I boken ”Kris i bostadsfrågan – för en solidarisk bostadspolitik” analyserar forskarkollektivet Fundament svensk bostadshistoria med fokus på byggande, finansiering och politiska beslut. Forskningen bakom boken är finansierat av Formas som är ett statligt forskningsråd för hållbar utveckling. De finansierar forskning och innovation, utvecklar strategier, gör analyser och utvärderar. Verksamhetsområden finns inom miljö, areella näringar och samhällsbyggande.
Forskarkollektivet består av Dominika V. Polanska, docent i sociolog vid Södertörns högskola, Timothy Blackwell, postdoktor vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, Ståle Holgersen, docent i kulturgeografi vid Örebro universitet, Åse Richard, doktorand i kulturgeografi Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, Hannes Rolf, fil dr. i social välfärd vid Stockholms universitet samt Maria Wallstam, doktorand i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet. Det är också Maria Wallstam som svarar när Fastighetssverige ringer och berättar att det var bland annat ett beslut som togs 1968 som la grunden för den bostadssituation vi har idag. Men först berättade hon hur det kommer sig att de skrivit boken ”Kris i bostadsfrågan”.
– Det här projektet började genom ett anslag vi fick för att forska om hållbara alternativ, bostadsalternativ – i en tid av kris. Vi är alla motiverade och intresserade av bostadsfrågan för att vi anser att bostadsmarknaden är i kris. Det har lett till ökade ojämlikheter i samhället och vi tror inte att det är hållbart och att det måste förändras, säger Maria Wallstam.
Ni skriver om solidarisk bostadspolitik – hur skulle du beskriva vad det är?
– Man kan väl börja med att säga att det bostadssystem vi har idag är inte solidariskt. Det är inte rättvist och det är inte jämlikt.
– Vad vi har sett de senaste 30 åren, framför allt genom den avreglering som skedde på 80- och 90-talet är att det bostadssystem vi har haft har lett till ökade ojämlikheter mellan de som har ägt sitt boende och mellan de som har hyrt sitt boende.
Hon säger att det samtidigt är det väldigt många som har hamnat mellan stolarna, som inte har råd att hyra eller köpa, vilket också gjort att vi ser en ökad hemlöshet.
– Vi ser också en ökad andel av folk som bor trångbott, i andrahandskontrakt och rivningskontrakt. Vi anser att det här bostadssystemet vi har är på grund av politiska val som har gjorts. Det har inte alltid varit på det här sättet och det behöver inte heller vara det i framtiden. Vi skulle kunna ha ett annat slags bostadssystem som är mer jämlikt och mer solidariskt. Där alla, oavsett om du är fattig eller rik – äger eller hyr, har tillgång till en bra bostad.
Vad är det ni föreslår skulle förändras för att det skulle bli solidariskt?
– Vi föreslår en rad förändringar i bostadssystemet. Det som gör boken lite annorlunda från tidigare böcker och rapporter om bostadssektorn är att vi försöker ta ett helhetsgrepp. Att inte bara titta på till exempel finansieringen.
– Så tittar vi både på bostadspolitiken utifrån hur den har förändrats och hur den skulle kunna förbättras. Men vi tittar också på bostadsfinansieringen och vilka slags aktörer det är som bygger bostäder. Så vi försöker hela tiden ha ett helhetsgrepp, säger hon.
Författarna föreslår i boken det är en rad förändringar i både finansiering, politik och byggande. De föreslår ett statligt bostadsbolag och att allmännyttan måste ta en större roll i kommunerna. Utöver det borde man ta bort lagen från 2010 som innebär att allmännyttan ska vara vinstdrivande. Genom det skulle man lättare kunna expandera de allmännyttiga bolagen, renovera och bygga nya bostäder som folk har råd att bo i.
– Staten finansierar stor del av byggandet, men mycket av de bidragen som staten ger det är till bostadsrättsägare, så som ränte- och rotavdragen. Vi tror att de måste skala upp finansieringen av bostadssystemet, men framförallt så måste det riktas om. Så man måste återinföra till exempel investeringsstödet till hyresrätter.
Men det handlar också om hur finansieringen skulle kunna se annorlunda ut. Det måste finnas andra aktörer utom allmännyttan som inte bara drivs av kortsiktiga vinstmarginaler, säger Maria Wallstam.
