De flesta experter är idag överens om att våra miljö- och klimatmål bara kan nås om vi först säkerställer social hållbarhet. Men hur ska detta ske konkret – och vad är egentligen social hållbarhet inom fastighetsbranschen? Fastighetssverige har pratat med Tina Lindh, vd på och grundare av fastighets- och stadsutvecklingsbolaget Equity Places.
– Social hållbarhet har varit en del av mitt liv sedan ganska länge. Jag är uppväxt i ett politiskt och ekonomiskt eftersatt område och social hållbarhet var det enda kapital vi hade. Delningsekonomi var en del av vårt liv; vi hade inte klarat oss om inte vi varit generösa och delade med oss. Vi lånade kläder med varandra, språk, kultur och mat. Ganska ofta delade också föräldrarna på vår uppfostran. Den generationen och kulturen såg delningsekonomi som en del av livet.
Tina Lindh, som är vd och grundare av fastighets- och stadutvecklingsbolaget Equity Places, är i Göteborg och pratar på Fastighetssveriges event Stora hållbarhetsdagen. Hon menar att det i fastighetsbranschen finns nästan lika många definitioner av begreppet “social hållbarhet” som det finns personer som använder det. Utgångsläget måste därför vara en samstämmighet om definitionen och om vart utvecklingen bör ta vägen.
– I de flesta fall, genom åren, när vi diskuterat hållbarhet, så är det främst miljö vi fokuserat på. Då blir det ju lite konstigt, lite av en identitetskris, när vi pratar om hållbarhet inom den sociala sfären. Då kan man använda sig av det amerikanska begreppet “holistic sustainability”, den holistiska hållbarheten, säger Tina Lindh.
Holistisk hållbarhet innehåller tre dimensioner, förklarar hon: den sociala, den ekonomiska och den ekologiska. De flesta är i dag överens om vikten av social hållbarhet för att få till helhetsperspektivet gällande långsiktig hållbarhet. Ändå, menar Tina Lindh, duckas det för dessa frågor om och om igen.
– Tills nu. Det går inte att ducka mer eftersom de flesta experter är överens om att våra miljö- och klimatmål bara kan nås om vi säkerställer social hållbarhet.
Hur ska då detta ske konkret och vad är egentligen social hållbarhet inom fastighetsbranschen? Ja, här, menar Tina Lindh, har fastighetsbranschen – och flera andra branscher – en stor hemläxa att göra.
– Social hållbarhet innebär god livskvalitet där människor lever utan orättfärdiga skillnader. Det handlar om att skapa jämlikhet och se till att ingen halkar efter. För att nå dit behöver vi bygga starka och motståndskraftiga samhällen. Här måste fastighetsbranschen ta sitt ansvar.
Tina Lindh hävdar att det finns en tydlig relation mellan det sociala kapitalet och det ekonomiska. Det handlar därför om att skapa och upprätthålla samband mellan byggande och förvaltande och samhällets välbefinnande.
Hur ska arbetet se ut, rent konkret, med att tratta ner den abstrakta delen av socialt hållbarhetsarbete till konkreta åtgärder?
– I varje rubrik måste man gå ner ännu mer på detaljnivå och bestämma och definiera. Titta till exempel på “mänsklig skala”, vad innebär det? Vad är “hälsa och välmående”? Vi behöver bli kunniga i varje del, på varje nivå och förstå människor – inte bara fastigheter, förklarar Tina Lindh och fortsätter:
– I vissa aspekter är det här arbetet redan i full gång; när det gäller hälsa och välmående har man arbetat i flera år med det i fastighetsbranschen och insett värdet av att skapa hälsosamma platser, eftersom det skapar attraktion och platser där kunder vill sitta. Många fastighetsbolag är också duktiga på att arbeta med trygghet i sina bestånd. Problemet är att man inte inser att det är många fler aspekter som måste in. Som det är nu får vissa rubriker väldigt mycket kraft medan andra glöms bort helt.
Tendensen i fastighetsbranschen och i samhället i stort rör sig mot gated communitys. Hur balanserar man det mot målet att låta alla ta del av alla platser?
– Gated communitys utgår från känslan “detta är min plats”, “jag ska känna mig trygg”. Social hållbarhet går ut på att ta ett ansvar för helheten, det är en solidarisk fråga att jobba med social hållbarhet. Om inte alla grupper mår bra så mår inte samhället bra. Det är inte min strand, inte min lekplats, inte mitt torg – det är allas.
