I den avslutande delen av artikelserien om konkurser och rekonstruktioner vi minns så finns det kanske inget mer skandalomsusat bolag som Concent. Även om det aldrig ledde till konkurs för själva bolaget blev det personlig konkurs för en av grundarna. Trots att det är snart ett decennium sen oegentligheterna började så har frågan om vad som hände nyligen avgjorts i rättsliga instanser.
Under början av 2010-talet grundades fastighetsbolaget Concent med målet att bli en ledande aktör inom fastighetsutveckling i Sverige. Bolaget bygger på både kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter och hade flera storskaliga projekt. Concent växte snabbt och utmärkt sig för sina ambitiösa stadsutvecklingsprojekt, vilket lockade investerare och partners.
2014 har de kommit så långt att planerna på köpcentrumet Barents Center i Haparanda får ett första spadtag. Barents Center ska stå på den svensk-finska gränsen och innehålla närmare 70 butiker, en stor multiarena och en gymnasieskola. Men det är också här som fröet till undergången planteras.
Mellan 2015 och 2016 expanderade Concent kraftigt genom att förvärva flera fastigheter och projekt. Bolaget annonserade storslagna planer för utveckling av nya bostadsområden och kommersiella fastigheter i flera större städer, vilket skapade stor uppmärksamhet i branschen. Men redan här började de första varningstecknen visa sig i form av förseningar och kostnadsökningar i projekten. I juli 2015 noteras bolaget aktie på NGM:s Nordic MTF.
I november 2016 börjar det bli rejält stormigt i Concent. Fem personer, inklusive dåvarande vd Matias Lindberg lämnar bolaget. På det så avbryter Norrtälje kommun ett markanvisningsavtal på grund av att avhoppen från ledningsgruppen och att oklara och större omstrukturering väntas framöver. Från kommunens sida meddelar man att man känner att långsiktigheten saknas i Concent. Markanvisningen vann man bara tre månader tidigare.
Under 2017 började Concent få allvarliga finansiella problem. Flera projekt försenades eller stoppades helt på grund av bristande finansiering. Bolaget kämpade med likviditeten och hade svårt att hålla sina betalningar till leverantörer och entreprenörer. Interna rapporter avslöjade en kaotisk ekonomisk hantering och en osäker framtid för många av bolagets projekt.
På ett år har bolaget avverkat fyra olika vd:ar, Sven Kallstenius, Runar Söderholm, Matias Lindberg och Henrik Gidmark. Man lägger då hoppet till vd:n Björn Sahlström.
I början av 2017 hade den finansiella situationen blivit ansträngd med en icke tillfredsställande likviditet. Styrelsen gjorde då bedömningen att det saknas utsikter att fortsätta driva verksamheten. Man väljer då att teckna ett LOI, Letter of intent, med det nystartade bolaget Strago Fastighetsutveckling Holding AB. Ambitionen är att Strago ska förvärva projekt som ägs eller är tecknade av Concent vilka är bokförda till ett värde om cirka 110 miljoner kronor. Förvärvet innebär att Strago förvärvade projekt, mot att Strago samtidigt övertar och löser skuld i Concent uppemot 300 miljoner kronor.
I februari väljer huvudägaren och grundaren Mikael Fahlander att sälja sitt innehav i Concent till bolag kontrollerade av Björn Sahlström och Gustaf Leijonhufvud. En kort tid efter det lämnar Gustaf Leijonhufvud Concents styrelse, vilket innebär att ordförande Björn Sahlström är ensam kvar i styrelsen.
I april så fortsätter försäljningen, när Concent meddelar att de säljer i princip hela sin projektportfölj. Räddaren i nöden denna gång var ett nystartat bolag initierat av JOOL Invest AB. Bolaget, jämte andra bolag inom JOOL-koncernen, ska då i samband med transaktionens genomförande konvertera samtliga sina fordringar mot Concent uppgående till cirka 50 miljoner kronor till eget kapital i köparbolaget, som då avser att inleda arbetet med att resa finansiering i syfte att genomföra transaktionen.
I september 2017 så försenas en tidigare kommunicerad försäljning av projektet Barents Center till BC Investment, ägt av koncernbolaget Östermyra Bruk. Tillträdet var bland annat villkorat av BC Investments erhållande av erforderlig och nöjaktig finansiering avseende förvärvet. Men mot bakgrund av Concents pressade finansiell situation under våren 2017 och möjligheterna att bistå vid det nödvändiga arbetet att försäkra finansieringen hade ännu erforderlig finansiering inte erhållits.
