Vad har en systemförändrare inom fiskerinäringen att göra med fastighetsbygge och stadsplanering? Vinnovaprojektet Nätet har skapat direkta kedjor mellan lokala fiskare och konsumenter. I förlängningen kan stadsdelar bli självförsörjande på mat och matupplevelser kan skapa flöden i vår stadsmiljö. Men kan de här lokala systemen bli konkurrenskraftiga? Och vad kan fastighetsägarna göra?
Johannes Wahlström är innovatör på Vinnovaprojektet Nätet, ett initiativ som vill skapa ett system för att tillgängliggöra lokalproducerade varor på ett konkurrenskraftigt vis. Specifikt handlar det, i det här fallet, om fisk.
– Göteborg är ju faktiskt, fortfarande, en fiskestad. På nätterna landas det fisk i Göteborgs hamn, uppdragen på svenska västkusten. Den här fisken når dock aldrig våra butiker, berättar Johannes Wahlström, när han pratar på Frihamnsdagarna i Göteborg.
De lokala, svenska yrkesfiskarna fångar ungefär 200 miljoner kilo fisk varje år, vilket är nästan exakt lika mycket fisk som svenska folket äter. Men endast någon procent av denna fisk blir till föda för människor. Merparten av fångsten förvandlas till djurfoder eller biodiesel.
– Det är för dyrt för oss att köpa fisk som är lokalt fångad – och det är heller inte möjligt för många yrkesfiskare att överleva, säger Johannes Wahlström.
Nu har Nätet, med ganska enkla digitala metoder samt en del fysisk samordning, skapat ett system som kopplar ihop producenten med slutkonsumenten, vilket gör att vinsten tillfaller producenten och det blir oerhört mycket billigare för konsumenten att köpa inhemsk fisk.
Det här är en samverkansmodell där yrkesfiskare knyts samman med offentliga kök och privatpersoner i självförsörjande, lokala distributionskedjor för försäljning och konsumtion av fisk som övriga konsumenter och producenter kan integreras i.
Den globala handeln, som Sverige är en del av – Göteborg är en enorm, global hamn som det plöjts in miljarder i för att de stora fartygen ska kunna lägga till, för att tågen ska kunna lasta och så vidare – är väldigt komplex, välutvecklad och konkurrenskraftig.
– Det betyder att den stora, globala handeln i dagsläget har kunnat konkurrera ut den lokala nästan helt och hållet – trots att den egentligen är mycket dyrare än den lokala. Det är alltså billigare att föra hit fisk från andra sidan världen än att köpa den av en lokal fiskare. Det gäller även kläder, teknik och annat.
– Det vi behöver göra för att få den lokala ekonomin konkurrenskraftig är att implementera många av de påfund och uppfinningar som den globala ekonomin använder sig av – men kunna applicera det på en lokal kontext.
Mycket har att göra med infrastruktur. En lokal bonde konkurrerar med hela världen och för att detta ska vara konkurrenskraftigt måste producenten omedelbart komma upp i enorma kvantiteter.
– Det innebär att det ganska snabbt blir ekonomiskt ohanterligt. All den infrastruktur som i dag existerar för den globala handeln är extremt subventionerad, statligt arrangerad och inte alls anpassad för den lokala ekonomin.
Det är därför väldigt viktigt, menar Johannes Wahlström, att de stadsdelar som nu byggs tittar på de behov som finns. En ny infrastruktur behöver byggas från grunden om det över huvud taget ska vara möjligt för lokal verksamhet att vara konkurrenskraftig. Kanske betyder det att staden behöver återuppfinna torget och torghandeln.
– Vad är ett torg i dag? Säger vi ”torg” så tänker vi att det är torghandel, bondens marknad och därför jättedyrt. Vi behöver återuppfinna både torgets fysiska och dess digitala element för att få det att fungera. Där kommer fastighetsägarna in.
Just nu håller Nätet på att ta fram en skalbar modell av ett sådant torg tillsammans med Göteborg Stad och Higab på Skeppsbron i Göteborg, som går ut på att lösa de specifika behov som nedskalandet av den globala infrastrukturen innebär.
– Det handlar om samordnad transport för lokala produkter, kylanordningar i rätt storlek, rudimentära förädlingsprocesser, utdelning till privatpersoner och offentliga kök och så vidare. När modellen är framtagen kan den kopieras och användas av fastighetsägare runt om i landet och de får på så vis ett medansvar att se till att det här går att genomföra på en lokal skala.
