Framtiden är inte så svår att förutse, säger Henrik von Sydow som omvärldsanalytiker på Carnegie, när han deltog på Kapitalmarknadsdagarna i Båstad. Där delade han sin analys som företagen bör ha med sig för utvecklingarna som väntar i geopolitiken det kommande halvåret.
Henrik von Sydow kallar sig en optimistisk person. I grunden är han däremot journalist och senare riksdagsledamot för Moderaterna innan han tog jobbet som omvärldstrateg. Han berättar att på Carnegie Investment Bank så funderar de varje dag på tre stycken frågor: vad händer i världen, vilken framtid kan vi tro på och vad ska vi investera i. Kort lyder hans arbetsbeskrivning att samtala med investerare, ägare och bolagsledningar om svaren på just de frågorna. Då handlar det om ”makro-makro”-trender, alltså större trender som inte är övergående, trender som på kort sikt kan skaka marknader men som med ett längre perspektiv formar ett nytt makro.
– Som skapar ett nytt marknads- och investeringslandskap. Så vi försöker sortera de trenderna och sortera den globala politiska turbulensen.
Han förklarar att det är i grunden lätt att förutse framtiden. Man vet helt enkelt ganska mycket om vad som väntar, som till exempel när det är val runt om i världen över de närmsta åren. Med uppgifterna om kommande händelser, datum och processer blir det underlaget för vad som kommer handlas på marknaden.
– Det gäller marknaden på kort sikt och ännu viktigare på lång sikt. Det går att titta runt hörnet, för vi vet vad som kommer vara i nyheterna när vi kommer tillbaka från semestern och vad vi kommer prata om under hösten. Vi vet inte exakt vilket utfall det kommer bli och vi vet att vi kommer att bli överraskade av andra händelser.
– Men poängen är att det går att identifiera händelserna. Det är svårt att påverka dem, men att sortera dem, kartlägga dem och sen så förhålla sig till dem.
På den informationen krävs ett extra och ett viktigare lager – ett där man ser vad som driver den globala utvecklingen just nu. Det är att titta på vilka trender som knyter ihop punkterna och styr dynamiken i utvecklingen.
Henrik von Sydow menar att det finns tre trender som har särskild vikt.
1. Handelsbegräsningar:
Här handlar det om hur beslutsfattare i Washington, Berlin, Bryssel, Paris och Peking på ett fundamentalt sätt har förändrat synen på världsekonomin och det världsekonomiska systemet. Från att vara genomglobaliserade så har nu det ömsesidiga beroendet börjar betraktats som en sårbarhet. Tysklands beroende av rysk gas och export till Kina, eller USA:s beroende av halvledare från Taiwan är exempel på det.
– Nu kan varje marknad användas som ett vapen i ett utpressningsspel i en geopolitisk rivalitet. Det är en game-changer i hur beslutsfattare i stater ser på världsekonomin.
2. Securitization:
Sammanlänkat med första trenden är ”securitifieringen” av ekonomisk politik, där säkerhet är det nya svarta för finansministrar. Här har nationella säkerhetsrådgivare kommit in på scenen och marknaden får lyssna på dem när näringspolitik och säkerhetspolitik vävs ihop. Det ses bland annat i den nya industripolitiken. Exempel här är Biden economics, som bland annat satt tullar på utländska elbilar och infört stöd till den inhemska industri. Risken är att det sätter en standard och att andra följer efter.
– Säkerhet är det nya svarta, det trumpar tillväxt och är en prioritering som beslutsfattare är beredda att ta.
3. Accelererande fragmentering:
Här finns det invävt både att globaliseringen går framåt och bakåt. Även om världshandeln går mot fragmentering och säkerhetsåtgärderna ökar så kommer och ny teknik som driver det framåt, inte minst i tjänstesektorn. Där handlar det bland annat om rådgivning, utbildning och arkitekttjänster. Den ekonomin kommer att integreras mer, vilket också kommer synas i säkerhetssamarbeten. Allierade kan fortsätta industriellt samarbete, men det är fler handelsbegränsande åtgärder än vad det är fördjupande trender just nu.
– Det blir en accelererande fragmentering, särskilt pådrivet av säkerhetsfokuset som råder. Men här har vi också exempel som Nato, där det blir nya säkerhetssamarbeten för industriellt, teknologiskt, ekonomiskt och politiskt samarbete.
Dessa tre trenderna behöver man ha med sig säger Henrik von Sydow, då de driver förändringen av landskapet långsiktigt. Med dem för ögonen är det tre händelser i höst som man som aktör i marknaden ska hålla koll på.
1. Supermaktsrivaliteten mellan USA och Kina:
Världens två största ekonomier påverkar var de tre trenderna kommer ta vägen. Vilka åtgärder svarar de med på varandra, med sanktioner, exportrestriktioner och tullar. Fler sådana åtgärder är att vänta och är där med viktigt att hålla koll på. Här står vi på randen till en svårare konflikt menar Henrik von Sydow.
– Vd:ar i bolag som vi vill ta till börsen måste kunna svara på frågor från kapitalmarknaden. Om Kina-risken i affären. Man måste kunna resonera med investerare om helt nya frågeställningar.
