Det föds för få barn i Sverige och det kan få omfattande konsekvenser för samhällsekonomin och välfärden. Därför tillsätter nu regeringen en utredning som ska ta reda på vad som kan ligga bakom den låga nativiteten. En fråga som ska utredas är bostadsmarknaden.
Socialminister Jakob Forssmeds (KD) förhoppning med utredningen är att den kommer att få förslag som kan leda till att fler människor känner att de har goda förutsättningar att vilja bidra till att föra livet vidare. För så tycks det inte vara i dag, när barnafödandet nått sin lägsta nivå sen mätningarna började. Idag är det en av fyra kvinnor som säger att de inte vill skaffa barn och det föds endast 1,43 barn per kvinna nationellt.
– Det handlar om de bredare frågorna. Vilket samhälle har vi skapat när människor inte i samma utsträckning som tidigare känner att man kan eller vill sätta barn till världen, säger Jakob Forssmed.
Fenomenet är inte nytt internationellt, men för Sverige, som anses ha god familjepolitik i globala mått, är det något nytt. Gamla förklaringsmodeller, där man ser en uppgång i högkonjunktur och en nedgång i lågkonjunktur, gäller inte längre säger ministern.
– Det unika är att denna nedgång i barnafödande gäller brett för svenskfödda och invandrare, stad och landsbygd, oavsett utbildning och inkomst och att par skjuter upp det första barnet. För hundra år sedan nådde Sverige bottenrekord. Då fanns förklaringen i högre dödlighet, särskilt bland barn, och anpassningen till industrisamhället.
Som ett svar byggdes välfärdsstaten ut och familjepolitik utformades för att underlätta för kvinnors arbetsmarknadsdeltagande. Nu står vi återigen inför bottenrekord i barnafödande, trots en i många delar välfungerande förskola, en med internationella mått mätt generös föräldraförsäkring och med en ändrad norm kring kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.
– Vi behöver förstå mer om varför vi återigen ser den här nedåtgående trenden i barnafödande, trots alla framsteg i jämställdhet och en utbyggd välfärdsstat. Vi behöver också ett brett samtal i samhället om frågor som villkoren för familjeliv och barnafödande.
Det minskande barnafödandet har betydande realekonomiska effekter som påverkar hela samhället. Det leder till ett minskat behov av hälso- och sjukvård, förskolor och skolplatser. SKR har redan flaggat för att tusen förskolor kan komma att läggas ner de närmsta tre åren. Som en konsekvens kommer färre skolor behövas om ytterligare några år. Till en början kan det förstås vara positivt med ett något lägre tryck då förskolor och skolor kan ägna sig åt kvalitetshöjning säger Jakob Forssmed.
– På sikt blir det ett stort problem, inte minst i glesbygd där det kommer bli längre avstånd till närmsta förskola och skola. Men även i större städer och förortskommuner som vant sig vid en befolkningstillväxt kan det komma att drabba dem hårt, där de har stora tillväxtplaner och planerade bostads- och infrastrukturprojekt till exempel.
Efterfrågan blir lägre på varor och tjänster som är riktade till barn och unga och först påverkas de delar av samhället som är mer inriktade på barn och unga, delar av näringslivet och civilsamhället. På lite längre sikt kommer arbetskraften att minska.
– Färre arbetade timmar blir konsekvensen och då sjunker BNP och skatteintäkterna. Samtidigt kvarstår samhällskostnader som uppstår på grund av en åldrande befolkning. Det här sätter förstås den svenska välfärdsmodellen under tryck och rubbar generationsbalansen.
Det som utredningen ska titta närmare på är demografiska trender och identifiera faktorer som påverkar nativiteten, som psykisk hälsa, digitalisering, jämställdhet, utbildningsnivåer och synen på föräldraskap. Den ska också undersöka hur ekonomiska incitament och reformer i andra länder kan bidra till att öka barnafödandet i Sverige, samt analysera hur en hållbar befolkningsutveckling påverkar realekonomin på kort och lång sikt. Även boendesituationen ska analyseras och i referensgruppen kommer Maria Pleiborn som är demograf och bostadsmarknadsexpert ingå. Hon är särskilt inriktad på sambanden mellan fastighetspriser och bostadsutveckling respektive demografiska förändringar.
– Vi vet till exempel att bostadsmarknaden och utbudet av bostäder inte svarar mot barnfamiljernas önskemål. För många dröjer eller uteblir drömmen om ett småhus exempelvis, säger Jakob Forssmed.
Utredningen behöver också titta på och undersöka attityder samhällsnormer runt självförverkligande och barn.
– Normen, och i viss mån välfärdssystemen, är inriktade på att barn kan komma till världen när etableringen på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden är avklarad och stabil. Den normen har också understötts av politiken.
– Så vi måste fortsätta jobba med de ekonomiska frågorna som rör till exempel hushållsekonomi och bostadsmarknaden.
