Röster om Almedalen: ”Carl Bildt och Mona Sahlin sjöng allsång”

Fastighetssverige har hängt på Gotland, i Visby, under fem dagar. Almedalsveckan 2025 är över för den här gången och fastighetsbranschens representanter lämnar ön. Men först lämnar de sina omdömen om årets arrangemang och dess möjliga framtid, samt delar ett och annat spektakulärt minne från evenemangets forna dagar.
Röster om Almedalen: ”Carl Bildt och Mona Sahlin sjöng allsång”
Nils Styf, vd hemsö, Cecilia Safaee, vd Hemmaplan, Anders Holmestig, vd Fastighetsägarna, Annica Ånäs, vd Atrium Ljungberg, Andreas Morfiadakis, vd Klarabo och Erik Engvall, CFO på Storsala. Bild: Jonas Slättung

Fastighetssverige har hängt på Gotland, i Visby, under fem dagar. Almedalsveckan 2025 är över för den här gången och fastighetsbranschens representanter lämnar ön. Men först lämnar de sina omdömen om årets arrangemang och dess möjliga framtid, samt delar ett och annat spektakulärt minne från evenemangets forna dagar.

Nu stänger Almedalsveckan för det här året, deltagarna packar ihop sina vepor, gatupratare och mingelbord, städar ur sin hyrda blomsterträdgård och beger sig hemåt. Visby återgår till ett åtminstone något mer normalt sommarläge. Fastighetssverige har varit på plats i Almedalen hela veckan och pratat med några av branschens toppar om, bland annat, mötesplatsens och tillställningens betydelse för dem, deras verksamhet och för samhället i stort.

Andreas Morfiadakis, som är vd för Klarabo, menar att fokus i Almedalen har skiftat till betydligt mer fastigheter och bygg, med påföljden att branschen också tar mer och mer plats.
– På grund av det ges ett större mervärde för Klarabos del att vara här, än på andra likande internationella branschevent. För oss, som är ett lite mindre bolag, är Almedalen ett väldigt effektivt sätt att träffa branschkollegor. De flesta fastighetsbolagen är här och de flesta kommuner är representerade, så här kan vi träffa de olika delarna utan att behöva resa land och rike kring.

– När folk är här så är de alltid mycket mottagliga för att sätta sig ned, ta en kopp kaffe och ta ett kort möte. Det är också intressant att springa runt på de olika seminarierna, att komma nära olika beslutsfattare och lyssna på dem under ganska avslappnade förhållanden, säger Andreas Morfiadakis.

Anders Holmestig, vd Fastighetsägarna, har kommit till Almedalen sedan 1997.
– Ja, det har blivit några år nu. Jag tycker det är ganska unikt att man kan träffas och pratat om frågor på ett avslappnat sätt. Det behöver inte vara så mycket dramatik, man kan tycka olika – men man tar ändå den där kaffekoppen ihop. Det är, på det sättet, en demokratisk mötesplats, om inte för alla medborgare så i alla fall för Organisationssverige, politiken och näringslivet som är jätteviktig.

För Atrium Ljungberg är Almedalen den absolut största satsningen på året och något bolaget lägger oerhört mycket tid på. Framför allt lägger man stor vikt vid att arrangera events tillsammans med olika typer av samarbetspartners, kring gemensamma frågor.

– Vi har kommit hit i ungefär tio år, med uppehåll för pandemin, såklart. Vi satsar mycket på vår egen trädgård och innehållet, programmet, vilket har varit framgångsrikt. Vi får träffa de människor vi gärna vill träffa. Våra programpunkter är inte öppna för allmänheten och står inte med i Almedalsprogrammet. Vi har vissa som är återkommande, som är väldigt uppskattade. Övriga är uppbyggda kring olika teman, beroende på vad som är aktuellt för oss, berättar vd Annica Ånäs.

Atrium Ljungberg tycker att bolaget får ut mycket av att vara här och ha sitt eget program, men det tar också mycket tid att sätta relevanta och krispiga program tillsammans med rätt aktörer.
– Det som händer utanför vår trädgård uppfattar jag har ändrats över tid. Det är lite färre människor nu och innehållet i Almedalen har skiftat karaktär från nästan enbart politik till inte att mer och mer bli en arena för näringslivet. Det ställer lite högre krav på en själv och den egna verksamheten att verkligen göra något bra av sin närvaro här, anser Annica Ånäs, som får medhåll av Hemsös vd, Nils Styf:

– Jag har varit här de senaste sju – åtta åren, ungefär. Almedalen är ett väldigt bra evenemang, jag gillar att komma hit och för Hemsö är det viktigt att ha närvaro här. Det har blivit lite mindre politik och mer näringsliv, över tid, vilket jag inte tycker är något negativt och inte något problem. Men det är klart att det finns många som värnar om Almedalen som den politiska och demokratiska arenan och det har den ju tappat lite av. Det är å andra sidan inte ett valår i år, nästa år kan det se ganska annorlunda ut.