Här finns möjliga scenarion för utvecklingen framåt:
Det negativa scenariot är att konflikten kan få en snabb, okontrollerad eskalering.
Det positiva scenariot är en ökad klarhet för investerare om vilka sektorer man kan samarbete i, vilka man ska bråka i och vilka som är strategiska sektorer. Inget av länderna vill försämra sin ekonomi i detta läget och Kinas president Xi Jinping har öppnat för handel med amerikanskt näringsliv. Även om det inte sker omgående så finns öppningar framåt.
Grundscenariot är en stabilt försämrad relation mellan länderna, men som sker på en kontrollerad nivå.
2. Krigen och konflikterna:
Här utgår Henriks von Sydows analys från den konflikt som ligger närmast Europa, Rysslands anfallskrig av Ukraina. Spänningarna mellan det politiska väst och Ryssland ökar och retoriken är tuff från båda sidor. Osäkerhet finns om det går att finna ”a smoking gun” i Kinas roll i konflikten, som skulle kunna skapa stora konsekvenser i ekonomin. Det finns också en osäkerhet kring hur Ryssland kommer agera, de spelar ett högt och äventyrligt spel som ökar riskerna för en olycklig utveckling.
Det positiva scenariot är om det skulle komma en politisk process initierad från Washington, Berlin, Turkiet eller Kina. Även om det i dagsläget är svårt att prata om en trovärdig lösning på kriget så kanske det går att skapa någon form av eldupphör eller process som kan gå mot en lösning eller begränsning av konflikten. Det hade varit positivt för sentimentet kring Europa, säger han.
Grundscenariot är att Ryssland har satt stora delar av sin ekonomi till krigsekonomi och har tagit höjd för ett utnötningskrig. Det skulle innebära att kriget är något vi får lära oss leva med och att det fryser fast.
Ett blue sky scenario skulle vara om det sker en omsvängning i Rysslands elit. Ryssland är stabilt, tills det inte är det längre och gör den ryska politiska ledningen ett omslag kan det gå snabbt. Även om det inte skulle förändra landet vad gäller nationalismen och förtrycket av den egna befolkningen, så finns det i alla fall en möjlighet till att en ny ledning skulle kunna komma till förhandlingsbordet och prata om en lösning på konflikten.
3. Det amerikanska valet:
Valet har bäring på, och knyter an till, samtliga processerna ovan. På ett sätt är det vad allt snurrar kring. Det är också den vanligaste frågan som Carnegie får, vem som vinner valet. Marknadens reaktion skulle ha blivit neutral på om Biden som Demokraternas presidentkandidat skulle ha vunnit valet. Sannolikt skulle det blir mer av samma konturer av det som redan varit.
Om Trump vinner valet så är det lite mer osäkert. Ekonomin är inte alls lika positiv som den var 2016, vilket gör att han som president får andra förutsättningar denna gång om han vinner. Det kommer inte gå att göra lika stora bolagsskattesänkningar till exempel. Det går att ana konturen av den politik han skulle föra och den är inte aktieägarvänlig säger Henrik von Sydow. Även handelspolitiken blir osäker och samtidigt uttrycker den tidigare presidenten viss tvetydighet kring centralbanken FED självständighet.
Med den här bakgrunden och grundstenarna så är alltså frågan hur man ska navigera framåt. Även här har omvärldsstrategen tre viktiga punkter.
Den första punkten är att kartan kommer tillbaka för investerare, geografin blir viktigt och mer materiell. Efter nästan 30 år av globalisering så ökar fragmenteringen. Därmed är också Sverigebilden viktig. Nu kommer sannolikt tillväxten i Sverige öka så att vi blir bäst i klassen igen och det kan ge ett bra momentum för att skapa en bättre Sverigebild.
– Men kartan gör comeback och det är en viktig faktor att ta med sig.
Det andra är att i den här miljön, med trenderna och utveckling som vi ser i USA, Sverige och i västvärlden, så är det viktigt att förstå och tolka statens prioriteringar på rätt sätt.
– Staten är en mycket större aktör, både med offentliga investeringar, men också med restriktioner och regleringar. I tider av krig i Europa så blir staten större och mer närvarande i ekonomin. I och med Nato-medlemskapet så finns också en ekonomi i statens prioriteringar när det kommer till byggandet av kaserner, för fängelser, försvarsfastigheter och logistikhubbar.
– Men det är också kopplat till just infrastruktursatsningar och datacenter. Det kommer gå mycket snabbt och där gäller det att identifiera motvindar och medvindar och vilka bolag är lösningar på politikernas problem. Och vilka bolag som sticker i ögonen.
Tredje punkten är att förbereda sig på det som allt kretsar kring nu – Trump. Det går att kick-starta en geostrategisk diskussion i ledningsgrupper och i styrelserum.
– Vi ska inte överinvestera i några scenarier, men vi kan ställa några frågor. Vilken beredskap finns för en fortsatt hög volatilitet i förväntansbilden, på inflation och för räntor. Hur förberedda och sårbara är bolag. Hur påverkas de av Kina-faktorn i affärer och i en händelse av accelererande spänningar mellan väst och Kina. Hur förberedda är bolag för prisstegringar och försenade containerleveranser.
– Det finns en miljard av frågor att ställa just för att reflektera och vässa sin förmåga till anpassning i detta.
