Det sker världen över och kan skapa stora problem framåt. Den demografiska utvecklingen står inför problem när en grupp minskar och en grupp ökar. Professorn ger sin syn på hur prognoserna ser ut framåt och hur det påverkar behovet av olika sorters fastigheter framöver.
Den demografiska ekonomin påverkar så väl behovet av bostäder som vilka samhällsfastigheter som behövs framgent. Just den demografiska utvecklingen styrs av tre befolkningsprocesserna och i slutändan hur befolkningsinfrastrukturen i samhället ser ut. Det säger Gunnar Andersson som är professor i demografi på Stockholms universitet.
– Det är barnafödande, migration och dödlighet som tillsammans skapar ett lands befolkningsstruktur. När vi jobbar med de frågorna så blir det naturligtvis bredare. Barnafödande, fruktsamhetstal hänger ihop med bredare familjemönster.
Gunnar Andersson och hans kollegor studerar familjeförändringar, migration och dödlighet. Sammanslaget så bildar de tre delarna vad som kallas en befolkningspyramid.
– Även om den inte är pyramidformad varken i Sverige eller i de flesta andra länder.
Snarare kan det kanske beskrivas som en julgran, där det är smalare i både toppen och botten, alltså i de lägsta och högsta åldrarna – ihop med en utbuktning i mitten som till stor del består av de i arbetsför ålder.
– Så som den här svenska befolkningsstrukturen och åldersstrukturen ser ut nu så är den väldigt optimal från ett samhällsplaneringsperspektiv. Det finns inga större utmaningar om den ser ut så här, med människor i samtliga åldersgrupper. Det finns människor i förvärvsarbetande åldrar som tar hand om både de äldre i samhället och barnen som inte bidrar till ekonomin ännu.
– Men det är någonting som dramatiskt som håller på att hända i botten av den här pyramiden sen 2021, nämligen en nedgång i barnafödandet och att det kommer att bli allt färre barn i botten av den här pyramiden.
Ser man till hur barnafödandet förändrats över tid så har det följt ett mönster med toppar och dalar. 40-talisterna, 60-talisterna och 90-talisterna har tidigare stått för uppgångarna i befolkningsmängden. Dessa pendlingar har haft påverkan politiskt och i samhällsdebatten och vilka utmaningar de fört med sig. Att nu dödsrisken minskar och att den åldrande befolkningen blir större anser Gunnar Andersson inte är någon större utmaning.
– Det är naturligtvis en positiv utveckling att vi lever längre. Det finns ingen naturlag som säger att man blir arbetsoförmögen när man fyller 65 år och det är först när man är 85 som man blir vårdkrävande. Det har vi anpassat oss efter nu och folk förväntas jobba längre i och med att de också är arbetsföra längre.
När det kommer till migrationen så har den framför allt en effekt på mitten av pyramiden i och med att de flesta in- och utflyttningar sker i 20-30 årsåldern och inte sällan i samband med att man skaffar barn. Det gäller så väl internationell migration och de som flyttar inom landet. Utflyttningar bidrar givetvis till en minskning i antal födda barn, men de som migrerar har också en liten eller endast marginell effekt på antalet födda barn.
– Men den faktor som är absolut avgörande för hur den här befolkningspyramiden ser ut är mönstret i barnafödandet och fruktsamhetsnivåerna. Det är vad som avgör hur många som kommer in en ny årgång varje år, med födda barn i botten av pyramiden och sen som ger ett avtryck för befolkningen under de närmaste hundra åren.
– Det har varit en nedgång i fruktsamhetstalen under den senaste tioårsperioden. Det har inte riktigt synts i antalet födda barn förrän för några år sedan. Det beror på att de stora grupperna som är 25-35 års ålder och som kommit in i barnafödande åldrar. Där vi ser att fruktsamhetstalen minskar och det här leder till demografiska utmaningar – utropstecken – inte frågetecken.
I dagsläget är fruktsamhetstalen 1,4 barn per kvinna och det behövs att det talet ska ligga på två för att befolkningen på sikt åtminstone ska byta ut sig själv för att inte minska och där föräldragenerationen i alla fall byter ut sig själva. Kombinationen att en nu stor grupp av befolkningen, 60-talisterna, går mot pensionen kan leda till otroliga utmaningar på arbetsmarknaden säger han.
Ett land som redan har stora problem och som kan funka som ett skräckexempel är Sydkorea. De nordiska länderna har under många haft högre fruktsamhetstal och Gunnar Andersson berättar att de länge haft ett samarbete med Sydkorea som velat lära sig av just Norden.
– Sydkorea brukar komma hit och fråga oss om hjälp om vad man kan göra åt vad som är en riktigt demografisk kris. De har en fruktsamhet som är lägre än ett barn per kvinna och varje kohort inom de olika ålderskategorierna är hälften så stora som den tidigare. Det har inte ännu börjat så igenom på ekonomin då man än så länge har många människor som är inom arbetslivet. Just nu går ekonomin som tåget. Problemet blir när jättekohorterna går i pension och ska ersättas av kohorter som är hälften så stora.
– Det kommer det bli superutmaningar och hela Sydkorea kommer långsamt försvinna.
Barnafödandet har nu minskat stadigt i stora delar av världen och det förundrar forskarna. Det är egentligen sen 2010 har man sett den utvecklingen i Sverige.
– Det här är en helt ny utveckling. Det varit har varit svängar tidigare och går att koppla ihop med ekonomi och familjepolitik. En sak vi har sett är en senareläggning av barnafödandet, men då har fruktsamheten i slutändan blivit den samma.
– Men nu är det annorlunda. Det är en nedgång i alla åldrar och det kommer att få bestående konsekvenser. Vi har inget som förklarar det här, men på kort sikt så är inte det här någon superutmaning. Vi har som sagt sett de här svängarna förut och har kunnat anpassat oss till ett mindre behov av skolor och förskolor. Men fortsätter det på riktigt lång sikt så blir det jätteutmaningar även för oss.
