Hållbar stadsutveckling är en fråga om medskapande enligt Jan Ytterborn, affärsområdesansvarig stadsutveckling på Strategisk Arkitektur. Här kommer hans tips på hur de genom certifieringssystemet Citylab 4.0 jobbar med frågorna.
Prestigelöshet och profession är två begrepp som hör ihop när det kommer till stadsutveckling. Särskilt gäller det i samarbetsklimatet i projekten, säger Jan Ytterborn. Det är just frågan om hur man gör utvecklingen mer hållbart och inkluderande som stått högt på agendan för honom.
– Vi har under tio års tid funderat över hur vi ska driva statsutvecklingsprojektet på ett mer hållbart sätt och inte minst ett mer inkluderande sätt. Det vi mötts av är att det är väldigt svårt att få till processen.
Strategisk Arkitektur är först i Sverige med att använda nya Citylab 4.0 i utvecklingen av Lövgård i Sundbyholm, Eskilstuna. På en gammal golfbana ska ett hållbart bostadsområde växa fram under 25 år. Det 100 hektar stora området utvecklas av Sundbyholm Platsutveckling. Strategisk Arkitektur har använt ett analytiskt arbetssätt med stort fokus på samverkan för att uppnå certifieringen.
Många gånger tar det flera år från det att kommun eller fastighetsbolagen börjar skissa på ett projekt till det att allmänheten tar del av det, när det går ut på samråd. Inte sällan möts projekten av överklaganden. Här menar han att det handlar om att bjuda in medborgarna tidigt i processen.
– Det är så otroligt fint att jobba med processerna. Man möter kanske två, tre, fyra hundra människor under tiden, som vi under lång tid har fått arbeta tillsammans med.
– Och där hittar man ibland de eldsjälarna som blir engagerade i det nya samspelet också. Så att det är ett utbyte som skapar en social hållbarhet.
Tidigt påbörjas ett visionsarbete som innebär att tre linjer ska mötas. Medborgarna, kommunen och byggaktörerna.
– Kommunen, med sina tillväxtmål, planerar för väldigt långt fram i tiden. Likaså har byggaktörerna sina egna mål.
Därmed måste man vara lyhörd och ha ett processkunnande gentemot medborgarna som kanske har en helt annan idé om vad de vill ha – så att de känner stolthet för sina kvarter och som skapar en trygghet som är viktigt i processen.
– Medborgarna kan få kunskap kring vad som driver urbana verksamheter, när det gäller täthet som exempel. Helt plötsligt så blir det tydligt för dem att ”vill jag ha den här restaurangen eller butiken så betyder det också en viss täthet” och då är täthetsbygget inte ett problem för man får någonting för det.
– Det är någonting som känns bra i hjärtat, när man jobbar på det här arbetssättet.
Det är en lyssnande, lärande och samskapande process som han förordar. Gemensamt tas det fram en vision, en målsättning som ska guida arbetet framåt och ett dokument, en visionsmanual, att förhålla sig till från kommunen och byggaktörens sida. Han menar också att det finns en fördel i att sätta delmål och ha en fortsatt dialog under hela framväxten av projektet. Det som Strategisk Arkitektur sett hittills är att det skapas ett större engagemang för det som ska hända och möjliga verksamheter som efterfrågas lokalt. Det har också minskat överklagandet, även om det inte är helt borta.
Men det är tidskrävande, och eventuellt svårt att motivera ur ett ekonomiskt perspektiv tillägger Jan Ytterborn. Men han menar att det finns tid att spara om projektet inte blir uppskjutet av överklaganden.
– Det kan upplevas som komplext och fördyrande. För vad får man egentligen? Vi har flera kunder som frågar om vad det finns för ekonomisk vinst och hur kan vi försvara det här?
På det ekonomiska planet så har de sett att det ökade engagemanget bland medborgarna också leder till ett engagemang för området i stort.
– Men vi ser också någonting som är väldigt spännande, nämligen spridningseffekter på omgivningen. Gör vi ett attraktivt område så kommer fastigheterna i omgivningarna faktiskt bli mer värda.
Även om evidensen fortfarande inte är helt grundmurade så finns det studier på att intilliggande fastigheters värde kan stiga med 25 procent på en tioårsperiod. Han påminner om att det måste få kosta tid för att vissa projekt i huvud taget ska kunna byggas.
– Så i nuläget så finns inte den vinsten som man kan visa på, men det handlar också om att göra rätt saker. Här tror jag att kommunerna kommer att vara en otroligt viktig roll framöver genom att ställa krav på att man måste jobba på det här sättet.
Jan Ytterborn sammanfattar att det som man som byggaktör bör ta med sig är att bjuda in politiken i samtalet om ens planer. Tillsammans bör man förhandla bilden av upplägget och låt det sprida sig ner i hela organisationen.
– Slutligen gäller det att etablera en samskapande process och våga lita på den. Samt att hitta den förankrade visionen i samtliga parter och låt den styra utvecklingen.
