycker att det känns bäst, vilket innebär många hybridmöten. Vi gör på samma sätt som vi har gjort hemma under pandemin när vi väl kommer till kontoret.
– Sedan måste det också vara lätt att ta sig till kontoret. När vi tittar på platser så kollar vi hur kommunikationsvägarna ser ut, för kan du inte ta dig till en fysisk plats inom rimlig tid (vad nu det är, beroende på stad eller plats) så tar det emot. Det är också intressant hur detta har ändrats: innan pandemin visste man att om man åkte vid vissa tider så undvek man köer och trängsel. Nu är dessa lagar satt lite ur spel, eftersom vi blivit mycket mer 24-7-människor. Det här kommer, tror jag, resultera i att vi drar ut vårt arbetsliv över fler timmar. Vi kanske inte jobbar fler timmar – men vi använder fler av dygnets timmar till att jobba.
Dessutom handlar det, menar Thomas Erséus, också om närheten till service, att kunna göra ärenden, att kunna ses med kollegor eller vänner för att äta en bit mat, att kunna ta en AW på jobbet och att ha kul på jobbet. Att känna att man har mycket närmare till allt på jobbet än hemma hjälper till att göra kontoret attraktivt.
Upplever du att kommunerna är tillräckligt flexibla i omställning av lokaler utifrån detaljplanen?
– Jag tycker att det är bekymmersamt att detaljplanarbetet tar så lång tid. När de väl går igenom så kan så mycket tid ha förflutit ifrån den startpunkt då behovet definierades att de kan vara inaktuella. Det borde gå att få in fler syften, fler verksamheter för att skapa en variation. Ska vi dessutom kunna bevara och behålla våra befintliga byggnader utan att behöva riva och bygga nytt så behöver vi förstå vad fastigheterna passar till. Om en detaljplan säger “här ska vara bostäder” och det idag visar sig vara kontor som behövs, ja, då kanske man måste riva eftersom det inte går att anpassa byggnaden. Så att tänka ett par extra varv på hur en byggnad kan komma att behöva användas i framtiden, det skulle detaljplanerna behöva ta hänsyn till mer. Någonstans måste ändå samhällets behov ta över.
Kommer vi att få se mer fastigheter med kontor och boende i symbios?
– Ja, jag tror det. Det är ju inte så länge sedan som man kunde börja 3D-bilda fastigheter, det vill säga dela upp fastigheten i olika syftesområden. Som exempel kan nämnas vår fastighet Fältöversten på Karlaplan i Stockholm, där vi äger handelsdelarna och en bostadsförening äger lägenheterna. Det är lite krångligare med blandkvarter, för man måste fördela ansvarsområden väldigt tydligt – men allt går ju att reglera och avtala. Men det fina med det är att i ett sådant område kan det finnas mycket av just 24-7, mycket rörelse av människor under dygnets alla timmar; platsen dör inte klockan 16.30 på eftermiddagen eller lever inte bara på kvällarna. Närheten mellan olika funktioner kommer vara jätteviktig i framtidens stad, tror jag. Vi behöver få tillbaka lite av småstadskänslan i det stora.