I oktober så kommunicerade de en strukturaffär som skulle konvertera fordringar gentemot Concentkoncernen mot nyemitterade aktier i bolaget Grundingen. Totalt betyder strukturaffären att Concentkoncernen löser lån uppgående till cirka 388 miljoner kronor. I och med att Grundingen då även övertar projekten så skulle Grundingen även att stå för de upparbetade kostnaderna om cirka 30 miljoner kronor tiillhörande de avyttrade projekten som tidigare belastat koncernens resultat. Koncernen behåller dock projekten Barents Center samt Mantorps Ängar i Linköping.
År 2018 drabbades Concent av en ledarskapskris. Flera nyckelpersoner i ledningen lämnade sina poster, vilket skapade ytterligare instabilitet inom bolaget. Samtidigt inleddes flera rättsliga utredningar mot Concent, bland annat på grund av misstankar om ekonomiska oegentligheter och brott mot aktieagslagen. Dessa problem bidrog till att förtroendet för bolaget sjönk kraftigt bland investerare och affärspartners.
Det är i maj som Concent lämnar in stämningsansökningar till Stockholms tingsrätt mot bolagets tidigare styrelse och vd avseende krav på skadestånd hänförligt till utdelning på preferensaktier som aktieägarna, i enlighet med förslag av styrelsen 2016. Concent anser att i balansräkningen för bolaget och koncernen hade aktier och goodwill tagits upp till värden som vida översteg de verkliga värdena. Hade aktie- och goodwillposten tagits upp till sitt rätta värde hade det saknats fritt eget kapital. Därutöver var likviditeten mycket ansträngd. Utdelningarna stred därmed mot aktiebolagslagens regler och utgjorde otillåtna värdeöverföringar som skadat Concent.
Concent yrkar i stämningsansökningarna ett skadestånd om cirka 24 miljoner kronor samt ränta och ersättning för rättegångskostnader. Stämningsansökningarna utgör en del i det omfattande arbete som pågår med att redogöra för turerna i Concent-koncernen under åren 2014-2017.
I oktober kommer den sista dagen för handel av Concents aktier på Nordic MTF. Bolaget har då beslutat att inte ansöka om listning på någon annan handelsplats.
I augusti meddelade Concent Holding AB:s dotterbolag Östermyra Bruk AB att växlingar av obligationslånet, emitterat september 2016 inte skulle genomföras då villkoret om finansiering inte uppfylls. Det finns då ingen överenskommelse med förpliktelser om framtiden för Östermyra och Barents Center. Med anledning av att byggnationen av Barents Center ännu inte har startat bedömde Östermyra att den ursprungliga planen för Barents Center inte skulle förverkligas.
I december så sätts Mikael Fahlander, mannen bakom fastighetsutvecklingsbolaget Concent och det misslyckade projektet Barents Center i Haparanda, i konkurs på egen begäran.
Under 2019 gör Uppdrag Granskning sin andra granskning av bolaget. De menar i reportaget att pengar som Concent betalat för att finansiera byggandet av Barents Center hamnat i bolag som Mikael Fahlander kontrollerade.
I oktober skickades på nytt stämningsansökningar mot styrelse och revisorn till Stockholm och Solna tingsrätt för händelserna i bolaget under 2014-2017. Concent vill ha ett skadestånd på nästan 96 miljoner kronor och ersättning för sina rättegångskostnader. Vd Björn Sahlström kommenterar ärendet till Fastighetssverige.
– Vi talar om två års arbete från våran sida för att ta reda på vad som hände. Det har tagit oss många timmars arbete med diverse experter, värderingsmän och advokater för att spåra upp och kartlägga vilka bolag som ingick i köpet. Vi är nu klara med arbetet och stämmer de som vi anser ska stämma, säger Björn Sahlström.
Concent fick betala 500 miljoner kronor för köpet av Concent Utveckling Holding AB under våren 2014. Men enligt den utredning som bolaget gjort upp marknadsvärdet på tillgångarna till endast 14 miljoner kronor – alltså en överpris på hela 486 miljoner kronor. Med anledning av det så ansåg Concent att köpet och de efterföljande amorteringarna på cirka 95 miljoner kronor utgjort en olaglig värdeöverföring i strid mot aktiebolagslagens regler.
