De nya ränteavdragsbegränsningsreglerna strider mot EU-rätt och drabbar potentiellt fastighetsaktörer relativt sett hårt.
– Problemen med de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna är förstås att de begränsar den skattemässiga avdragsrätten för kostnader för räntor, i vissa situationer. Främst gäller det bolag som har lågt så kallat driftnetto och höga räntekostnader. Bolag som har hög belåning drabbas i högre utsträckning eftersom de har räntekostnader. Investeringstunga bolag drabbas typiskt sett hårdare eftersom de ofta lånar pengar för sina förvärv – med räntekostnader som följd. Fastighetsbranschen drabbas därmed relativt sett hårt av de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna, säger Leonie Selting på Stensvik & Partners.
De svenska reglerna är oklart skrivna och i många delar vet man ännu inte hur de ska tolkas. Alldeles nyligen har såväl Högsta förvaltningsdomstolen (13 december 2021) som Skatterättsnämnden (13 maj 2022) påtalat att reglerna strider mot EU-rätten.
– Mellan svenska bolag i en svensk koncern kan det ibland finnas möjlighet att utjämna det skattemässiga resultatet mellan koncernbolagen. I en situation när ett bolag från ett annat EU-land i stället är inblandat och det finns ett koncernförhållande mellan det svenska bolaget och bolaget från det andra EU-landet, finns det inte motsvarande möjlighet att jämna ut resultatet mellan företagen. Det gör att när vi har en ränteavdragsbegränsningsregel, som träffar räntekostnader på koncerninterna lån och förvärv, så kan också avdragsrätten för räntekostnader på lån till ett koncernbolag som är beläget i ett EU-land utanför Sverige komma att begränsas med våra regler. Det finns inte möjlighet att göra en koncernintern utjämning av resultatet mellan ett svenskt bolag och ett koncernbolag som finns i ett annat EU-land. Därför kommer koncernen med det utländska EU-bolaget att hamna i en sämre situation än en koncern där det bara ingår svenska bolag. Det strider mot EU-rätten. I en del fall medför Högsta förvaltningsdomstolens dom och även i viss mån Skatterättsnämndens avgörande, att de specifika begränsningsreglerna inte bör tillämpas, säger Leonie Selting.
Regeringen har initierat en utredning (2021:97) av reglerna och också nyligen gjort tilläggsdirektiv (2022:28) till utredningen bland annat med anledning av Högsta förvaltningsdomstolens dom. Skatterättsnämndens avgörande ihop med Högsta förvaltningsdomstolens dom och regeringens utredning, kommer förhoppningsvis att leda till att reglerna modifieras.
– Hur de kan komma att modifieras är mycket svårt att sia om. De svenska reglerna är i dag långt mer avdragsbegränsande än vad EU-regler kräver. Vi kan kanske inte hoppas på att reglerna föreslås bli så mycket lindrigare i utredningen – kanske kommer endast specifikt situationer där andra EU-bolag finns inblandade att anpassas så att situationen inte blir sämre för sådana än för rent svenska koncerner. Utredningen ska också utreda och ta hänsyn till internationella förslag om hur en minimiskattenivå i multinationella företagsgrupper inom EU ska kunna genomföras i Sverige. Vi har ofta sett att i stället för att regler blir enklare att tillämpa, så blir de mer komplexa ju fler utredningar och förändringar som genomförs, säger Leonie Selting.
Just nu är det ett stort problem att reglerna är svåra att tillämpa och det är oklart vilka räntor som avdragsrätten ska helt begränsas för och vilka räntor avdragsrätten ska begränsas för på annat sätt, exempelvis enligt de så kallade generella reglerna.
– För fastighetsbolagen och andra investeringstunga företag innebär regelkomplexiteten förutom att skattekostnaderna blir högre, ofta att konsulter behöver tas in för att det ska vara möjligt att deklarera rätt, säger Leonie Selting.
