Västsvenska Handelskammaren vill att innerstaden ska bli tätare. Det här innebär, bland annat, väldigt mycket mer bostäder.
– Vi vill att det ska bli mer av en blandstad, även i det som är den historiska stadskärnan och att den vidgas, säger Christina Heikel.
– En blandstad som går upp mot avenyn, som krokar i evenemangsområdet, Masthugget, över älven och mot Gullbergsvass.
Och hur går det med den här förtätningen av bostäder i innerstaden för tillfället?
– Det går sakta framåt. Jag tror att det behövs mer driv för att komma framåt med de stora projekten. Vi måste också jobba på ett samlat sätt med de små delarna som tillsammans är viktiga för helheten, som att vi förtätar, att vi bygger på mindre tomter, att vi gör påbyggnader och kanske, i viss mån, konverterar mellan olika bostadstyper.
Ola Serneke tror att man ofta pratar förbi vikten av säkerhet, trygghet och attraktivitet.
– Effekten av en blandstad blir att mycket folk passerar hela tiden och finns det många i ögon dygnet runt så att det blir en trygg stad. Sedan kombinerar man det med bra kommunikationsmöjligheter, så att staden blir så bilfri som möjligt, och ser över frågan om parkeringshubbar.
Ola Serneke lyfter också frågan om ekonomiska zoner och hur man skulle kunna använda sig av sådana. Detta är en företeelse som inte används i Sverige, men däremot mycket utomlands.
– Man indelar städer och områden i zoner, där man kan ha olika skatteskillnader. Det blir en större fråga, men jag tycker att man ska fundera på sådana saker också för att kunna underlätta. Det går att reglera mycket och skapa attraktivitet genom styrmedel. Precis på samma sätt som när man sätter en avgift på tunnelbanan, spårvagnen eller parkeringen, så kan man göra det omvända, så att man attraherar verksamheter och etableringar, säger Ola Serneke.
Det är ju ett annat paradigm än vad vi är vana vid.
– Man måste tänka utanför boxen och se vad som finns för möjligheter, menar Ola Serneke.
– Det finns ett förslag på zonsystem som skulle hålla ute fossildrivna tunga fordon och då förbättra stadsmiljön. Varför kan vi inte driva på elektrifieringen genom att inkludera persontrafiken? fyller Christina Heikel i och fortsätter:
– Ska vi öka Göteborgs attraktivitet så måste vi öka densiteten, vi måste få in mer människor och vi måste få mer effektiva kommunikationer. Då måste vi också få unga att flytta in till staden och det som ligger inom griphåll är studentbostäder. Politiskt vill man också bygga fler sådana, men man skulle kunna göra det på ett mer riktat sätt genom att styra planeringen till centrala lägen.
Göteborg stadskärna är väldigt otät i jämförelse med Stockholm och Malmö. Västsvenska Handelskammaren tittar på att göra en uppdaterad version av den undersökning man genomförde 2021, som visade att Göteborgs stadskärna har ungefär hälften av den täthet som Malmö och Stockholm har.
– Tycker man att Göteborgs centrum är lite glest så har man rätt. För de verksamheter som gör att staden upplevs som rolig, varierad och levande så är det ju ett väldigt stort bortfall i köpkraftsunderlag. Skulle det råda samma täthet som i Stockholm och Malmö så skulle det tillföra ungefär 6 miljarder kronor årligen som kan gå till handlare, restauranger och andra verksamheter, säger Christina Heikel.
– Och ska vi förtäta, vilket alla är överens om, så blir det ju omöjligt om alla ska åka bil i innerstaden, men blir det mer blandat boende så kommer ju inte bilar och annan trafik att röra sig i staden under samma tid. Men, absolut, färre bilar behöver det bli för att få det att fungera, säger Ola Serneke och lägger till:
– Om man samtidigt lyfter kommunikationsfrågan, förbättrar kommunikationen, så blir det till slut som i Stockholm: man skippar bilen för att det finns så bra kommunikationsmedel.
Ola Serneke tror inte man blir av med ”plåtburkarna”, bilarna, oavsett om de går på el, diesel eller bensin. Folk kommer behöva använda bilen, menar han.
– Men ta P-huset Fokus till exempel. Det skulle kunna vara tio gånger så stort och man skulle kunna ta sig från det P-huset, väldigt enkelt, in till centrala staden. Där har man närheten till leden, både E20, E6 och riksväg 40. Om man har fem eller tio sådana stora p-hus, så kan de som bor på ställen man måste åka bil till och från också åka in till Göteborg, parkera där, ta sig in med spårvagn eller bus till centrum på tre minuter. Det tror jag att man ska jobba ännu mer med.
När det gäller halten hyresrätter i innerstaden tar Ola Serneke åter upp exemplet med Cirkustomten vid Lorensberg.
– Här krav på oss att 30 procent av det vi bygger ska vara hyresrätter och resten är bostadsrätter. På så vis får vi hyresrätter i attraktiva områden. Jag gillar den typen av upplägg, även om jag initialt inte tyckte det var bra.
– Sedan är det klart att stora stadsutvecklingsprojekt medför stora exploateringskostnader. Exploatören tar i dag större delar mot vad man gjorde på 80- och 90-talet, när jag började i branschen, så det är stor skillnad när det gäller vad man betalar innan man börjar slå i första spiken. Om vi tar Karlastaden med Karlatornet som exempel: där har vi lagt ut, förutom att köpa fastigheterna, åtskilliga hundra miljoner innan vi ens kunde börja bygga. Det kanske vore bra om man underlättade för exploatörer att kunna utveckla utan att betala så mycket initialt, för det är hämmar ju konkurrensen. Det blir färre och färre som kan bygga om man ska ta samtliga exploateringskostnader som är hänförda till planen, säger Ola Serneke.
– Vi har ju många medlemmar i branschen som vill bygga bostäder eller hyresrätter i den centrala staden, men där finns ett antal hinder, påpekar Christina Heikel.
– Det ena är ju den politiska prioriteringen, upplevelsen av att man inte prioriterar den typen av detaljplaner. Det finns också jättekonstiga policys och egna regelverk. Det är inte någon annan som har lagt dem på Göteborg. Det har man gjort helt själv.
– Med lite vilja finns det sätt att få de här processerna att bli något mer effektiva och då får man också ner kostnaden. Det är många som vill bo i centrala staden och det breda näringslivet vill också att det finns bättre förutsättningar både att bo där och att stadskärnan är ännu mer levande, avslutar Christina Heikel.
