Vänsterpartiet vill att staten får förtur när det gäller att förvärva offentliga fastigheter från SBB, något som partiets högsta företrädare Nooshi Dadgostar och Ali Esbati redogör för i ett inlägg på DN Debatt. Partiet vill att regeringen snabbutreder en statlig förköpsrätt som är applicerbar på till exempel fallet SBB. För Fastighetssverige berättar Ali Esbati mer om hur förslaget fungerar rent konkret och varför partiet vill se en skyndsam beredning.
SBB har historiskt sett profilerat sig mot att köpa offentliga fastigheter av kommuner för att sedan hyra tillbaka dem till offentlig sektor. Det är just denna typen av fastigheter som Vänsterpartiet vill ha kontroll över vem som äger, något partitopparna Nooshi Dadgostar och Ali Esbati redogör närmare för i en debattartikel i DN som publicerades under torsdagskvällen.
Fastighetssverige har pratat med Ali Esbati, ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet, som är noga med att poängtera att förslaget inte specifikt gäller för SBB som bolag utan ska ses som ett brett förslag om statlig förköpsrätt som är applicerbart på till exempel SBB. Här förklarar Ali Esbati vad partiets förslag innebär rent konkret:
– Förslaget handlar om att vi vill ha på plats en möjlighet för staten att i ett läge, då exempelvis det här bolaget SBB, hamnar i ekonomiska svårigheter där det blir aktuellt att avyttra fastigheter. Att staten då kan ha en möjlighet till att köpa offentliga fastigheter till det marknadspris som då gäller. Sedan gäller det att man i ett senare läge kan diskutera en eventuell återföring av de här offentliga fastigheterna till kommunerna. Staten skulle alltså äga de här fastigheterna i en sorts övergångsperiod. I det läget som vi har nu är det inte säkert att kommunerna har möjlighet att köpa tillbaka fastigheter, och det är framför allt inte sannolikt att det skulle ske en och en med objekten, utan det är väl ett rimligt antagande att det i så fall kan ske bulkvis, då passar staten som en bra ägare.
Hur ser ni på möjligheterna att få tillräckligt med stöd i riksdagen för det här förslaget?
– Det är klart att det är något som vi har svårt att bedöma i det här läget, men vi ser att det finns goda skäl från flera olika perspektiv att kunna enas brett om detta. Det handlar dels om en insikt som har vuxit fram på senare tid att det har varit en dålig affär för de kommuner som gjort den här typen av fastighetsaffärer, men också en växande insikt om det breda säkerhetsperspektivet i detta. Allt fler har börjat förstå det olämpliga i att viktiga samhällsfunktioner eller lokaler kan hamna i händerna på kommersiella aktörer som i nästa led kan vara förknippade med ägarintressen som inte är säkerhetsmässigt gynnsamma, säger Ali Esbati.
Om det här förslaget går igenom, hur många av de hundratals offentliga fastigheterna som SBB äger ser ni att staten bör köpa i så fall?
– Det är svårt att säga exakt, men den här modellen är beroende av att det finns andra köpare som kan köpa fastigheter till ett visst pris som staten sedan köper för. I grunden är det rimligt att de fastigheter där det bedrivs offentlig verksamhet också ägs av det gemensamma igen. När man vet att en skollokal är en skollokal så är det från vår sida rimligt att den ägs av de som bedriver skolverksamheten. Men det är klart att det finns mer osäkra situationer och därför är det svårt att säga någon exakt siffra, den detaljundersökningen har vi inte gjort inför det här förslaget.
Hur mycket pengar bör staten lägga på att köpa fastigheter av SBB? Och hur mycket billigare ser ni att det blir med en förtursrätt för staten istället för en budgivning?
– Poängen är att det inte ska sägas någon siffra som staten kan tänkas köpa fastigheter för utan det får vara just ett marknadspris. En av poängerna är att det vore olämpligt om staten gav sig in i en budgivning, då har man andra krav på att säga en transparent siffra och så vidare och det vore inte bra från statens sida, säger Ali Esbati.
Ni skriver att ni i den här processen inte vill se en ”bail-out” för nuvarande ägare, men hur ser ni på situationen för alla de tusentals småsparare som har investerat i SBB:s aktie?
– Genom att säga att vi inte vill göra en bail-out så säger vi att vi inte vill plocka bort risk från de som investerat i denna aktie. Här är det utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv som vi menar att den risken som större aktörer eller enskilda småsparare har haft ska då ha varit speglad i aktiepriset.
Hur brådskande är detta ärende som du ser det?
– Utifrån sett så ser det ut att vara väldigt bråttom, det går fort och SBB verkar ha mött ett ganska stort finansiellt problem med den affärsmodell som man valt. Därför menar vi att beredningen bör ske fort innan sommaren. Vi vet sedan tidigare att det finns ett mycket stort antal beslut som fattats med kort beredningstid för att det varit nödvändigt, bland annat under pandemin. Frågan är om riksdagen bedömer detta som tillräckligt viktigt, och från vår sida menar vi att det är en mycket viktig fråga för det handlar om stora värden och en speciell situation som uppstått.
Skulle ni kunna tänka er ett scenario där staten köper ut SBB från börsen?
– Det är svårt att spekulera i de här sakerna för det påverkar börskurser ifall det fattas sådana beslut, därför har vi landat i den här modellen där man kan ta ställning till vidare verksamhet under andra förutsättningar. Men jag tror mer generellt att vi i Sverige har försatt oss i en situation där det har tagits beslut som gjort att kommersiella aktörer fått sugrör in i offentliga medel, där har de flesta diskussionerna handlat om friskolesituationen. Det här är en bredare samhällsdebatt och ett bredare samhällsproblem där vi behöver hitta bättre och mer pragmatiska lösningar, säger Ali Esbati.
Vilka tycker du bär det största ansvaret för att den här situationen med SBB har uppstått?
– Jag menar nog att SBB bär det största ansvaret, men det finns också ett ansvar i hur både regelverk och praxis kring det kommunala har utvecklats över tid. Det har varit en väg där kommunerna har pressats över en längre tid och då har en idé varit att detta med att sälja fastigheter är ett rimligt sätt att hantera likviditetssituationen, och ibland solvenskrav som spelat in i hur balansräkningar ska se ut. Så det är nog en kombination av flera faktorer som lett fram till den här situationen, men de som tjänat mest på detta är de som suttit på makten, säger Ali Esbati.
Fastighetssverige har sökt SBB som inte vill lämna några kommentarer.
