Efter att SCB under onsdagen presenterat sina siffror för den svenska tillväxten så stod det klart att vi nu är i en teknisk recession. Robert Boije, chefsekonom på SBAB, och Andreas Wallström, prognoschef på Swedbank, kommenterar vad det innebär, hur det påverkar Riksbankens beslut framåt och hur det påverkas av bostadsbyggandet.
Under onsdagen presenterade SCB landets nationalräkenskaper för tredje kvartalet 2023. Sveriges BNP minskade med 0,3 procent, säsongrensat från variationer normala för säsongen och jämfört med kvartalet innan. Nedgången förklaras främst av lageravveckling och lägre hushållskonsumtion. Kalenderkorrigerat och jämfört med tredje kvartalet 2022 minskade BNP med 1,4 procent. Då det är andra kvartalet i rad som en nedgång redovisas så är Sverige alltså inne i vad som kallas en teknisk recession, om än en svag sådan.
Enligt Robert Boije, chefsekonom på SBAB, så var det mycket väntat att vi skulle komma in i en recession och det var snarare oväntat att det inte skett tidigare än så här.
– Svensk ekonomi har visat sig vara mer motståndskraftig mot både den höga inflationen och stora ränteuppgången än vad vi trodde. Men nu är vi helt klart där, säger han.
Även Andreas Wallström, prognoschef på Swedbank, håller med om att recessionen var att förväntad. Han beskriver att det finns tre huvudskäl till att svensk ekonomi drabbas särskilt hårt, nämligen räntekänsligheten, exportberoendet och en stramare finanspolitik än i de flesta andra länder.
Kan du sätta den här recessionen i ett perspektiv och finns det anledning att vara orolig för en fördjupning?
– Det är en tudelad ekonomi. För vissa delar av ekonomin är recessionen djup och allvarlig. Fastighetsbranschen, i synnerhet bostadsmarknaden, har det tuffaste läget sedan 90-talskrisen. Även hushållen har drabbats exceptionellt hårt i denna nedgång. Hushållens konsumtion har inte fallit så mycket som den nu gör på 30 år. Samtidigt går vissa delar i ekonomi fortsatt bra. Stora delar av industrin möter fortsatt hög efterfrågan. Bilden är alltså splittrad och jämfört med tidigare konjunkturnedgångar står sig export och industriproduktionen väl, säger Andreas Wallström.
Robert Boije säger att det finns en risk för en betydligt sämre utveckling med större BNP-fall och arbetslöshetsuppgång, men mer sannolikt är det med en mjuklandning.
– Får vi och de flesta andra prognosmakare rätt kan vi tala om en mjuklandning med en måttlig uppgång i arbetslösheten. I bostadsbyggarsektorn är det dock nattsvart. Skulle vi få nya inflationsproblem och Riksbanken höjer räntan mycket mer, kan arbetslösheten öka betydligt mer, säger han.
Hur kan det påverka Riksbankens räntebeslut framåt och hur kan recessionen påverkas av att de lämnade styrräntan oförändrad?
– Det stärker slutsatsen att vi nu ändå sett räntetoppen. En recession bidrar i sig till att inflationen sjunker tillbaka. Jag tror att rädslan för att spä på recessionen bidrog till att Riksbanken valde att sitta still i båten, säger Robert Boije.
När Riksbankschefen i förra veckan presenterade att direktionen beslutade att hålla räntan oförändrad på fyra procent så sa Erik Thedéen också att en av de stora anledningarna till BNP-nedgången kan hänföras till tvärniten i bostadsbyggandet. Detta trots att segmentet är litet så får en så stor nedgång alltså stora effekter. Robert Boije håller med om den analysen och säger att fallande investeringar jämte fallande hushållskonsumtion de viktigaste faktorerna bakom fallet i BNP nu. Det håller Andreas Wallström med om.
– Fallande bostadsinvesteringar bidrog kraftigt negativt till tillväxten. BNP föll med 1,4 procent jämfört med motsvarande kvartal i fjol, varav bostadsinvesteringarna bidrog med hela -1,6 procentenheter. Det innebär att BNP faktiskt ökade något, 0,2 procent, om bostadsinvesteringar exkluderas, säger Andreas Wallström.
Det sägs också att det kan krävas finansiella åtgärder för att recessionen inte ska bli djupare, vad kan det röra sig om och när skulle sådana insatser behöva göras?
– Ja, för att mildra nedgången behöver den ekonomiska politiken stötta. Jag tycker att finanspolitiken bör vara mer expansiv, exempelvis via inkomstskattesänkningar till hushåll, ökade bidrag till kommuner och regioner, samt ökade satsningar på infrastruktur. Det kan göras omgående utan att inflationen ökar, säger han.
När det gäller finansiella åtgärder från politiskt håll tror Robert Boije att vi har kommit till en punkt där det nu finns behov av att i första hand bidra till att minska fallet i bostadsbyggandet.
– Vi riskerar annars att hamna i en situation med ökande bostadsbrist som försvårar kompetensförsörjningen i flera regioner, inte minst expansiva regioner viktiga för klimatomställningen som Skellefteå. På sikt håller det tillbaka den ekonomiska tillväxten.
– Men tyvärr är enkla och snabba sådana åtgärder inte helt lätta att snyta ur näsan. På småhussidan skulle man kunna tänka sig temporärt slopad stämpelskatt för alla som köper nyproduktion och ett borttagande av taket i reavinstbeskattningen. På flerbostadssidan ett temporärt investeringsstöd riktat till regioner med störst behov av nya bostäder – kan dock bli svårt med gränsdragningsproblem. Mer generella sådana stöd har visat sig vara ineffektiva. En temporärt minskad byggmoms kan vara värt att titta på också, men där finns EU-regler att beakta som kan möjligen kan försvåra en sådan åtgärd, avslutar Robert Boije.
