Riksbankens räntebana indikerar med relativt hög sannolikhet att de kommer behöva höja räntan en gång till och att penningpolitiken behöver vara åtstramande under en lång tid, det meddelade riksbankschefen Erik Thedéen under en pressträff efter det att styrräntan höjts till fyra procent. Samtidigt förklarade han att räntebanan är mer ett Taffelberg än ett Matterhorn, vilket indikerar en platå som räntan kommer landa på framöver.
Efter varenda möte sedan april 2022 har Riksbanken höjt styrräntan i varierande grad och septembermötet 2023 blev som väntat inget undantag – styrräntan höjs med 25 punkter upp till fyra procent och Erik Thedéen var tydlig med att det sannolikt kommer krävas ytterligare en höjning innan man är klara och kan ”pausa” höjningarna.
Några särskilt stora sänkningar är dock inte att vänta de kommande åren, faktum är att räntebanan landar i att styrräntan ligger på cirka 3,7 procent i Q3 2026, alltså en ganska beskedlig minskning under de kommande tre åren.
– Styrräntebanan indikerar en relativt hög sannolikhet att vi behöver höja en gång till och att penningpolitiken behöver vara åtstramande under en lång tid, det gäller hela 2024 och en bit in i 2025, säger han och fortsätter trycka på att Riksbanken kommer vara datadriven och att ny information kommer att tas i beaktande inför framtida beslut.
– Vår bedömning är att vi har en osäkerhet kring inflationen, därför behöver vi vara åtstramande och dels tror vi att vi har lite kvar att göra. Signalen om strategin är att penningpolitiken behöver vara åtstramande under en lång tid, och det beror på att vi haft alldeles för hög inflation under lång tid, därför måste man vara säker innan man kan börja sänka räntan, säger Erik Thedéen och ger sedan uttryck för en viss självkritik när det gäller Riksbankens tidigare agerande:
– Vi började att ha fel i våra prognoser någonstans kring årsskiftet 2021/2022, och det upptäckte allt fler ekonomer under vintern/våren 2022. Sedan dess har i princip alla prognoser slagit fel, men från juni i år har vi för första gången inte underskattat inflationen. Därför viktigt att vi inte lättar på penningpolitiken för att tappa fart och då få behöva höja igen. Men jag skulle säga att det här är första mötet där prognosen är väldigt nära den vi lade i juni, och det är ett bra tecken på att vi bättre förstår inflationsprocesserna och förhoppningsvis får se färre överraskningar framöver.
I den penningpolitiska rapporten för september ägnar Riksbanken bland annat en mer noggrann passage åt det som de kallar för tudelningen i den kommersiella fastighetssektorn. Där går de närmare in på riskerna för ekonomin som helhet med anledning av att den kommersiella fastighetssektorn är skakig. De skriver bland annat:
”En hög inflation, stigande räntor och svagare tillväxtutsikter innebär stora utmaningar för fastighetssektorn. Det gäller inte minst vissa kommersiella fastighetsföretag med stora lån och kommande obligationsförfall. Några av dessa bolag är i en situation där deras överlevnad hotas om de inte vidtar tillräckliga åtgärder för att minska sina lån. Men fastighetssektorn är heterogen och inkluderar även bolag med starka ägare och höga kreditbetyg. Bolag med svag finansiell ställning har under det senaste dryga året sett stigande kostnader för ny marknadsfinansiering. Andra starka bolag har fortsatt kunna emittera nya obligationer till nästan oförändrade ränteskillnader mot swapräntan.”
Riksbanken betonar att för bolagen med en svag finansiell ställning är det en stor utmaning att hantera kommande lånebetalningar och säkra fortsatt finansiering. De uppmärksammar det faktum att bolagen har hanterat situationen genom en kombination av åtgärder som att sälja fastigheter, pausa aktieutdelningar, minska investeringarna och öka lånen från nordiska banker.
Riksbanken skriver vidare att många av de större fastighetsbolagen har lån där räntan är bunden via kreditavtal eller räntederivat, vilket innebär att den allmänna ränteuppgången påverkar dem mer gradvis. Det innebär att de får längre tid på sig att anpassa sig till nya finansieringsvillkor.
”Därtill har hyresmarknaden varit stabil och lokalhyrorna har justerats upp i linje med inflationen, vilket har mildrat räntehöjningarnas konsekvenser för såväl företagens resultat som fastighetsvärden”, skriver de i rapporten.
Den oro som finns inom delar av fastighetsmarknaden ser dock inte ut att ha spridits till banksektorn.
”Det är ett tecken på att banksektorn bedöms som stabil trots utmaningar hos en del fastighetsbolag. I en internationell jämförelse är de svenska bankerna välkapitaliserade och har god lönsamhet men de har alltjämt en stor exponering mot fastighetsföretagen”, konstaterar Riksbanken.
I rapporten kommenterar de även den försvagade kronan och huruvida problemen i vissa svenska fastighetsbolag kan ha fått utländska investerare att oroa sig för spridningseffekter till svenska banker. Detta givet bankernas stora utlåning till fastighetssektorn, och att det i sin tur ska leda till en större konjunkturnedgång i Sverige, något som då ska ha fått investerare att vilja minska sina placeringar i svenska tillgångar vilket då kan ha bidragit till att försvaga kronan. Riksbanken skriver att det dock inte finns mycket som talar för denna förklaring.
”I dagsläget har bankerna till exempel inga problem med sin finansiering och det faktum att flera andra små valutor, som den norska kronan, försvagats på ett liknande sätt indikerar att det inte i första hand är risker kopplade till svenska fastighetsbolag som har drivit utvecklingen av kronan.”
