Kjell A. Nordström och Per Schlingmann på Pandox Hotellmarknadsdag menar att det finns tre olika huvudalternativ för hur geopolitiken kommer utveckla sig. Regionalt, nationellt eller med tanken om planeten först.
Ekonomen och författaren, Kjell A. Nordström, säger att 90-talet präglades av att världen var en öppen lekplats. Per Schlingmann, moderaternas tidigare chefsstrateg och partisekreterare, fyller på med att säga att det som följde var att länderna öppnade upp och det rådde en liberal världsordning.
– Det fanns en syn av att det aldrig igen skulle bli några tillväxtminskningar, säger han.
Kjell A. Nordström fyller i:
– Och de enda som var nyktra nog för att göra en riskanalys var Finland som redan 2018 tog fram några sannolika framtidsscenarion. De spådde att Kinas tillväxt går om USA med två procent. Att Sillicon Valley skulle ha en tillväxt på fyra procent, att det kommer bli krig och katastrofer som påverkar tillväxten med en procent. De förutsåg också att det skulle komma en svart svan som skulle innebära att tillväxten vänder till noll.
Så blev det med facit i hand, med krig, pandemin och klimatförändringar, samt innovation under press.
– Människan är i grunden en lat apa, men som kan få saker gjort snabbt om det finns press. Under pandemin kunde vi få till både hybrid skola och jobb, zoom-samtal med den äldre befolkningen som hittills inte anammat tekniken – som även de började handla online, säger Kjell A. Nordström.
– Det vi kommer se är ”Donuts cities”, städer med hål i mitten. Mindre behov av kontor och mindre handel centralt väcker frågan om vad som händer med stadskärnan och den magiska delen av en stad.
Duon presenterar tre som de ser det sannolika scenarion för omvärlden utveckling framåt.
1. Etnocentrisk världssyn och nationalism. Där är Donald Trump och Viktor Orbán exempel på ledare för nationer som har förmåga till fragmentering och där det egna nationella intresset står i första rummet. Det kommer gynna multinationella företag som kommer kunna verka under de förutsättningarna.
2. Polycentrisk. Här kan världen delas upp i sju olika världar, bestående av olika viljor och värderingar. Det skulle motsvara en slags ”värdesregioner”, där vi handlar med och reser till regioner som delar våra uppfattningar. Det skulle leda till en större rivalitet mellan regionerna och skapa nya mönster i ekonomierna. Det skapar en rörelse mot mer regionalisering och mindre globalisering.
3. Planeten först. Här menar duon att det skulle kunna bli en dragkamp och där stora nationer skulle hamna och handla under pressen att rädda klimatet. Det skulle också innebära en mjukare dynamik mellan länder som blir tvingade till samarbete. Det som skulle behöva ske är en slags re-industrialisering, för att minska utsläppen och ställa om. Det som talar för att det är möjligt är just den framväxt som blev under industrialiseringen, på 140 år. Har det hänt en gång, så kan det hända igen är resonemanget.
Per Schlingmann säger att vi har lämnat berättelsen av omvärlden som under 90-talet såg hela världen som en lekplats.
– Globaliseringen var en berättelse, en berättelse som gav oss globala investeringar och internationella fenomen som Madonna och Lady Gaga.
Kjell A. Norström fyller i:
– Det är lätt att tro att vi bara agerar på det som händer i omvärlden. Sanningen är den att vi skapar vår omgivning när vi tror på en idé, så som vi trodde på idéen om globalisering. Utan den idéen hade inte globaliseringen blivit av.
Per Schlingmann:
– Det gäller även nu, att det finns en idé och en berättelse hos alla som investerar och bland de som sitter i styrelsen på företagen. Det spelar ingen roll om det är rätt eller fel, utan det handlar om att drivas av en idé. Om vi låter den idéen och berättelsen om omvärlden styra våra beslut, så blir det också den värld vi skapar.