Nils Styf menar att det positiva med Almedalen, ur ett fastighetsperspektiv, är att det verkligen har etablerats som en mötesplats där det är lätt att träffa kommuner, andra fastighetsbolag och banker.
– Det finns en stor bredd här och vi får alltid ut väldigt mycket härifrån. Därför är det, för oss på Hemsö, den viktigaste mötesplatsen i Sverige.
Varför har det blivit så?
– Det handlar, tror jag, om så enkla faktorer som väder och plats: det är väldigt mysigt här i Visby, vi är här på sommaren, det råder en positiv känsla. Det gör att folk är på gott humör och är öppna. Det är också lätt att få till möten. Det låter kanske konstigt och man kan fråga sig varför man ska träffa en representant för en kommun här, när man lika gärna kan träffas resten av året i Stockholm, Västerås eller så. Men det är oftare lättare att få till ett möte här än vad det är på hemmaplan. Folk kommer hit för att träffa folk, det är därför man är här och då är man också öppen för möten på ett helt annat sätt.
Han tillägger:
– Almedalen är lite som speed-dating: Jag brukar springa på människor här och då tar man inte en-timmesmöten, utan det handlar om fem, tio minuters möten – och det räcker. Är det sedan något specifikt som måste bestämmas, ja, då följer man upp det efter sommaren.

Cecilia Safaee, vd Hemmaplan, har kommit till Almedalen under alla sina yrkesverksamma år och i väldigt olika roller. Det här är hennes tredje år på evenemanget som vd för Hemmaplan. Hon håller med Nils Styf:
– Det är en tacksam mötesplats där man kan träffa människor man vanligtvis träffar hemmavid, men i en annan, mer informell kontext. Spontana möten, som gör att man får mycket gjort på kort tid. Det finns så många perspektiv som man kan ta del av här: finns det 2 000 programpunkter så finns det kanske 4–5 perspektiv på varje programpunkt. Det gör att man kan hitta oväntade samarbeten och dessutom lära sig väldigt mycket, säger Cecilia Safaee och fortsätter:
– Jag upplever att fastighetsbranschens roll verkligen har vuxit under mina år här. Under mina första år var det mycket mer människor här, det var en hel vecka och antalet program punkter låg runt 4 000, mot dagens 2 000. Jag tror att det har varit lyckosamt att komprimera. Det blir intensiva dagar ändå.

För Erik Engvall, som är CFO på Storsala, är årets upplaga det första Almedalen.
– Jag tycker det är en jättebra arena. Jag var på Mipim tidigare i år, även det för första gången, och båda tillställningarna innehåller väldigt mycket relevanta människor och ser man bara till att boka möten och träffa rätt människor så finns det många relationer att etablera och affärer att göra. Det som är så kul med Almedalen, jämfört med Mipim, är att det är så brett här. Där är det bara fastighetsfolk och investerare, här är det såklart branschfolk, men också politiker, kommuner, byggare – så det är ett bredare spektrum men ändå inom ramen för nätverket i det vi gör.

– Vi har haft många bra möten som kommer att ge ringar på vattnet. I Almedalen stänger man inte affärer direkt, men man bygger relationer, skapar dialog och öppnar för framtida samarbeten. Ibland uppstår affärer även spontant, efter en lunch eller personlig kontakt. Det fysiska mötet slår det digitala, det är där riktiga värden skapas, menar Erik Engvall.

Sista ordet går åter till Anders Holmestig, som drar sig till minnes en händelse från en annan tid, då säkerheten i Almedalen, på gott och ont, var en helt annan.
– Under något av de första åren jag var här så fanns Donners Brunn, som heter något annat nu. Där och då drog Carl Bildt och Mona Sahlin i gång allsång, spontant. De stod i baren och kom på att de ville köra allsång, helt enkelt. Mona körde gamla arbetarrörelsesånger och Carl Bildt, som ju är jättedålig på att sjunga, ville köra mer åt Evert Taube-hållet, säger Anders Holmestig och avslutar:
– Sådant händer inte i dag, det är så oerhört mycket mer säkerhet. Men ändå fortfarande spontant, på sitt sätt.

Läs också