Den allmänna uppfattningen när det gäller de stora sjuttiotalsbyggena för verk och myndigheter, som ofta är skräddarsydda för en viss typ av verksamhet, är att de är svåra att omdesigna och anpassa för nya hyresgäster. Den gängse vägen har varit att riva kolosserna. Men när Livsmedelsverket lämnade sina lokaler i 70-talskomplexet Hugin i centrala Uppsala ville man se om det gick att göra på annat sätt. Nu får huset nytt liv som Lumi – en modern kontorsbyggnad med en levande bottenvåning.
Just nu utvecklar Vasakronan och White Arkitekter Lumi, Livsmedelsverkets nyligen lämnade lokaler i Uppsala, i det hus som tidigare hetat Hugin. Den fyrkantiga sjuttiotalsfastigheten byggs nu om helt och hållet. Totalt skapas här 21 000 kvadratmeter kontor, labb, butiker och restauranger. Nya ingångar och lokaler i gatunivå blir till, golvet sänks på ett flertal ställen och en ny fasad med stora fönster, bättre isolering och integrerade solceller träder fram. Fasaden kläs med skiffer, ett naturmaterial som har låg klimatpåverkan och åldras vackert. Den befintliga stommen och grundläggningen gör det möjligt att lägga till tre nya våningar.
– Ytterväggarnas tekniska egenskaper och våningshöjder är några av de större frågorna, säger Anders Tväråna, ansvarig arkitekt på White Arkitekter.
– Ofta är det den låga takhöjden som anförs som orsak till rivning. Vi har mycket mer installationer i husen idag, så det upplevs som svårt att få plats med allt. Med gott samarbete mellan framför allt vvs-ingenjör och arkitekt går det dock oftast att lösa fullgoda lokaler även med låga takhöjder. Ytterväggarna har oftast väldigt lite isolering och för små fönster för att klara moderna dagsljuskrav. I Lumi bygger vi en helt ny fasad som har fullgod isolering och glasytor som ger dagsljus långt in i de relativt tjocka huskropparna.
Tidigare har möjligheterna att anpassa den här typen av byggnad till nya hyresgäster och moderna krav dömts ut. Rivning har varit standardåtgärden. Anders Tväråna får frågan om han ser en fara i att det gjorts. Skapar vi en ”historielöshet” arkitektoniskt på det viset?
– Det är klart att det är en fara att vi river bort en årsring. Å andra sidan är den typ av mer radikal ombyggnad som vi gör i Lumi i rätt liten utsträckning antikvarisk. Vi bevarar mycket av det gamla, men det ska till ett ganska tränat öga för att hitta spåren av det gamla huset. Så här kommer man inte alltid göra, ofta finns det möjlighet att bevara hus med mindre radikala ombyggnader. För att vi ska nå byggandets hållbarhetsmål är huvudsaken att vi hittar projektanpassade metoder att återanvända grundläggningar, källare och stommar.
Förutom att cirka 80 procent av stommen samt hela grundläggningen sparas så återanvänds allt som är praktiskt genomförbart. Till exempel demonteras 105 ton gipsskivor som sätts upp igen i stället för att slängas medan plåt från den gamla byggnadens tak bearbetas och flätas till dekorativa element på trappor och hisstorn. Även tegel, dörrar, skåp och glaspartier demonteras för att rekonditioneras och användas i den nya byggnaden.
– Det roligaste har varit att alla inblandade varit med och drivit resan framåt, från byggaktör via bygg- och projketledare till konsulter och entreprenörer, säger Anders Tväråna.
Finns det något positivt med att den här fastighetstypen ofta är just så fyrkantig och klossaktig eller gör det att det blir svårare?
– Ja, de är ofta relativt välbyggda i stommen, och har välproportionerade planer med upprepande mått som gör dem möjliga att anpassa för nya planlösningar. Generellt sett är det än en gång viktigt för hållbarheten att vi ser till att använda de hus vi redan har byggt. Nästan allt går att lösa.
Finns det någon specifik arkitektonisk detalj som varit extra kul att få till och utveckla?
– Den roligaste arkitektoniska delen är ljusgården som knyter samman tre befintliga huskroppar. Den är själva nyckeln till att vi kan bevara huset och få det att fungera som ett modernt kontorshus. Från att ha haft endast en entré kan vi via ljusgården anpassa huset för upp till sex hyresgäster per våningsplan. I ljusgården passar vi in en öppen trappa med träklädda broar ut till kontoren, och ett hisstorn som kläs med ett flätmönster av återbrukad plåt, avslutar Anders Tväråna.
