Under hösten stod det klart att Nicole Morel blir vd för Mer Arkitekter, ihop med kollegan Ida Åsman som fått rollen som vice vd. De båda har suttit i ledningsgruppen och har länge jobbat tillsammans med att utveckla hållbarhetsarbetet. Inte minst med de stora internationella projekten som duon jobbat med.
– Man kan väl säga att vi nu tar ett lite nytt kliv i de här frågorna. Det har funnits ett stort engagemang länge, på gräsrotsnivå, i företaget och det är en av våra grundpelare. Vi har jobbat superaktivt med det och känner oss trygga i det. Nu vill vi ta det ett steg vidare och jobbar med hållbarhetsfrågorna ännu mer utåt, som inspiratörer inom branschen och genom våra projekt tillsammans med kunderna.
Bygg- och fastighetsbranschen står för cirka 20 procent av växthusgasutsläppen i Sverige och hon ser att de och övriga branschen måste ta sitt ansvar när de politiska initiativen inte är i framkant. Vidare berättar Nicole Morel att även om de jobbat väldigt aktivt med frågan handlar det i grunden om att utbilda kunderna i vad som är möjligt att göra för att få riktig effekt.
– Vi tycker samtidigt också att det är sjukt viktigt att hållbarhetsfrågan inte bara blir någonting som upplevs som något nörderi eller något som ”de där” sitter och håller på med. Vi försöker verkligen driva frågan, att det här är någonting som kan väcka kreativitet och som kan gå hand i hand med innovation. Det måste finnas en lust i det och vi behöver jobba mycket utifrån människan i fokus.
Det rör trots allt på sig nu, med den nya EU-taxonomin och hur man ska kunna rapportera både de ekologiska och sociala delarna i ESG-målen. Där jobbar Mer Arkitekter drivande med att stötta kunderna i hur de kan mäta och rapportera om det arbete som görs.
– De frågorna börjar komma och nu ser vi att det är viktigt att vi vässar oss på hur vi kan stötta och förtydliga det så mycket som möjligt, med konkreta verktyg.
– Vi håller ofta hållbarhetsworkshops i tidigt skede med våra kunder för att pedagogiskt förklara förutsättningarna för hur man får bästa effekt och hur man kan mäta. Det handlar om att sätta tydliga mål i ihop med ledningen och skapa en förståelse och medvetenhet om de här frågorna.
De jobbar också mycket medvetet mot fastighetsägarna även om de, som inredningsarkitekter, främst jobbar med hyresgästerna där de endast kan påverka kundens lokal. Men när det kommer till fastighetsägarna så sitter de på en enormt stor makt menar hon.
– Till exempel hur man ska genomföra ombyggnadsprojekten, hur man kan sätta cirkulära standarder för hur man förädlar och utvecklar sina fastigheter. De kan ställa krav både på sina hyresgäster, byggentreprenörer och hela kedjan. Så vi kan också hjälpa fastighetsägarna att hitta sätt att formulera till exempel ett standardavtal och metoder för att skapa cirkulära lokaler.
– Där kan vi hjälpa många fastighetsägare som kanske känner att de inte har den erfarenheten som vi har, som jobbar med det här hela tiden.
Utifrån ditt perspektiv, finns det något som återstår i arbetet med cirkulära lokaler, eller något hinder som ni märker av att det är svårt att komma över?
– Ett stort hinder är just kunskapen. Vi träffar fortfarande kunder som säger ”nej vi vill inte ha något återbrukat, det ska kännas nytt”. Man vill göra en förändring och då är det kanske många som tror att bara för att det är återbrukat så kommer det se återbrukat ut. Men det behöver det verkligen inte göra.
– Det andra hindret är att man är väldigt fast i befintliga rutiner och metoder. Det kanske inte är på hyresgästsidan – utan snarare på byggentreprenörs- och fastighetssidan. Man tänker gärna att ”så här har vi alltid gjort och vi vet hur det funkar”. När man ska göra en kalkyl för vad saker och ting kommer att kosta, då vet man precis vad det blir man köper nytt. Det blir mycket mer svårförutsägbart när man ska jobba cirkulärt. Där är utmaningen att lämna utrymme för en slags undersökande verksamhet och vara mycket mer öppen för hur den faktiska lösningen ska bli.
– Det är en stor osäkerhet kring det och det är ett stort mindshift som behöver ske hos alla människor som jobbar med det. Vi måste bryta de gamla hjulspåren och de inarbetade metoderna. Men det tar lång tid att ställa om.
I de fall där man har sammanställt kostnader i efterhand på projekt som har involverat en väldigt stor mängd återbruk eller bevarande sparar man oftast väldigt mycket pengar på material och inköp. Men det innebär också att förarbetet blir mycket större och man måste jobba mycket mer hands-on, vilket innebär att konsultarvodet går upp.
– Men på helheten så blir inte projekten dyrare, det är bara att kostnader skiftas om. Framför allt så blir de mycket billigare ur ett klimatbudgetsperspektiv, så egentligen är det aldrig en förlust. Där gör vi allt vad vi kan för att peppa i de frågorna, för att få hyresgästerna och fastighetsägarna att sätta höga och tydliga hållbarhetsmål.
