När Tyresö kommun 2022 fattade beslut om att riva en äldre skola och bygga en ny sattes en ovanlig ambition på pränt: delar av den gamla byggnaden skulle leva vidare. Återbruk skulle inte vara en symbolhandling, utan en faktisk del av projektet. För kommunen var det första gången återbruk prövades i den här skalan – och resan dit blev både mer komplex och mer lärorik än väntat.
– Det här projektet visar väldigt tydligt att återbruk inte är något man kan lägga till i efterhand. Det måste in tidigt och få samma status som ekonomi och tidplan, säger Robin Rushdi Al-sálehi, arbetspaketledare för kunskapsspridning inom forskningsprojektet Återhus – att bygga hus av hus.
Inventering som startpunkt
För att överhuvudtaget kunna fatta beslut om vad som gick att återbruka krävdes grundliga inventeringar. Kommunen anlitade NCC och ställde krav på både erfarenhet och referenser. Ganska snabbt stod det klart att återbruk inte är en ad hoc-lösning, utan en process som kräver struktur, kunskap och tydliga roller.
Ett tidigt vägval rörde de stora limträbalkar som bar upp delar av den gamla skolan. Kunde de demonteras, lagras och användas igen – eller var risken för stor?
Med hjälp av klimatkalkyler, tekniska tester och stöd från Rise inom ramen för forskningsprojektet fick kommunen ett metodstöd att luta sig mot.
– Det är ofta just i de här tidiga besluten som återbruket avgörs. Antingen vågar man ta reda på vad som är möjligt, eller så väljer man den snabbaste vägen och river, säger Robin Rushdi.
Logistiken – den dolda flaskhalsen
En av projektets största utmaningar visade sig inte handla om teknik, utan om logistik. Tyresö kommun saknade egna lagringsytor för demonterat byggmaterial. Lösningen blev att Beijer hyrde ut lagerplats och hanterade limträbalkarna som vilket annat byggmaterial som helst.
Det gjorde återbruket praktiskt möjligt – men blottlade också ett strukturellt problem.
– Logistik och lagring är ofta den osynliga bromsklossen i återbruksprojekt. Har man ingen plats eller ingen aktör som kan ta materialet vidare, faller mycket på plats, konstaterar Robin Rushdi.
Vad fick nytt liv – och vad gick förlorat?
Totalt inventerades cirka 150 limträbalkar från tre rivna byggnader. I det nya skolprojektet kommer omkring 50–60 balkar att återbrukas, främst i en utbyggnad med matsal, miljörum och cykelrum.
Kommunen valde medvetet en försiktig strategi. Att återbruka allt ansågs för riskfyllt när erfarenheten saknades. I efterhand har man dock identifierat att fler balkar hade kunnat räddas.
– Det här är ett tydligt exempel på hur intern samordning och färdiga mottagare är avgörande. När de saknas blir återbruket sårbart, säger Robin Rushdi.
Även andra material granskades noggrant. Redan i förstudien identifierades det att fönster i skolan inte skulle kunna återbrukas i sin nuvarande utformning, eftersom de inte uppfyllde dagens krav på isolerförmåga. För att möjliggöra återbruk hade det krävts en omfattande renovering. I stället riktades fokus mot att säkerställa en så hög materialåtervinning som möjligt.
Under projekteringsskedet inventerade Ragnsells samtliga fönster i Njupkärrs skola och idrottshall och markerade dem utifrån tre kategorier: cirkulär återvinning, återvinning laminat eller ej återvinningsbart. Inventeringen låg sedan till grund för den varsamma demontering som rivningsföretaget Lotus genomförde. Tack vare tydlig märkning blev arbetet mer effektivt och fönstren kunde enkelt sorteras ut på plats.
Inventeringen visade en potential på 58 procent glasskärv till planglasåtervinning, 40 procent laminerat glas till materialåtervinning samt två procent ej återvinningsbart material. Totalt samlades 2,357 ton glasskärv in från Njupkärrs skola och idrottshall. Det insamlade materialet gav en besparing på 90 kg CO₂e. Den främsta nyttan ligger dock i resursbesparingen – genom att återvinna glaset minskar behovet av att utvinna nya råmaterial för att producera nytt planglas.
Teglet från skolans fasader visade sig däremot vara av låg kvalitet och inte frostbeständigt. Det krossades och användes som fyllnadsmaterial, men en symbolisk tegelvägg i den nya skolan fungerar som en påminnelse om platsens historia.
Samtidigt fick annan inredning nytt liv: WC-stolar, armaturer och belysning flyttades vidare till andra kommunala projekt eller externa mottagare.
Lärdomar från ett första försök
Projektet har gett Tyresö kommun flera viktiga insikter:
- Klimat och ekonomi. Klimatkalkylerna visade att betong inte alltid är sämre ur ett livscykelperspektiv, särskilt vid yteffektiva lösningar. Återbruk innebär dock tydliga materialbesparingar. Ekonomiskt är bilden mer komplex – demontering tar längre tid och kräver mer resurser än traditionell rivning.
- Organisation och ansvar. En intern återbrukssamordnare blev avgörande för att hålla ihop processen. Dialog och utbildning tillsammans med entreprenörer visade sig vara minst lika viktigt som tekniska lösningar.
– Utan någon som äger frågan rinner återbruket lätt ut i sanden. Projektledarens roll kan inte överskattas, säger Robin Rushdi.
- Regelverk och gråzoner. Återkommande frågor har handlat om juridik och ansvar: Får kommunen skänka bort material? När måste leverantörer konkurrensutsättas? Vem bär risken om något återbrukat går sönder? Här efterlyser kommunen tydligare nationella ramar.
- Planprocessen. I dag är återbruk sällan en självklar del av detaljplanen. Erfarenheter från Återhus visar dock att detaljplaner skulle kunna användas mer aktivt för att styra mot cirkulära lösningar – något som hittills saknats i projektet.
Ett första steg – men inte det sista
Tyresö kommun konstaterar i efterhand att mer hade kunnat göras. Samtidigt är slutsatsen tydlig: utan ett uttalat krav på återbruk hade frågorna aldrig hamnat på bordet.
– Det här är ett första steg, och det är precis så utveckling ser ut. Man lär sig genom att göra. Det viktiga är att rivning inte längre ses som ett slut, utan som början på nya materialflöden, säger Robin Rushdi.
Med sina erfarenheter har kommunen nu klivit in i en ny verklighet – där framtidens byggande inte bara handlar om att skapa nytt, utan om att ta tillvara det som redan finns.
