På Västsvenska Handelskammarens seminarium under föregående vecka så var ämnet för dagen vägen framåt efter byggkrisen. Som ordförande i stadsbyggnadsnämnden deltog Johannes Hulter från Socialdemokraterna på tillställningen och delade sin syn på vad han anser behöver förbättras under både mandatperioden och för framtiden när det kommer till bostadsbyggandet.
Mandatperioden för det rödgröna styret i Göteborg har kommit halvvägs. En sak som stuckit ut för denna omgång för den konstellationen är att man tydligt i sina styrdokument har satt ner foten för vilken typ av stad, och i förlängningen vilken typ av bostäder man vil bygga för göteborgarna. Kort är det kvartersstad i centrum och trädgårdsstad utanför stadskärnan som gäller i detaljplaneprocessen.
– Det är vad göteborgarna vill ha, just för att det är eftertraktat, populärt och skapar attraktiva områden och bra miljöer.
Johannes Hulter fortsätter med att säga att det finns brister i den politik som förts hittills. På många sätt har bostadsfrågan setts som ett särintresse och inte som den samhällsinfrastruktur som det faktiskt är.
– Men det är en helhet. Det här är kanske något vi lärt oss från tidigare misstag. Att det inte bara handlar om antalet bostäder, utan om människor. Som visserligen sover och äter middag i sin bostad, men sen går de ju därifrån. Då ska kollektivtrafiken finnas där. Sen ska de lämna barnen på förskolan, då ska också den finnas där. När vi får in företagsetableringar så måste det också funka, för det hänger ihop med arbetsmarknaden med.
– Så det handlar om att bygga ett samhälle. Jag tror att problemet i Sverige, om jag ska generalisera, är just att man har suboptimerat väldigt mycket. Man tänker bostad och bostadspolitik och nu måste vi bygga bostäder, bostäder och bostäder.
– Eller så är det företag, företag måste finnas och då blir det fokus på företag. Och sen när man gör en sak i taget så märker man plötsligt att oj, så har vi inga förskolor och så försöker man lösa det jättesnabbt. Och sen hamnar problemet på nästa ställe och sen nästa, istället för en helhetssyn.
Han fortsätter med att förklara att bostadsbyggandet i Göteborg trots allt är på en relativt bra nivå om man jämför med tidigare år. 2019 var första året man passerade 3 000 färdigställda bostäder på ett år. Det kan jämföras med perioder innan dess där det vissa år var så få som 75 stycken. Nu väntar dock en nedgång.
– Nu ligger vi där runt 3 000 men det kommer bli en dipp framöver. Men den dippen blir ändå beräknat högre antal bostäder än vad vi hade under många decennier. Det vi gjorde under mandatperioden 2014-2018 har fått effekten att vi nu har fått igång produktionen. Jag upplever nu att det finns en samsyn politiskt och att politiken börjar förstå frågorna lite mer djupt.
Men han förtydligar här att den lite större insikten främst har uppbådats på kommunal nivå där han menar att man är överens om tanken att Göteborg ska växa. Det finns dock en stötesten kvar, nämligen markanvändningen. Den diskussion uppstår även i kontakt med de som vill bygga i staden berättar han.
– Vi har mött flera som ställt frågan till oss om de kan få marken gratis. Så enkelt är det inte och vi måste tänka långsiktigt med markanvändningen. Dels hänger det ihop med att staten har dragit sig undan. Så vi behöver tänka på hur vi finansierar hela välfärden efter att vi byggt de här bostäderna.
– Och så ska kommunalservice och allt det som behövs fungera måste vi stå för det själva. Så ekonomin behöver hänga ihop och det är ett svårt pussel att lägga.
Han medger att det är lätt att peka finger mot staten och säga att det finns andra sätt som de här frågorna borde hanteras på, där ett förslag är att det skulle tas över av landstingen. Men han ser anledning att titta bakåt i historien för att hitta lösningarna.
– Längre bak fanns en insikt om hur samhället byggs och vad som krävs. För det är faktiskt ändå vi allihop som bestämmer vad staten ska göra. Jag har väldigt mycket negativt att säga om regeringen, men båda sidor har ett problem här att manna upp. Vi behöver bestämma oss som samhälle, även som privatpersoner och medborgare.
