Som Fastighetssverige redan berättat byter Per Svensson, grundare och tidigare vd för Croisette, position inom bolaget. Hans passion för fastighetsbranschen och för det egna bolaget delas också med en helt annan kärlek: den till musiken och trummandet. I somras laddade Per Svensson batterierna genom att vara, just, batterist i ett band.
– Man finns bara där och då, berättar han för Fastighetssverige.
Läs den uttömmande intervjun här!
Att Per Svensson tar en ny roll för att vidareutveckla Croisettes transaktionsrådgivning är numera känt. Med en marknad som börjar öppna upp, ett starkt affärsflöde och stora möjligheter till expansion känner den tidigare vd:n och grundaren att han nu helt kan fokusera på jobbet som Head of Capital Markets Sverige.
Eller – kan han det? Vill han det? Per Svensson är nämligen en man med många…om inte strängar på sin lyra, så i varje fall skinn på sin puka.
För någon vecka sedan postade Croisette-grundaren en video på sitt Linkedin-konto. Ni som läser detta kan se en bild från videotillfället pryda den här artikeln. Den föreställer Per Svensson i bakochframvänd keps, sittandes på en scen, bakom ett trumset.
Texten till inlägget lyder:
”I somras gjorde jag något helt annat: jag bytte styrelserummet mot ett trumset och spelade live på en lokal musikfestival. Inga telefoner. Inga nyckeltal. Bara rytm, energi och den rena glädjen i att skapa något i nuet. (…) Det var det mest uppladdande jag gjort på länge. Nu är jag tillbaka. Uppfriskad. Fokuserad. Uppladdad för att bygga, knyta an och ta mig an djärva nya utmaningar, nya komplexa fastighetstransaktioner.”
Naturligtvis blir man nyfiken på denna, Per Svenssons, taktik för ladda sina batterier. Fastighetssverige ringde upp honom för att höra lite mer om hans passion för musiken och vad den ger honom i livet och på väg in i styrelserummen.
Jag kände direkt att pulsen gick upp när jag spelade trummor igen.
– Jag har alltid sett mig själv som en trummis och har alltid ”varit lite punkrock”. När jag var ung spelade jag i band och tyckte det var roligt. Jag var ganska duktig – tyckte jag själv i alla fall – men det blev ett intresse som inte gick att hålla liv i när jag växte upp, av olika anledningar, förklarar Per Svensson.
Intresset försvann inte helt, men prioriterades bort. Delar av det band som Per Svensson spelade i fortsatte utan honom, bytte namn, skepnad och musikstil.
– Så, på en företagskickoff för något år sedan, skulle vi ha lite underhållning. Jag tänkte att ”jag kan ju spela trummor om vi hittar någon DJ som jag kan spela tillsammans med”. Det gjorde vi och jag kände direkt att pulsen gick upp när jag spelade trummor igen.
I samband med kickoffen kontaktade Per Svensson sitt gamla band för att låna trumset. Det visade sig att bandet just då hade fått två spelningar; en på Vega i Köpenhamn och en på Nalen i Stockholm. Bandet saknade dock trummis för spelningarna.
– De frågade: ”kan du repa in 14 låtar och ta de här två spelningarna?” – och det kunde jag ju såklart. Det var så jäkla roligt och jag kände att jag måste hitta ett sätt där jag kan fortsätta att spela. Men sedan hände det plötsligt väldigt mycket i mitt liv.
Nu tar jag hand om mig själv på ett helt nytt sätt och då blir musiken, bandet, en av komponenterna.
Per Svensson blev akut sjuk och hamnade på sjukhus. Situationen blev snabbt ganska allvarlig.
– På grund av stress slutade mitt immunförsvar i princip att fungera. Jag låg inlagd i över en vecka och de första fem dagarna kunde läkarna inte klura ut vad det var för fel på mig.
I efterhand skulle det visa sig att om Per Svensson inte hade fått den medicin han erhöll vid det tillfället, så hade han inte överlevt. Sjukdomsförloppet ledde till psykologhjälp, som ledde till en livsstilsförändring.
– Jag började ifrågasätta varför jag la så mycket tid på det jag la tid på, vad som var värt någonting och så vidare. Jag insåg att det är viktigt för mig att ha en väldigt nära relation med min familj och att träffa vänner. Det är också väldigt viktigt för mig att få min egen tid, att ha en hobby som är min egen och som jag gör bara för mig själv. Nu tar jag hand om mig själv på ett helt nytt sätt och då blir musiken, bandet, en av komponenterna.
Per Svensson kände att han ville ut och spela. Som en kommersiellt lagd person, som tänker en del på affärer, tyckte han att så länge bandet inte behöver betala för att spela så behöver de inte gå så mycket plus heller.
Det är verkligen som att få leva som rockstjärna för en dag.
– Jag har alltid gillat skatepunk, punkrock och poppunk. Jag landade i att jag ska starta ett band som heter Pink 182, vilket jag gjorde. Det rosa temat hänger ihop lite med Croisettes branding, eller varför inte min egen branding.
Pink 182 spelade i somras på festivalen Sommarrocken i Svedala: 30 000 besökare och akter som Miriam Bryant, Miss Li, Takida, Hammerfall och Lukas Graham. Ett speltillfälle som Per Svensson uppskattade.
– Det är verkligen som att få leva som rockstjärna för en dag. Man sitter på scenen, slår bastrumman och känner den i bröstet själv, tack vare de otroliga ljudsystemen de har. Det är så häftigt. Man finns bara där och då, myser han.
För Per Svenssons del handlar det inte om att dra ut och turnera världen runt. Inte nu.
Just nu är det viktigt att ha en väldigt sund livsbalans.
– Men om jag får frågan när jag är femtio, barnen är stora och det är tillräckligt välfinansierat för att man skulle kunna ta sig hem mellan varven…Det hade varit supercoolt.
Min nästa fråga var: ”kan du se en framtid när du går ner i arbetstid för att satsa mer på musiken?” Kan det finnas en sådan öppning någon gång?
– Ja, absolut – i framtiden. Vem vet vad som händer då? Just nu är det viktigt att ha en väldigt sund livsbalans. Jag ser min uppgift inom Capital Markets som något som tar minst en handfull år och inom Croisette kommer det att finnas saker att fokusera på längre än så.
Finns det någon punk i fastighetsbranschen?
– Nja. Även om jag tycker att fastighetsbranschen blir öppnare och öppnare, så är den fortfarande väldigt polerad. Vi är gärna med och ändrar på det. Jag ser framför mig enormt mycket spelningar på kickoffer i branschen, flinar Per Svensson.
Finns det några likheter mellan att spela i band och leda företag?
– Det gör det. Ett band är absolut ett företag. Det är en grupp människor som ska dra på samma håll, som ska lösa saker, allt från logistik till att få in spelningar, från att prata med kunder till att ha samarbetspartners och så vidare. För mig har det alltid handlat om att sitta lite i bakgrunden, hålla ett högt tempo och låta andra stå längre fram och skina.
En klassisk trummisposition helt enkelt?
– Ja. Och det är ganska roligt tycker jag själv, för är det något fel jag alltid gör så är det att jag håller lite för högt tempo, skrattar Per Svensson.
