I november 2020 föll en 14 kilo tung järnmeteorit ner på en fastighet i västra Uppland. En månad senare hittade två geologer meteoriten och lämnade senare in den till Naturhistoriska riksmuseet. Fastighetsägaren, genom sitt bolag, ansåg sig ha bättre rätt till meteoriten än upphittarna och har fått frågan prövad i Uppsala tingsrätt. Nu har en dom kommit som avslår fastighetsägarens talan. Fastighetssverige berättar mer om det udda fallet.
Den 7 november 2020 föll en 14 kilo tung järnmeteorit ner på en fastighet i västra Uppland. Två geologer hittade meteoriten den 5 december 2020 och lämnade in den till Naturhistoriska riksmuseet i februari 2021, där den fortfarande förvaras. Fastighetsägaren, genom sitt bolag, anser sig ha bättre rätt till meteoriten än upphittarna och bolaget har väckt talan i Uppsala tingsrätt för att få den frågan prövad.
Domen kom den 20 december och där framgår bland annat att tingsrätten anser att en nyss fallen meteorit inte har någon varaktig anknytning till jorden eller fastigheten och inte heller kan förväntas finnas kvar på fastigheten under en längre tid.
– Tingsrätten gör sammantaget bedömningen att en nyss fallen meteorit inte är en del av fastigheten som den har landat på, säger rådmannen Markus Tengblad i ett pressmeddelande.
Fastighetssverige har tagit del av domen och där framgår det att parternas argumentation i målet till stor del har handlat om allemansrätten och om upphittarna med stöd av den kunnat bli ägare till meteoriten. Tingsrätten anser inte att allemansrätten är tillämplig beträffande den fallna meteoriten, och skriver bland annat i domen att för att någon ska bli ägare till lös egendom som inte har någon ägare krävs det att egendomen tas i besittning.
Tingsrätten anser inte att den aktuella fastighetsägaren har fått meteoriten i sin besittning bara genom att den har landat på hens fastighet, utan de slår fast att äganderätten istället ”tillfaller den som hittat meteoriten och i samband med det tagit den i sin besittning”.
”När meteoriten hittades var den inte en del av fastigheten den låg på utan lös egendom utan någon ägare. Svarandena har haft rätt att ta med sig meteoriten och har genom att ta den i sin besittning blivit ägare till den. Bolagets talan om bättre rätt till meteoriten ska därmed avslås”, skriver tingsrätten i sin sammanfattande bedömning av målet.
Parterna i målet var också oense i frågan om meteoriten ska anses utgöra fast eller lös egendom. I den frågan skriver tingsrätten följande:
”Sammanfattningsvis omfattas inte en nyss fallen meteorit av definitionen av fast egendom i jordabalken. En sådan meteorit har inte heller en varaktig anknytning till jorden eller fastigheten och kan inte förväntas finnas kvar på fastigheten under en längre tid. Det framstår vidare som främmande att anse en från rymden nyss fallen meteorit som fast egendom. Tingsrätten gör därför bedömningen att meteoriten inte utgör fast egendom. Det som inte är fast egendom är att anses som lös egendom och meteoriten är alltså att betrakta som lös egendom.”
I domen framgår det att fastighetsägaren hävdar att meteoriten är den största kända meteorit som fallit i Sverige under de senaste 100 åren. Fastighetsägaren anser att meteoriten har ett mycket högt vetenskapligt och ekonomiskt värde och om den skulle säljas internationellt skulle den med stor sannolikhet inbringa några hundra tusen kronor.
Det senaste fallet i modern tid av en stenmeteorit som upphittades är från år 1954, detta enligt de två geologerna som hittade den aktuella meteoriten. Samtliga tidigare kända fall har såvitt geologerna känner till inlämnats till olika museer i Sverige av upphittaren, främst till Naturhistoriska riksmuseet, det framgår av ett uttalande som återges i domen.
Fastighetsägaren ska efter domen betala de två geologernas rättegångskostnader på drygt 380 000 kronor.
