Lågkonjunktur, geopolitisk oro och en omfattande samhällsomställning skapar nya förutsättningar för fastighetssektorn. Branschföreträdare eftersöker större förutsägbarhet, kortare myndighetsprocesser och ett ökat fokus på tillväxt för att stärka Sveriges konkurrenskraft. På ett samtal under Almedalsveckan diskuterar Mikael Åslund, vd för JM, Henrik Johansson, vd för Grant Thornton, Alexandra Stråberg, chefsekonom på Länsförsäkringar och Gustav Källén, vd för Svefa vilken riktning branschen behöver ta.
Det svenska näringslivet och fastighetssektorn befinner sig i ett läge präglat av osäkerhet. Trots att inflationen har fallit tillbaka och räntorna stabiliserats är återhämtningen svagare än många hade hoppats på. Samtidigt påverkar geopolitisk oro, höga byggkostnader och långa myndighetsprocesser investeringsviljan i både offentlig och privat sektor.
Enligt Alexandra Stråberg, chefekonom på Länsförsäkringar, såg förutsättningarna betydligt ljusare ut i början av året.
– I januari var prognoserna relativt optimistiska och flera prognosinstitut räknade med en hög tillväxt. Men det ska inte förväxlas med högkonjunktur. Det handlar fortfarande om en lågkonjunktur, om än med förutsättningar för en återhämtning, menar hon.
Sedan dess har utvecklingen tagit en annan riktning. Ett svagt första kvartal har dragit ned tillväxtprognoserna för helåret och samtidigt består den geopolitiska osäkerheten.
– Vi ser fortfarande en återhämtning, men den är inte lika stark som tidigare bedömningar pekade på. Osäkerheterna är stora och det talar för att ränteläget förblir relativt stabilt under den närmaste tiden, säger Stråberg.
För bostadsutvecklarna är situationen fortsatt utmanande. JM:s vd och koncernchef Mikael Åslund konstaterar att bostadsmarknaden visar vissa positiva tecken, med stigande priser och nya rekordnivåer på vissa delmarknader, men att bilden är långt ifrån entydig.
– På många håll ligger priserna fortfarande under nivåerna från 2022 samtidigt som kostnadsbilden är 20–30 procent högre. Det krävs betydligt mer för att få den skjuts på marknaden som många efterfrågar, säger han.
Även om hushållen i dag har stärkta ekonomiska förutsättningar genom lägre inflation och lägre räntor är viljan att fatta stora ekonomiska beslut fortsatt begränsad.
– Vi upplever att oron för omvärldsläget påverkar investeringsbesluten. Hushållen har blivit mer försiktiga och det hämmar bostadsmarknaden, säger Åslund.
Gustav Källén, vd och koncernchef på Svefa, menar att lågkonjunkturen också har påverkat hushållen på ett annat sätt än tidigare nedgångar.
– Den har satt sig djupare i beteendet. Hushållen är inte lika snabba att tro på de positiva signalerna, vilket gör att återhämtningen tar längre tid, säger han.
Gustav Källén pekar också på att en ny generation förstagångsköpare har fått uppleva hur bostadskapitalet minskar i värde, något som kan få långsiktiga konsekvenser.
– Under flera decennier har generationer vant sig vid att bostadens värde stiger. Nu ser vi en generation som har upplevt motsatsen. Det kan påverka synen på ägande och boende under lång tid framöver.
Även från företagssidan märks ett förändrat förhållningssätt till risk. Henrik Johansson, vd för Grant Thornton, beskriver hur näringslivet har gått från en period där kapital var billigt och tillväxt drevs av lånefinansiering till ett läge där fokus ligger på motståndskraft och kassaflöden.
– Risken har kommit tillbaka på bordet. Företag söker resiliens och sunda kassaflöden, men försiktigheten innebär samtidigt att många investeringar skjuts upp, säger han.
Samtidigt pågår stora strukturella förändringar i Sverige, inte minst kopplade till den gröna omställningen och den industriella expansionen i norra Sverige. Frågan är om samhällsbyggandet kan anpassas i tillräckligt snabb takt.
– Vi behöver fundera över hur demografin förändras och om vi kommer att se ännu större skillnader mellan storstadsregionerna och övriga delar av landet. Det handlar ytterst om att skapa attraktiva samhällen där människor vill bo och arbeta, säger Johansson.
Panelen är enig om att det inte längre går att betrakta dagens osäkerhet som en tillfällig avvikelse.
– Vi kan inte fortsätta tänka att allt blir bättre när nästa kris är över. Det här kan mycket väl vara det nya normala. Därför måste vi fokusera på vad vi faktiskt kan påverka, och där är tillväxt det viktigaste verktyget vi har, säger Alexandra Stråberg.
Fastighetsbranschen efterfrågar samtidigt tydligare långsiktiga spelregler från politiken. Eftersom investeringar i fastigheter ofta görs med en tidshorisont på 30–50 år är förutsägbarhet kring exempelvis energi, infrastruktur och regelverk avgörande.
– Om det finns en tydligare och mer långsiktig inriktning blir det också lättare att fatta investeringsbeslut. Annars blir osäkerheten för stor, säger Henrik Johansson.
Mikael Åslund pekar särskilt ut de långa myndighetsprocesserna som ett av branschens största problem.
– Många potentiellt mycket bra byggrätter för bostäder och kontor fastnar i utdragna processer. Risken i investeringarna skulle minska betydligt om processerna blev kortare och mer förutsägbara, säger han.
Gustav Källén efterlyser samtidigt mer flexibla detaljplaner.
– När processerna är så långa riskerar man att stå med färdiga detaljplaner som är anpassade till en marknadssituation som rådde för sex eller sju år sedan. Det gör att många projekt inte längre passar dagens efterfrågan.
Även behovet av standardisering och regelförenkling lyfts fram.
– Vi behöver mer generella planer och mindre detaljstyrning, framför allt större enhetlighet mellan kommunerna. Dagens system hämmar tillväxten och begränsar arbetsmarknadens möjligheter att utvecklas. Det är inte bra för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft, säger Mikael Åslund.