Det har inte funnits någon investeringskalkyl eller förvärvsanalys. Det fanns heller inga styrelseprotokoll som stärkte deras värdering av bolaget. Björn Sahlström förklarar att den nya styrelsen som tog över som huvudägare visste att bolaget förvärvat var i riktigt dåligt skick:
– För oss handlade det först och främst om att göra oss av alla skulder och diverse byggrätter till olika förpliktelser som hade satt i stora summor. Sedan började vi kolla på hur det kunde gå som det hade gått.
Han menar då att bolaget vid det här laget mår bra och är skuldfritt.
– Vi är friska nog att kunna ställa tillrätta det som inte gjorts på riktigt sätt tidigare, vi har tusentals aktieägare och förpliktelser.
I februari 2023 så anhålls Mikael Fahlander (numera Lindkvist) i sin frånvaro. Senare häktas han och förblir så till november 2023. Men bara dagar efter det så häktades han på nytt.
Aktiespararna rapporterade tidigare i år att Ekobrottsmyndigheten i januari skickat ut ett pressmeddelande om att det väckts ”åtal kring en webbtjänst där svenska privatpersoner har kunnat beställa hemleverans av oskattade alkoholvaror. Huvudmannen misstänks för omkring 29 miljoner kronor i undandragen skatt samt en rad andra brott. Ytterligare fem personer åtalas för delaktighet i de olika brottsuppläggen.” Huvudmannen är då Mikael Lindkvist. Förutom penningtvätt anklagas han för flera fall av grovt skattebrott, grovt försvårande av konkurs samt grov oredlighet mot borgenärer. Åklagaren yrkar att han ska få näringsförbud i tio år.
Även Concent får sitt ärende avgjort i tingsrätten, stämningen mot tidigare styrelse och revisor. De skriver i ett på deras hemsida:
Tingsrätten har bifallit bolagets talan och förpliktat den tidigare styrelsen och revisorn att till bolaget solidariskt utge ett belopp om cirka 150 miljoner kronor inklusive ränta. Den tidigare styrelsen har förpliktat att därutöver till bolaget solidariskt utge cirka 25 miljoner kronor inklusive ränta.
Av tingsrättens dom framgår sammanfattningsvis följande:
Förvärvet av Concent Utveckling Holding AB skedde till ett kraftigt överpris, hade inte en rent affärsmässig karaktär och medförde att Concent Holding-koncernens balansräkning blåstes upp. Ett stort antal fastighetsprojekt, som påstås ha förvärvats, ingick över huvud taget inte i förvärvet och andra projekt redovisades inte till verkliga värden.
Förvärvet av Concent Utveckling Holding AB utgjorde en olaglig värdeöverföring enligt aktiebolagslagen som verkställdes genom ett antal amorteringar. Vid tidpunkten för amorteringarna saknades det, såväl på bolags- som koncernnivå, fritt eget kapital. Till följd av Concent Holding AB:s ansträngda finansiella situation var värdeöverföringen inte heller försvarlig med hänsyn taget till bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Under åren 2014 och 2015 redovisade Concent Holding-koncernen stora vinster från bolagsförsäljningar. Redovisningen var i strid med god redovisningssed då Concent Utveckling Holding AB:s systerbolag Concent AB samtidigt åtog sig mycket långtgående garantiförpliktelser, vilket innebar att även resultaträkningen blev missvisande. Den felaktiga redovisningen användes till inlåning av externt kapital, vilket sedan fördes över till andra bolag inom företagssfären och användes för utdelning till aktieägare. Tillvägagångssättet möjliggjordes genom en bristfällig revision.
Styrelsen agerade oaktsamt genom att medverka till den oriktiga årsredovisningen som sedan låg till grund för amorteringarna. Styrelsen ansvarar därför för den brist som uppstått till följd av att full återbäring inte kunnat ske från de bolag till vilka amorteringar skett och som alltså varit direkta mottagare av värdeöverföringen.
KPMG AB och dess ansvariga revisor utförde inte sitt revisionsuppdrag på ett aktsamt sätt och det finns ett samband mellan den brist som uppstått och den oaktsamma revisionen. Även KPMG och den ansvariga revisorn ålägger därför ett bristtäckningsansvar.
