Trots ett dokumenterat underskott av idrottsanläggningar står privata investerare kvar vid sidlinjen. Orsaken är inte brist på efterfrågan – utan otydliga spelregler, långsamma processer och politisk osäkerhet. The Dome Sweden är ett projekt som står under ledning av den före detta professionella tennisspelaren Fabrice Mary, som ett försök att bryta dödläget.
Stockholm har ett akut underskott av idrottsanläggningar, men privata investeringar uteblir främst på grund av osäkra och långdragna processer snarare än bristande lönsamhet. Samtidigt lyfts The Dome Sweden fram som ett undantag med en diversifierad affärsmodell och tydlig avkastning – men projektets genomförande hänger ytterst på politiska beslut, där fördröjning riskerar att driva investeringar och tillväxt till andra platser.
Fastighetssverige fick en pratstund med Fabrice Mary som här ger sin syn på läget.
Med ett dokumenterat underskott av idrottsanläggningar – varför har inte fler privata aktörer klivit in, och vad säger det om riskbilden i den här typen av samhällsfastigheter?
– Privata aktörer har mött osäkerhet kring mark, långa planeringsförseningar och komplexa politiska beslut. Detta stoppade några av dessa privata aktörer. Risken ligger inte i efterfrågan, den är akut och bevisad, utan i processen med bygglov, tillgång till mark och långa ledtider.
The Dome Sweden har minimerat risken genom en tydlig affärsplan och en diversifierad intäktsmodell – sport, evenemang, konferenser, utbildning, hälsa – vilket säkerställer lönsamhet även om en sektor misslyckas.
För ett sportkomplex av denna skala har vi utvecklat en lösning som minimerar riskerna för investeraren och ökar intäkterna, säger Fabrice Mary.
Investerare kan förvänta sig en årlig avkastning på 7–10 procent.
Hur är The Dome Sweden strukturerat som investering – vilken avkastning kan investerare realistiskt förvänta sig, och över vilken tidshorisont?
– The Dome Sweden är strukturerad som en hybridinvestering med stabila kassaflöden från medlemskap, olika idrottsklubbars aktiviteter, nationella och internationella tävlingar inom många andra sporter, till exempel basket, handboll, idrottsläger, akademier inom olika sporter, sportturism och olika evenemang, utbildning, samt en massiv socioekonomisk avkastning som idrotten naturligt ger.
– Investerare kan förvänta sig en årlig avkastning på 7–10 procent (baserat på 210–355 miljoner kronor överskott på 2,15–3,5 miljarder kronor investering) med en återbetalningstid på 6,5–11 år. Samhällsavkastning (ROI): För staten/regionen är avkastningen 3–6 gånger på 10 år och 10 –20 gånger över 50 år (upp till 6 miljarder kronor i ren vinst).
Det största hindret är politisk risk och otydliga spelregler, inte brist på mark.
Vilken roll spelar markfrågan i Stockholm – är tillgången till byggbar mark det största hindret, eller handlar det snarare om politisk risk och otydliga spelregler för privata initiativ?
– Det största hindret är politisk risk och otydliga spelregler, inte brist på mark. Det finns identifierade ytor i Stockholm, men processen för att få markanvisning för privata initiativ är långsam och ofta blockerad av osäkerhet kring detaljplaner.
Många aktörer väntar på att kommunen ska ta initiativ.
Vi har redan identifierat mark, har en färdig plan och kräver inte att staten ”hittar” en lösning, utan att de snabbar på processen för ett projekt som redan är redo att byggas. Den stora risken ligger i väntan, inte i marken.
Går det att räkna hem en multifunktionell idrottsanläggning enbart på hyresintäkter och drift, eller krävs det kringaffärer – som handel, event och upplevelser – för att få kalkylen att hålla?
– Nej, en multifunktionell arena kan inte enbart förlita sig på sportaktiviteter (prenumerationer och halluthyrning); kalkylen kräver diversifierade kringverksamheter för att vara lönsamma och framför allt erbjuder Dome Sweden inte bara sport, den fyller många andra sociala funktioner som är mycket viktiga för samhället.
Rena sportaktiviteter utgör en stabil bas (cirka 25 procent av intäkterna) men har låga marginaler och hög säsongsvariation.
Evenemang (konserter, galor), konferenser, catering och sponsring representerar 75 procent av intäkterna och har betydligt högre marginaler (40 till 60 procent).
– Slutsatsen är att utan evenemang och upplevelser skulle projektet sannolikt vara olönsamt. The Dome Sweden är specifikt utformat för att maximera dessa högmarginaliga intäktsströmmar, vilket gör att vi kan uppnå en EBITDA på 210 till 355 miljoner kronor per år, snarare än att bara gå med noll.
Om Stockholm inte skapar förutsättningar för The Dome, kommer investerare och evenemangsarrangörer att söka sig till Göteborg, Malmö eller utländska marknader.
Om Stockholm inte skapar förutsättningar för projekt som The Dome – riskerar kapitalet då att söka sig till andra städer eller länder, och vad innebär det i så fall för regionens långsiktiga tillväxt och attraktionskraft?
– Ja, kapitalet är mobilt. Om Stockholm inte skapar förutsättningar för The Dome, kommer investerare och evenemangsarrangörer att söka sig till Göteborg, Malmö eller utländska marknader (till exempel Oslo, Köpenhamn, Berlin) där beslutsprocessen är snabbare och riskerna lägre.
Konsekvensen för Stockholm blir förlorad tillväxt. Regionen missar miljarder i skatteintäkter, jobb och turism.
