Ingemar Rindstig på EY Real Estate analyserar starten på fastighetsåret 2017, säger sitt om paketeringsutredningen – och förundras över det uteblivna asiatiska kapitalet.
Femte månaden på året har snart passerat och vid denna tidpunkt i fjol hade vi precis upplevt den näst största fastighetsaffären i svensk historia, i och med Castellums förvärv av Norrporten.
Rent statistiskt är just den affären inget vi kan räkna med nu, för att få en jämförelse. Q2 är som bekant inte över än.
Experten, den auktoriserade revisorn och EY Real Estates chef Ingemar Rindstig, säger så här om det knappa halvåret 2017:
– Egentligen är det inte så mycket mer att vänta än det som har varit. Om vi tar och blickar över världen så visar transaktionsvolymen för Q1 ligger det på cirka två procent mer i år. Alltså ungefär på samma nivå som innan.
Han tillägger dock:
– Bakom det döljer sig dock en hel del intäktsgenererande poster som gör att den totala transaktionsvolymen har gått ner tio procent. Kinesiska marknivåer har gått ner.
Det råder ingen större tvekan om att det överlag var höga transaktionssummor i fjol, vilket gör att flera former av jämförelser haltar en aning.
– Nu jämför man med en väldigt hög del förra året. Om vi tittar på Europa har det gått ner. Storbritannien 43 procent, Frankrike 20 procent. Men den tyska har gått upp 33 procent. Totalt i Europa har det gått ner, mycket beroende på England och Frankrike.
Hyrorna?
– Ja, i övrigt hålls volymerna upp ganska väl. Hyrorna går upp överallt egentligen, förutom i England och London då, säger Ingemar Rindstig och tillägger:
– Det är säkerligen en effekt av Brexit, där det finns en osäkerhet. Men det är ändå en rätt hög volym i Storbritannien. För andra kvartalet i rad är dock den tyska volymen högre, det minns jag inte ens när det hände senast.
Rindstig konstaterar att det utländska kapitalet i allmänhet, och det kinesiska i synnerhet, dominerar den brittiska marknaden.
– Det är väldigt mycket utländskt kapital i ”UK”. Mycket kinesiskt och Hong Kong-kapital i England, det flödar in.
Är det något vi kan se i Sverige?
– Ja, men faktiskt ingenting nu. Och det förstår jag faktiskt inte, vi måste tala om att vi finns. Generellt sett, när man blickar mot den europeiska marknaden, så kommer man alltid, alltid först till London. Sedan ger man sig av, vidare mot Paris, Tyskland, Belgien och Nederländerna. Sedan borde de komma hit.
Varför?
– För att investerare alltid söker stabil avkastning, och Norden har ett ord om sig att göra bra ifrån sig i Europa för tillfället.
– Det japanska kapitalet borde börja komma. Men de har inte vågat köpa fastigheter sedan 1990, där har det varit en fullständig kollaps.
Har vi nått toppen i Sverige, finns det skäl till oro?
– Nja, det enda skälet till oro är egentligen politiskt. Man kan ju säga att det borde gå ner, för det gör det ju alltid när det har gått bra. Men samtidigt måste man fråga sig: vad är det som pekar på att det kommer gå ner? Möjligen den politiska osäkerheten.
– Det man dock märker en oro för är paketeringsutredningen, den är så tokig som något kan vara. Det skapar oro från det utländska kapitalet så det enda vettiga politikerna kan göra är att stoppa det där i papperskorgen. Sämre rörlighet och färre byggda bostäder blir konsekvenserna av ett sådant förslag – då förstår jag inte varför man ens överväger att gå vidare med det. Utredningen är rakt igenom konstig.
Läs mer om paketeringsutredningen HÄR.