En fråga som Nicole Morel och kollegorna engagerat sig i är även den sociala hållbarheten. Bland annat mot bakgrund att Försäkringskassan nyligen publicerade en rapport om sjukskrivningstalen. Där konstaterar de att antalet pågående stressrelaterade sjukskrivningar ökade från 34 700 till 43 500 mellan våren 2019 och våren 2024. Det är en ökning med 25 procent och innebär en ny högstanivå för pågående sjukskrivningar kopplade till stress. Här finns det arbete att göra konstaterar hon och särskilt när man utformar ett kontor så är det underliggande frågor som behövs bearbetas organisationsmässigt, men som knyter an till förändringen som ska göras rent fysiskt.
– Vi har en mycket levande dialog hos oss om att hela tiden ha det mänskliga perspektivet i alla miljöer som vi går in i. Vi är ju inte bara inredningsarkitekter, utan vi har också flera kompetenser, som arbetsplatsstrateger och förändringsledare, som jobbar under ett och samma tak med förändringsprojekt. Så vi försöker stötta våra kunder hela vägen för att de ska kunna skapa en miljö som faktiskt motsvarar de behoven som en organisation har.
Det handlar bland att om att genomlysa behoven i verksamheten och kulturen på företaget. På det följer att förankra processen i organisationen när man gör förändringen. Oavsett om det är att göra om i sin befintliga lokal eller att man flyttar till en ny så innebär det ofta en förändring i arbetssätt.
– Och många tror att om de bara ändrar lokalen så löser sig arbetssättet av sig självt. Det vi ser är att om man har en öppen dialog där alla medarbetare haft möjlighet att påverka och komma med input, där man diskuterat hur lokalen ska användas och tillsammans kommit överens om spelreglerna, där mår medarbetarna och verksamheten bäst efter genomfört förändringsprojekt.
Efter pandemin har efterfrågan på fokusplatser stigit, när nu allt fler återvänder till kontoren. Då är det viktigt att kontoret stöttar fokusarbetet, oavsett om det sker enskilt eller i mindre grupp, speciellt ur ett stressperspektiv.
– Sen är det viktigt att det finns plats för paus och återhämtning, och då menar jag inte att det bara ska finnas fysiskt. Utan också att det måste vara en överenskommelse att det är okej att man tar en paus. All forskning visar att det är positivt att ta pauser för att kunna må och prestera bra, men vi är nog rätt dåliga på att implementera det rent faktiskt i arbetsdagen.
Den fysiska miljön är såklart viktig och Nicole Morel uppmuntrar alla att lämna tänket om att ett kontor ska vara en standardiserad vit låda. Istället kan man titta till naturen som inspiration för att skapa mer varierade miljöer som vi människor mår bra av att vistas i och som kan fungera stressdämpande. En nylig studie från Max Planck-institutet i Berlin visar på att en timmes promenad i skogen sänker stressen betydligt mycket mer än en promenad i stadsmiljö, som snarare kan ha en motsatt effekt.
– Här kan också fastighetsägare bidra till att skapa hälsosamma miljöer. Att jobba med det väldigt tydligt bidrar också positivt till ens varumärkesbyggande.
Du säger att behovet för utrymmen för fokusarbete har ökat, men det måste väl också vara ett behov som funnits innan pandemin, samtidigt som vi ser sjukskrivningarna öka. Hur tänker du att det här hänger ihop?
– För många var flexibiliteten under pandemin positiv i så mån att man kunde styra mer över sin tid och sitt fokus. Även om det finns fall som visar på precis motsatsen. Ser man det över lång tid så ledde den typen av arbete till att man inte ens jobbade i stuprör, utan snarare i sugrör, för att man jobbade så mycket enskilt. Det går under en viss period, men medarbetarna behöver också ses fysiskt för att man ska skapa sammanhållning och en arbetssituation som på lång sikt är hållbar för organisationen.
Nicole Morel säger att den stora skillnaden från innan pandemin är frågan om hur man får ihop ledarskapet och sammanhållningen på ett bra sätt. Det ställer nya krav på överenskommelserna kring när man behöver kunna jobba tillsammans och när man kan vara mer flexibel.
– Nu är det väldigt mycket mer öppet och det kan skapa en viss stress då de nya förutsättningarna skapar en otydlighet. Jag tror att de nya rekordnivåerna på sjukskrivningar hänger ihop med just det.
– Hybridarbetet ställer så mycket större krav på ett tydligt ledarskap, såväl självledarskap som inom organisationen, och tydliga ramar. Det tror jag att det är många som inte riktigt har hittat rätt i än. Sen kan säkert osäkerheten kring ekonomin och konjunkturen spela in i att skapa en otrygghet och därför är det nog ännu viktigare nu att de här förändringarna sker på ett strukturerat sätt för att alla ska må bra inom organisationen.
Har du tips på vad man kan börja med för att motverka stress på våra arbetsplatser, nu när vi återvänder efter ledigheten?
– Det första man bör göra är regelbundna undersökningar tillsammans med personalen. Hur mår vi, vad är det man inte tycker funkar till exempel, så att man sätter igång en dialog. Jag tror många har en viss rädsla för att involvera personalen. Men om det finns ett engagemang och man ger sin personal möjlighet att påverka så brukar det ofta resultera i att verksamheten mår mycket bättre.
– Det är viktigt med regelbundenheten och att följa upp det. Sen är det såklart viktigt att investera i de bitarna och ta hjälp utifrån så att de insatserna får största möjliga effekt. För det är inte alltid man har kunskapen och tiden inom en organisation för att lyckas få det resultat man önskar.
