Peter Svensson är lokalförvaltare på Polismyndigheten för en av myndighetens nationella enheter. Polisen är indelad både regionalt och nationellt i olika distrikt och verksamheter. En av verksamheterna är Nationellt Forensiskt Centrum, NFC, som bildades den 2015 ur tidigare SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium, och de tidigare tekniska rotlarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som en nationell avdelning inom den nya Polismyndigheten.
NFC är utspritt över hela landet, så Peter Svensson är alltså lokalförvaltare med ansvar för många olika ställen i Sverige.
– Statliga myndigheter får inte äga fastigheter, enligt ett gammalt riksdagsbeslut från 1993, berättar Peter Svensson.
– Det här ställer till det lite, eller gör det i alla fall lite intressant. Vi hyr i stället fastigheter och anpassar dem. Så mycket handlar om att komma överens med fastighetsägare om vad vi får göra och vad vi kan få dem att göra.
Hur ser ditt uppdrag ut?
– Som lokalförvaltare hanterar man en stor mängd vardagligt brus som handlar om saker som inte fungerar, men det stora uppdraget för mig ser ut så att jag får in en behovsanmälan från en verksamhet. Polismyndigheten är ju tyvärr – på grund av rådande omvärldshändelser – i en väldigt expansiv fas, så jag kan till exempel få in ett behov av förtätning, man behöver få in mer personal och behöver mer yta. Då handlar det om att leta lokaler, helt enkelt. I andra fall kan vi göra en upphandling och be en fastighetsägare bygga ett nytt hus åt oss, men då övergår uppdraget till projektsektionen. Vi lokalförvaltare arbetar mest med att anpassa och hyra in lokaler.
– Mycket av uppdraget handlar om säkerhet; säkerhetsanpassningar av typen skalskydd som vi gör i andras fastigheter med hjälp av våra byggtjänst-ramavtal. Vi vill ju inte att andra ska veta vilka anpassningar som utförs, förklarar Peter Svensson.
– Vi är tio personer som arbetar med det här nationellt. Sedan har vi delat upp oss på olika nationella enheter så att vi, till exempel, är två som jobbar mot NFC. NFC finns på tio platser i Sverige, uträckt från Umeå till Malmö.
Det är ett ganska stort geografiskt område att vara ansvarig för, men trots det reser inte Peter Svensson runt särskilt mycket.
– Det är en utmaning att försöka driva projekt på distans, så man försöker vara fysiskt på platsen åtminstone två gånger: en gång innan och en gång under projektets tid. Det blir många digitala möten.
Är det vanligt att det missas och behöver göras om, när så mycket sker digitalt?
– Sådant brukar komma fram under tiden, som tur är – men det hade ju varit bättre om det kom fram innan. Som lokalförvaltare har man rollen att jämka mellan verksamheternas behov och tillgång till ekonomiska medel. Det kan vara en utmaning, menar Peter Svensson.
– Ett exempel på detta är att myndigheten jobbar mot att ha flexibla kontorslösningar, alltså kontorslandskap. Så vi vill dra det mot aktivitetsbaserade kontor medan många verksamheter vill ha sina gamla cellkontor. Det är en sådan sak som vi måste övertyga folk om, för verksamheten måste bli mer yteffektiv.
Hur bestäms kriterierna för vilka säkerhetsmått som ska gälla för fastigheterna du jobbar med?
– Vi kan ta Göteborg som exempel. Det finns ett rättscentrum i staden som har det trångbott. Då tittar vi över vilka verksamheter vi har som inte har allt för specifika teknikbehov. Bland våra verksamheter finns det en som inte har det. Jag letar helt enkelt upp en lokal i närheten polishuset som är ledig och hittar en sådan. Sedan åker jag och en verksamhetsrepresentant dit och kollar om det är möjligt att få plats. Efter det gör vår säkerhetsavdelning en säkerhetsanalys utifrån verksamheten, säger Peter Svensson och fortsätter:
– Jag får därefter ett program och kravspecifikation som talar om vad lokalen ska uppfylla. Sedan kontaktar jag våra ramavtalade byggtjänstleverantörer och diskuterar ombyggnad av lokalen för att uppnå säkerhetskraven. Efter det börjar vi titta på hur den ska utformas rent personalmässigt.
Hur hamnar man på en sådan här tjänst?
– Jag kommer från fastighetsbranschen, men det var en slump att jag hamnade där från början, eftersom jag från början är utbildad maskinkonstruktör. Jag arbetade över tio år i industrin, innan jag hamnade på region Östergötland och blev teknikförvaltare för sjukhusen i regionen. Därav min erfarenhet av tekniktäta byggnader. Jag har också arbetat på Linköpings kommunala fastighetsbolag, både med bostäder och lokaler och kommer dessutom från en familj som haft sina jobb inom rättsväsendet, så polismyndigheten har liksom funnits i mitt liv hela tiden, på något sätt.
Har du själv någonsin känt dig utsatt på grund av att du jobbar med det du gör?
– Inte personligen, men man kan ibland, i verksamheten, få känslan av att det faktum att vi installerar mer säkerhet också kan skapa mer oro. Folk tänker ”vadå, är vi hotade?” Det finns helt klart den bilden, upplever jag, hos verksamheterna, hävdar Peter Svensson.
– Jag har ju bara arbetat med det här i ett och ett halvt år, men säkerhetsfrågorna har eskalerat bara under den tiden. Jag märker redan att vi höjer nivån hela tiden. En stor del av jobbet går ut på att lära mig och förstå den här nivåerna av säkerhet.
Kan det vara din uppgift att ”gjuta olja på vågorna” gällande folks oro?
– Nja, jag är ju tvungen att förlita mig på vår säkerhetsavdelning, men jag kanske ifrågasätter och undrar: ”förstår ni vad det här innebär ekonomiskt?” Man kan ifrågasätta för att få till en diskussion, för det ligger på höga nivåer i dag, men det är inte min sak att avvika från deras rekommendationer, påpekar Peter Svensson.
– Ibland får jag reda på att det inte går att ha digitala möten om vissa projekt, utan man måste träffas fysiskt, på grund av säkerhetsskydd. Den typen av begränsningar är ovant för mig, men man vänjer sig.
