I en artikel i publikationen Altinget uttalar sig representanter för Hyresnämnden i Stockholm och är starkt kritiska till att fortsätta utse de skiljemän som behövs för att avgöra tvister om de årliga hyresförhandlingarna. I Stockholm har man tagit emot 1 800 ärenden sedan lagen infördes och fått ta in extra personal. Dessutom ska fler ärenden tillkomma, enligt ett nytt förslag.
I Göteborg sitter Lise-Lotte Norén Wilkens, myndighetschef och hyresråd på Hyres- och Arrendenämnden i Göteborg, och filosoferar över vad problemet egentligen är.
– Vi har ju också tagit emot en betydande mängd ärenden, cirka 2 800, berättar hon för Fastighetssverige.
När förslaget om att Hyresnämnderna skulle utse skiljemän kom så var det ett jättebra förslag, menar Lise-Lotte Norén Wilkens, eftersom de årliga hyresförhandlingarna måste fungera.
– Tidigare gick det till så att om man inte kom överens så kunde den ena parten stranda hyresförhandlingarna. Det var det som hände 2016, då vi hade 41 000 drabbade hyresgäster. Därför ser vi alternativet med skiljemän som något mycket positivt. Parterna på hyresmarknaden är också överens om att det är en bra lösning när parterna inte kan komma överens.
Själva beslutsfattandet när det gäller att utse en skiljeman är enkelt och okomplicerat, hävdar Lise-Lotte Norén Wilkens.
– Att utse en skiljeman tar någon minut. Man ska kontrollera att parterna är överens om att man ska ha möjlighet att kunna utse skiljeman. Det är när vi ska registrera ärenden som det blir resurskrävande och tar lång tid.
Detta beror på rådande förordningar, men nu ligger ett förslag på bordet om att förenkla registreringen av den här typen av ärenden, vilket kommer att leda till att det går snabbare att både registrera och handlägga dem.
– Vi har fått det här uppdraget och vi löser det. Dock hade ju ingen kunnat tro att det skulle bli så här många ärenden.
Men när man bestämmer sig för att det är så här det ska göras; hur kommer det sig att man inte ser den risken eller tar med den i beräkningen?
– Den här gången tror jag att inflationen spelade stor roll; den gjorde att hyresvärdarna krävde mycket större höjningar än normalt. En annan stor och bidragande faktor till att ärendena blivit så många är att det, sedan 2016, är svårt för parterna på hyresmarknaden att förhandla med varandra. Min uppfattning är att det saknas förmåga och vilja att komma överens. Detta är det stora problemet.
2016 strandade fastighetsägarna alla hyresförhandlingar i Göteborg. Då var läget akut, för att inte säga ohanterligt, enligt Lise-Lotte Norén Wilkens. Detta ledde till att lagstiftarna fick upp ögonen för problematiken och tog fram förslaget om att utse skiljemän. Båda parterna var överens om att systemet med skiljemän var en bra lösning.
– Det är jättebra med kollektiva hyresförhandlingar, men för att man ska kunna ha det så måste de årliga förhandlingarna fungera. Om då inte parterna kan eller vill förhandla och komma fram till lösningar så kommer inte det här systemet att fungera i framtiden. Då spelar det ju ingen roll vad man stiftar för lagar, suckar Lise-Lotte Norén Wilkens och fortsätter:
– Varför de inte kommer överens i förhandlingarna vet jag inte. Det är ju proffs som förhandlar – men de kommer inte överens. Förr fanns det ett ömsesidigt förtroende mellan parterna och målsättningen var att man skulle komma överens. Så är det inte i dag. Och de som kommer i kläm är hyresgästerna.
Vilket framtida scenario ser du om det här inte löser sig?
– Om inte hyresförhandlingarna inte fungerar så måste politikerna komma på ett annat system på hur man ska bestämma hyrorna och då blir det besvärligt. Finland har till exempel ett helt annat system, de har inga kollektiva hyresförhandlingar.
Systemet som varit på plats i Sverige har fungerat bra tidigare, menar Lise-Lotte Norén Wilkens. Det finns ett bruksvärde, man har årliga hyresförhandlingar som utgår från kostnadsökningar. Att det finns motsättningar tycker hon ingår i sakens natur.
– Det är som när man förhandlar om sin lön; den ena parten vill få upp den och den andra hålla nere den – det finns en naturlig motsättning, men det finns en vilja att lösa situationen.
Hon funderar en kort stund.
– Jag tror inte det är enbart en part som är oresonlig. Men hyresrätten är beroende av att man har ett fungerande system för hur hyran ska bestämmas, att det finns en förutsägbarhet – annars vill ingen äga hyreshus. Då är hyresrätten i fara.
