Boomen som inte blev – så kan det minskande barnafödandet påverka samhällsfastigheter och bostadsbehovet framöver. Det, och orsakerna bakom att fler avstår barn, visar en ny studie från konsultbolaget Juni Strategi, där Mona Kjellberg är analyschef.
De allra flesta blir tagna på sängen säger Mona Kjellberg, analyschef på Juni Strategi, som bland annat hjälper kommuner med deras bostadsförsörjningsprogram. Kanske inte de större kommunerna som har egna demografer, men för de något mindre kommunerna så blir informationen om det sviktande barnafödandet något av en ögonöppnare.
– Jag tror inte alla var beredda på det här. Särskilt när de såg ett uppsving av inflyttade till kommunen under pandemin, men nu har den befolkningsökningen klingat av.
Det är babyboom-generationen från slutet på åttiotalet och första åren på nittiotalet (även den generation som kallas millennials) som nu har brutit trenden på många sätt när de inte följt i de tidigare babyboom-generationernas fotspår, likt det vi såg på fyrtio- och sjuttiotalet.
– Innan de var i barnafödandeålder så trodde man att det skulle komma en enorm babyboom, eftersom de är så många i den gruppen.
– Vi tog fram den här studien när vi såg att det där inte riktigt hände och att det inte alls föddes så många barn som vi och alla andra hade planerat för.
När hon och kollegorna träffar kommunerna så märks konsekvenserna redan av, nämligen att förskolor inte har underlag nog för att öppna i nybyggda områden.
– Det här är något som man som kommun redan på kort sikt måste ta i beaktande.
Barnafödandet har gått ner sen 2010 och förra året föddes 100 000 barn, det lägsta antalet sedan 2003. Nyligen skruvade SCB ned prognosen med hela 200 000 färre barn de kommande 15 åren jämfört med förra årets prognos. Mona Kjellbergs slutsats är att det kan sjunka än mer. De scenarier för framtida födelsetal som Juni Strategi tagit fram med bibehållna fruktsamhetstal innebär cirka 80 000 färre barn i Sverige fram till år 2040 jämfört med SCB:s prognos för riket. På det hela kan det innebära 280 000 färre barn jämfört med de kommunala prognoserna. Om fruktsamheten fortsätter med samma negativa trend från 2010 fram till 2030 blir resultatet nästan en halv miljon färre barn i Sveriges kommuner år 2040.
– SCB förutser att det bara kommer bli en kortvarig dipp nu och att det kommer börja öka igen 2026. Men i studien ser vi inget som tyder på en snabb upphämtning i Sverige, därför har vi undersökt olika scenarion för utvecklingen.
Studien som Juni Strategi genomfört består av både enkätsvar och djupintervjuer. Där belyser de både anledningarna till att personer väljer bort barn, hur personer med barn ser på att skaffa fler och vad som kan bli konsekvenserna om den här utvecklingen som de ser står sig.
Anledningarna som personerna som väljer bort barn uppger gäller val av livsstil (28 procent), att det finns en osäkerhet i omvärlden (23 procent) och oro för ekonomin (19 procent), samt att psykisk ohälsa gör att de avstår (14 procent). Särskilt unga kvinnor, 26-29 år, uppger att psykisk ohälsa gör att de väljer bort att skaffa barn. På 18 procent är det den näst högsta anledningen till att de avstår, bara toppat av osäkerhet i omvärlden på 24 procent. Totalt i den tillfrågade gruppen kvinnor, 26-39 år, är det nära 15 procent som uppger att psykisk ohälsa är deras motivation till att avstå barn. Bland männen är det bara åtta procent som uppger samma anledning.
– Det som är intressant är att vi ser att det inte är någon särskilt grupp, varken geografiskt, utbildningsnivå eller inkomstnivå som sticker ut när det gäller minskat barnafödande, utan det sjunker i alla grupper.
– Det vi däremot ser är att de som väljer att skaffa fler barn generellt är höginkomsttagare och att låginkomsttagare generellt har färre barn.
Det har i snitt fötts cirka 115 000 barn per år de senaste åren och att det har stannat på den nivån handlar till stor del just om att nittiotalisterna var så många, säger Mona Kjellberg.
– Men det som sticker ut är att barnafödandet borde varit mycket högre. Det som väntar nu, med färre personer i fruktsam ålder, gör att det förmodligen kommer minska betydligt.