– Prioriterar vi att få pengar i plånboken så vi kan åka till Thailand eller tjäna pengar på aktier? Ja, men för all del. Men vill vi också tillsammans bygga ett samhälle och investera i Sverige igen så måste vi bestämma oss för det.
– Om medborgarna bestämmer att nej, vi vill kunna köpa billiga saker från Kina, ha kul, åka på semester, vi skiter i hur energiförsörjningen ska se ut och bostadsförsörjningen ska se ut – vi vill bara ha mer pengar på plånboken och göra roliga grejer, då är det det som kommer hända.
Inom Socialdemokraterna pågår nu ett arbete för att utveckla bostadspolitiken, där förslag har skickats till den kommande partikongressen. Han säger att det kommer vara en fråga som det kommer bråkas mycket om i vilken riktning man ska ta det. Det finns väldigt starka röster för att politiken måste ta ansvar och bygga det här samhället och det kostar pengar. Han tror och hoppas det kommer att komma väldigt mycket spännande förslag från partikongressen. Men det finns ett grundproblem i den kommunala ekonomin som inte är löst fortsätter han.
– Vi har ändå en nation som heter Sverige som vi ska bygga tillsammans. Staten måste göra det då vi som kommun helt enkelt inte klarar av ekonomiskt att göra alla de investeringar som krävs. Det handlar om så fruktansvärt många miljarder, så att det finns ingen möjlighet för oss.
– Men det går inte för en kommun att ta det totala bostadssociala ansvaret heller. Vi har kranskommuner runt omkring oss och säger, ”ja men jättebra, ni kan bygga och ta det bostadssociala ansvaret så kan vi bygga lite villor så kan folk komma hit, bo här och betala skatt här, det blir jättebra. Lös ni problemen”. Jag menar att det måste hänga ihop ekonomiskt, för vi kan inte bygga utan att kollektivtrafiken, vägarna och infrastrukturen funkar.
– Och där har staten konsekvent underlagt lång tid, både röd och blå, sagt att nej, det här får ni lösa på lokal nivå.
Det har gjorts framsteg i det lokala samarbetet med kommunen och med bostadsbyggarna menar han, men också att det finns anledning till självkritik för politikerna i staden.
– Man kan lätt bli för bekväm och skicka fram tjänstemän istället, så att de får sitta och prata eller lösa de här frågorna. Jag tycker det här är jätteviktigt, för jag skulle hellre vilja att någon hörde av sig direkt till mig när något inte funkar. Jag vill inte ha workshops om det, utan säg bara vad det handlar om så ska vi se om vi kan lösa det.
– Vi borde vara mer hands on och hantera saker. Också för att få tydlighet också – att man som företag kan få ett tydligt nej, det där är inte intressant, det är inte det vi vill göra i stan. Eller om det är kanon så ska jag personligen göra vad jag kan för att se till att vi kommer fram där.
– Där hoppas jag och tycker ändå att det blir bättre och att jag ser framsteg på den fronten också, att man inte har så stort avstånd till oss. Håller man ett avstånd till frågorna så löser man det inte.
Han säger att vägen framåt i Göteborg är att göra allt de kan för att man ska kunna bygga så mycket som möjligt och han uppskattar att intresset är stort för att bygga i staden.
– Vi ska trycka fram så mycket vi kan som är bra och som skapar en attraktiv och sammanhängande stad. Vi förbereder oss samtidigt på att den dag det vänder och medborgarna bestämmer sig för att de vill bygga ett samhälle igen så ska vi som kommun ha planer redo för att kunna köra igång. Vi vill inte behöva rusa igenom det när det vänder, utan det är bättre att det finns bra, vettiga och marknadsmässiga planer klara som man sen kan hoppa på och börja bygga.
– Så att det är ju ett ansvar jag har och som jag kommer att bli utvärderad på 2026. Jag är väldigt taggad och har väldigt starka incitament att se till att det funkar bra i Göteborg. Vi kan vara ett föredöme förhoppningsvis för resten av Sverige på hur man kan jobba.
Vill du veta mer om marknaden för bostadsfastigheter så arrangeras Stora Bostadsdagen STHLM den 15 oktober på Bygget Fest & Konferens i Stockholm. Säkra din plats här.