– Det är tydligt nu, när vi är i kris, att det inte finns någon som vill bygga bostäder – för att det inte är lönsamt. Men vi kan inte förlita oss på aktörer som avgör den frågan. Bostäder är för viktiga för att vi ska vänta på att det ska bli återigen lönsamt att bygga. Vi måste bygga bostäder nu.
– En av de aktörer som faktiskt just nu bygger i Stockholm är Stockholms kooperativa bostadsförening, som inte drivs av samma kortsiktiga lönsamhetskrav, som andra privata aktörer.
Ni skriver också att ”marknadsorientering som präglat det svenska bostadssystemet de senaste 30 åren har misslyckats” – vad är det ni menar har orsakat det misslyckandet?
– Det är ju en rad politiska beslut, som man kanske kan säga att det började på 60-talet med att man avreglerade priser på bostadsrätter. Om man inte hade gjort den reformen 1968 så hade nog bostadsmarknaden i Sverige sett väldigt annorlunda ut.
– Men de stora förändringarna kom senare på 80- och 90-talet. När man avreglerade finansmarknaden på 80-talet och som ledde till bankkrisen på 90-talet. I och med bankkrisen och avregleringen därefter gjorde att man tog bort den förmånliga finansieringen för bostadsbyggandet. Precis efter såg man att bostadsbyggandet gick ner rejält. Det ändrade också vilken slags bostäder som man byggde då. Istället för att bygga hyresrätter så blev det mer och mer bostadsrätter.
– Sen är det ju en rad sådana här beslut som har tagits, som till exempel då att göra allmännyttan vinstdrivande.
Vad hoppas ni på att den här forskningen och vad den här boken ska kunna leda till?
– Dels så är det ju en historisk genomgång för de som är intresserade av det, över de här besluten som har lett till den situation som är idag. Men vi kommer också med en rad av förslag på hur man skulle kunna göra framåt.
– Vi hoppas att det här kan vara inspiration för aktivister, tjänstemän och folk som jobbar med bostadsfrågor. Att ge tankar om hur man skulle kunna bygga upp ett annorlunda slags bostadssystem.
– För vad vi tror är att det inte är hållbart att vänta på att bostadsbubblan ska spricka, vilket den troligtvis kommer göra. Den här krisen som vi har, den måste desarmeras på ett kontrollerat och gradvis sätt. Så vi har väldigt konkreta förslag i boken på hur det skulle kunna göras.
Bostadspolitiken anklagas ibland från olika håll för att ha varit ganska tandlös och inaktiv i de här frågorna. När ni har kikat bakåt i tiden, har ni hittat något exempel på där bostadspolitiken har fungerat bättre?
– Ja, i och med att boken behandlar 100 år av bostadshistoria så är det också vad vi kartlagt. Det man kan säga är att bostadsbyggandet var verkligen i centrum av välfärdsstaten från 1940-talet och framåt. Det var en fråga som var prioriterad av politiker och det var under den tiden som man utvecklade miljonprogrammet. Poängen nu med ett systemskifte är inte att återskapa det bostadssystemet vi hade på 50-, 60- och 70-talet.
– Samtidigt kan man se tillbaka för att få inspiration på hur man skulle kunna göra saker annorlunda och att det går att bygga bostäder på stor skala till bättre kvalitet och till mer överkomliga priser.
Maria Wallstam konstaterar att den situation som råder nu är svår då den svenska ekonomin har ju blivit beroende av skuldsättning för att finansiera konsumtion.
– Politikerna är i en konstig situation. För å ena sidan är alla medvetna om att belåningsgraderna är för hög i Sverige och att svenska hushåll är för skuldsatta. Men samtidigt – om priserna på bostäder går ner så skulle det skapa inte bara en kris för alla de som äger bostäder – det skulle också skapa en storskalig ekonomisk kris.
– Vilket gör det svårt för politiker att se hur ska vi komma runt läget som är. Det är därför förslagen idag är ganska tandlösa. Det är ingen som vågar tänka på vad man kan göra annorlunda med bostadspriserna när hela den svenska ekonomin står på spel, i princip.
– Men det finns också en annan anledning att fundera på ett nytt bostadssystem – och det är klimatrisen. Vi måste bygga bostäder annorlunda än vad vi har gjort, med andra slags material. Det är svårt att se att marknaden ska kunna göra det här på egen hand. Det krävs statliga initiativ för att kunna göra det på den skala som krävs för att faktiskt bygga klimatsmart, säger hon.