Efter barnkullarna 1988 till 1992 föddes betydligt färre barn. Vilket gör att det nu finns ännu färre som kommer kunna skaffa barn framöver. Därmed finns en risk för en nedåtgående spiral säger Mona Kjellberg. För att befolkningen inte ska minska krävs 2,1 barn/kvinna och för att befolkningen inte ska accelerera vad gäller minskning och åldrande är 1,5 barn/kvinna en kritisk gräns. Sverige har nu ett tal om 1,45.
– Det här är en utveckling som vi inte bara ser i omvärlden, som i Japan och Sydkorea, utan även i Europa och i våra nordiska grannländer.
Fortsätter det så här, med en betydligt minskande invandring dessutom, så kommer vi se en befolkningsminskning i Europa säger hon och tillägger att det kommer få konsekvenser för tillväxten.
Det är alltså önskad livsstil med frihet och psykisk ohälsa som sticker ut i den här undersökningen, där tidigare generationer har haft ekonomi och omvärldsoro som argument emot att skaffa barn. När de faktorerna har stabiliserats i tidigare generationer så har också barnafödandet ökat.
– När babyboomen kom på nittiotalet så trodde vi att vi visste hur det skulle bli, man trodde att vi visste hur det fungerade nu, cykliskt och vad som driver barnafödandet.
– Det är också konstigt, för att vi trodde att nittiotalisterna skulle vara traditionella och vilja skaffa massa barn, men båda de sakerna som talade för en babyboom har uteblivit.
Inte bara så har nittiotalisterna fött färre barn, vilket minskar efterfrågan på den typ av bostäder som barnfamiljer eftersöker. Det ökar också efterfrågan från par eller ensamstående som ofta vill bo urbant.
– Samtidigt blir följden att de barn som inte föds nu kommer inte efterfråga bostäder i framtiden, när de flyttar hemifrån, när de blir sambos eller när de för all del skulle skaffat barn själva.
– Vi vet att av de som är unga idag så är det ungefär 30 procent som flyttar årligen. Det är ju när livet förändras på något sätt om man flyttar. Men skaffar man inte barn finns det inte samma stora anledning att flytta i vuxen ålder.
Men resultatet av de som inte föds är också ännu mer långsiktigt än så säger hon.
– De som inte föds gör ju att även deras barn inte kommer födas så att säga, vilket kan göra att det föds ännu färre barn i framtiden.
Man ska dock påminna sig om att det i dagsläget är 85 procent som önskar att skaffa barn och de som gör det valet flyttar till kommuner utanför storstäderna. Det gör att de större städerna Göteborg och Stockholm drabbas dubbelt.
Det får också en inverkan på behovet av samhällsfastigheter, inte bara på skola och förskola, utan även behovet för BVC och MVC. Likaså behov av kultur och idrott för barn och ungdomar. I slutändan påverkar det även konsumtionen.
– Detaljhandeln har det redan svårt, och det gäller även konsumtionen av barnkläder och skor som vi redan märkt av. Men det är inte bara där som vi kommer se effekterna, för vuxna utan barn konsumerar på ett annat sätt än vad en barnfamilj gör.
Annika Winsth, Nordeas chefsekonom, har varnat om att fastighetsbolag inte tillräckligt har insett allvaret med den här utvecklingen av befolkningen framöver och inte tagit in det i sina beräkningar – vad tänker du om det?
– Jag har upplevt något liknande när vi pratar med fastighetsbolag och även bostadsutvecklare. De upplever att det är lite abstrakt och att det ligger lite längre ifrån dem, om man inte är en ren småhusutvecklare.
– Men jag håller med om att man måste ta med det i sina beräkningar, särskilt när man planerar sina projekt framöver och i de utvecklingsområden där man är delaktig. För det kommer finnas en större andel vuxna utan barn och en mindre andel barnfamiljer än vad vi trott.
Boverket, som bygger sin statistik om det kommande bostadsbehovet från SCB:s prognoser, menar att vi behöver bygga nära 70 000 nya bostäder årligen. Skulle vi teoretiskt sett kunna bygga för mycket nu?
– De som är i behov av bostäder nu är redan vuxna. Så skillnaden i dagsläget blir egentligen en skillnad i boendepreferens och inte bostadsbehov.
– Minskningen i bostadsbehovet sker först när de här som nu inte föds skulle ha flyttat hemifrån om 20 år. Så effekten vad gäller behovet blir fördröjd på bostadsmarknaden – med sagt så ser vi redan nu ser är minskningen i konsumtion och behov av förskolor och skolor.
