Hur ser möjligheter till investeringar och nya projekt inom LSS-boenden ut idag? Vad krävs för att investeringsviljan ska vakna igen? Poyan Katebi, vd för Samfastigheter, menar att läget är betydligt bättre nu än för bara sex månader sedan, men att storbankerna fortfarande ser risker som kanske inte finns. – Det är bättre dialoger nu, det känns som att vi skulle kunna komma i gång, men hel branschen har fortfarande som en blöt filt över sig, säger Poyan Katebi.
Poyan Katebi, vd för Samfastigheter, talar, tillsammans med två kollegor, från scenen på Grand Hotel i Stockholm. Han är en av de inbjudna gästerna och talarna på Stora Sahälssfastighetsdagen. Hans bolag, Samfastigheter, sysslar med vård- och omsorgsfastigheter, utbildning och bostäder.
– Vårt fokus är LSS. Vi har sagt att vi vill bli bäst i landet på LSS. Det är inte så mycket konkurrens inom det segmentet, det är där man ska vara. Behovet är enormt och kommer att bestå. Vi gillar den insatstypen; hyresgästerna är de samma som hos de större vårdaktörerna. Folk bor där hela livet. Vi ser att det är något vi vill fortsätta satsa på.
Du säger att ni ska bli bäst. Vad har ni för strategi för det?
– Det handlar om att försöka förstå hyresgästerna. Varför vill man bo i en gruppbostad? Ska man ta något som redan finns och bygga om eller bygga nytt? Vilket läge ska det ha? Vilka typer av fastigheter vill man ha? Hur ska man jobba med digitalisering?
Poyan Katebi menar att det inte handlar om de som ska bo där. Även personalens måste trivas och de som betalar för det hela ska vara nöjda. Det gäller att vara kundfokuserad.
Idag har Samfastigheter 23 fastigheter, från Timrå ner till Småland, men tittar också längre norrut.
– Det beror på vad marknaden säger. Det är knepigt. Norr om Gävle brukar det alltid vara svårt att hitta en privat aktör som är intresserad.
Hur ser möjligheter till investeringar och nya projekt ut?
– Jämfört med för sex månader sedan så går det i alla fall att föra dialoger nu, men mycket av det vi gör bygger på finansiering från storbanker. Ett tag var det väldigt mycket som de såg som risker, som kanske inte fanns där. Det är bättre dialoger nu, det känns som att vi skulle kunna komma i gång.
Hela branschen har dock fortfarande som en blöt filt över sig och SBB:s fall präglar fortfarande mycket av segmentet, menar Poyan Katebi.
– Förhoppningsvis kommer de bolag som lever enligt lite sundare belåning att premieras nu, så att även hyresgästerna ser att det går.
Så det som har hänt med SBB gör att det blir svårare för er?
– För vår del, absolut. Vårt namn ligger också lite nära deras, så det är klart att folk drar likhetstecken. Alla tänkte: ”vem kommer att äga alla de här tillgångarna?” ”hur långsiktiga är ni?” och ”vad vill ni göra?”. ”Orkar ni genomföra projektet om vi skulle skriva på det?”.
Det handlar om att övertyga beställare ett tag framöver?
– Absolut. Man vill byggstarta en masa projekt, men i nuläget vet vi ju inte ens om byggarna kommer att vara kvar. Kommer de att gå i konkurs? Vad händer med entreprenörerna? Det är en ganska osäker tid.
Gör det att ni tvekar på att starta vissa projekt?
– Ja. Har lovat något så vill man kunna genomföra det.
Det finns en stor utmaning när det gäller start av nya projekt, menar Poyan Katebi, och det är de långa cyklerna. Lagstiftarna måste säga sitt, IVO måste ta ställning och sedan måste fastighetsbolaget söka tillståndet.
– Dialogen mellan lagstiftarna, IVO, fastighetsägarna och vårdoperatörerna måste bli tydligare. Ingen vågar bygga på spekulation längre. Vi har till exempel en lagstiftning som är 30 år gammal; den kanske skulle ses över utefter de nya förutsättningarna. IVO skulle kanske behöva lyfta blicken lite och se vad som verkligen behövs. Jag tror att alla på fastighetssidan står redo att bygga större.
En del säger att vi har råd att bygga LSS men inte att driva dem. Kvarboendeprincipen, IVO, plus att de boende blir allt äldre, sätter käppar i hjulen. När får vi boenden inom LSS med 40 platser, tror du?
– Det kommer nog att bli svårt; tittar man på lagstiftningen och var den kommer ifrån så ville man ju bort från institutionerna och 40 platser blir en institution, hur du än vrider och vänder på det. Att bo i en gruppbostad är inte samma sak som att bo i ett äldreboende, det är en helt annan målgrupp. Jag tror personligen inte att vi kommer att få se det de närmaste 15–20 åren – om det inte blir en markant förändring i lagen. Och det finns inte heller något sådant politiskt stöd.
Vad skulle politiken behöva göra för att hjälpa er att bygga fler boenden?
– Politikerna behöver vara tydliga med vad de vill. Man behöver också jobba med de instrument som finns; de har lagen, de har förordningarna, de har boverket och de har IVO. De kan ge klara direktiv och säga ”så här får ni göra”, samtidigt som de ger lite handlingsutrymme för de som bygger.
– Det är också så att ekonomin styr det här. Ingen kan bygga om det är för dyrt. Då måste man hitta ett sätt att bygga som ger tillräckligt bra ekonomi.