Stockholm riskerar att förlora chansen att bli den ledande evenemangs- och sportstaden i Norden, vilket innebär att staden skulle gå miste om internationella företag och talanger.
Utan nya anläggningar fortsätter dessutom kostnaderna för sjukvård och utanförskap att växa, vilket drar ner den ekonomiska produktiviteten.
Att vänta är inte att spara pengar; det är att exportera tillväxt och lönsamhet till konkurrenter.
The Dome Sweden är en möjlighet Stockholm inte får en andra chans till.
Stockholm saknar enligt prognoser ett 50-tal idrottsanläggningar till 2031 – varför har det politiska systemet inte lyckats möta ett så tydligt och växande behov, trots att problemet varit känt i flera år?
– Det politiska systemet har misslyckats på grund av budgetcykler, riskaversion och fragmenterat ansvar. Politiker prioriterar projekt som ger resultat inom en mandatperiod (fyra år), medan arenabygge tar 5–8 år. The Dome Sweden ska byggas under två år. Offentliga aktörer väntar på att ”någon annan” (privata eller regionen) ska ta initiativ, vilket skapar en ”passivitetsspiral”.
– Ansvaret för idrott, hälsa, planering och ekonomi är uppdelat mellan kommun, region och stat, vilket gör det svårt att samordna en helhetslösning. Resultat blir att behovet växer snabbare än beslutsprocessen. The Dome Sweden bryter denna cykel genom att vara ett privat initiativ som kräver endast politisk snabbhet, inte politisk finansiering, för att realiseras.
The Dome Sweden presenteras som en lösning på både anläggningsbrist och sociala utmaningar – men vad är det konkret som gör projektet genomförbart där andra initiativ har fastnat i planeringsstadiet?
– Vi har redan löst ”vad” och ”hur”: Vi har en färdig, prisbelönt arkitekt (Endo Shuhei) och en detaljerad affärsplan med verifierade intäktsströmmar. Vi behöver inte börja från noll. Vi har minimerat ”finansiell risk”: Vi har en diversifierad intäktsmodell (75 procent från evenemang/kultur/utbildning) och en klar finansieringsstruktur (40 procent private equity).
– Andra projekt fastnar i diskussioner om vad som ska byggas och hur det ska betalas. The Dome Sweden är redo att byggas så fort politiken ger klartecken för markanvisning.
Genom att erbjuda en säker, övervakad och professionell miljö (särskilt viktigt för flickor och ungdomar i utsatta områden) bryter vi barriären för att börja träna.
I en tid där ungas stillasittande ökar och ojämlikheten inom idrotten består, särskilt mellan flickor och pojkar – vilken roll kan en storskalig anläggning faktiskt spela för att förändra beteenden och tillgång på riktigt?
– En storskalig anläggning som The Dome Sweden spelar en katalysatorroll genom att kombinera tillgång, trygghet och normförändring. Genom att erbjuda en säker, övervakad och professionell miljö (särskilt viktigt för flickor och ungdomar i utsatta områden) bryter vi barriären för att börja träna.
– Vi har en policy där 20 procent av kapaciteten är reserverad för skolor, föreningar och låginkomstgrupper till subventionerade priser, vilket direkt ökar tillgången för de som annars utesluts. En ikonisk, högkvalitativ arena signalerar att alla har rätt till elitidrott. Det inspirerar flickor att ta plats och normaliserar idrott som en del av vardagen, inte en lyx.
– Genom att erbjuda 19 banor för tennis, squash, badminton och många andra sporter under ett och samma tak skapar vi ett nav där sport blir en naturlig social aktivitet, inte bara ett träningspass, utan ett sätt att leva. Det räcker inte med ”möjlighet”; det krävs en inbjudande, säker och tillgänglig miljö som aktivt motverkar segregation. The Dome Sweden är designad för att vara just den platsen där beteendeförändringen sker.
Att vänta är inte ett alternativ; det är ett aktivt val att förlora.
Om Stockholms stad inte agerar – finns det alternativa vägar framåt för The Dome, och vad skulle det i så fall innebära för stadens attraktionskraft, folkhälsa och långsiktiga stadsutveckling?
– Ja, det finns alternativa vägar, men de innebär att Stockholm tappar initiativet och att projektet flyttar eller förändras.
Alternativ A. Flytt till annan kommun (till exempel Solna, Sundbyberg, Sigtuna): Om Stockholm vägrar ge mark, kan projektet etableras i en grannkommun som är mer proaktiv.
Konsekvens blir att Stockholm förlorar skatteintäkter, jobb och turism till grannen.
Alternativ B. Mindre skala eller pop up-lösningar: Utan en stor markyta kan vi bara bygga en mindre version.
Konsekvens blir att vi missar skalbarheten. En mindre arena kan inte locka internationella evenemang (konserter, VM) eller lösa 30-åriga bristen på banor. Folkhälsoeffekten blir marginell.
Alternativ C. Privat finansiering utan offentligt stöd (hög risk): Vi bygger utan markanvisning eller bidrag, vilket kräver extremt dyra markköp.
Konsekvens blir att intäkterna måste täcka allt, vilket tvingar upp priserna. Då förlorar vi demokratiseringsfunktionen – arenan blir bara för de rika, vilket motverkar hela syftet med integration och folkhälsa.
– Kostnaderna för ohälsa fortsätter att växa exponentiellt utan en lösning. Stadsutvecklingsmässigt missar Stockholm chansen att skapa en ny, hållbar stadsdel och en global ikon. Slutsats för Stockholm är att om staden inte agerar, exporteras tillväxten.
Att vänta är inte ett alternativ; det är ett aktivt val att förlora.
