Efter omfattande arbeten har Lärjeholms Gård i östra Göteborg återfått sin forna stil med dekormålningar, originaldörrar och trägolv. Nu ska det skakas liv i den gård som en gång ägdes av Gustav Vasas svägerska och attackerades av Danmark. Fastighetssverige har varit inne i huset och känt historiens vingslag – samt en och annan sättning i byggnaden.
Arbetet med att renovera Lärjeholms Gård började 2022 när huvudbyggnaden råkade ut för en vattenläcka. Renoveringen gav en unik möjlighet att återställa gården till ett mer tidsenligt utseende. Egendomen har rötter som sträcker sig tillbaka till 1400-talet och den nuvarande gården har sitt ursprung från slutet av 1700-talet.
1463 köptes tomten av Erik Nipertz, ståthållare på Älvsborgs fästning som vid denna tid var danskt. När svenskarna senare återtog fästningen blev Gustav Vasas svägerska Ebba Leijonhufvud ägare till gården. Danskarna gav dock inte upp, utan attackerade egendomen flera gånger. 1645 brände de ner det första huset på Lärjeholm.
Bland de namnkunniga personer som ägt gården sedan dess märks potatismogulen och entreprenören Jonas Alströmer. 1791 köptes Lärjeholms Gård av amiralen C A Wachtmeister och det var då huvudbyggnaden fick sitt nuvarande utseende. Samtidigt byggdes två flygelbyggnader.
1895 köptes egendomen av Göteborgs Stad. Den södra flygeln brann ner 1930 men huvudbyggnaden och den andra flygeln finns kvar. De byggnadsminnesförklarades 1973. Lärjeholms Gård ägs och förvaltas av Higab sedan 1991.
Louise Martinsson, projektledare på det kommunala fastighetsbolaget Higab, är den som projektlett renoveringen av Lärjeholms gård.
– I början på 1900-talet var gården barnhem och därefter hade Lillhagens sjukhus en filial här. Därefter, fram till 2022, har det varit missbruksvård. Efter att de hade flyttat ut stod huset tomt och det var då det blev vattenläcka.
Eftersom fastigheten är ett byggnadsminne och lyder under kulturmiljölagen så innebär det att Higab inte bara måste ta hand om huset utan också återställa det till ursprungligt, eller i varje fall äldre, skick i så stor uträckning som möjligt.
Målerikonservatorer har gjort noggranna undersökningar för att skrapa fram husets tidigare kulörer, så nu är den gamla trappan återigen rosa. Trapphuset och salongen har fått vackra dekormålningar i 1700-talsstil. Och precis som på den tiden är väggarna uppbyggda med vass och kalkputs.
– Vi får inte göra om något utan ett tillstånd ifrån Länsstyrelsen. Vi har målat i de kulörer vi har skrapat fram, använt linoljefärg till snickerier och putsat med kalkbruk på ytterväggarna. Vi har använt de material som fanns i huset, förklarar Louise Martinsson.
Uppe på vinden hittades husets originaldörrar, som nu sitter på plats igen – efter många timmars djupgående behandling. Dessutom har plastmattorna tagits bort och trägolv tagits fram. Varenda planka har kolsyreblästrats, slipats och såpskurats.
Nu är tanken att någon form av verksamhet ska flytta in i huset. Först när det är bestämt vilken det blir, kommer renoveringen att kunna slutföras helt och hållet.
– Det är ju ett ganska stort hus, 750 kvadratmeter totalt med flygelbyggnaden, så det får plats ganska mycket verksamhet här. Man skulle kunna tänka sig någon form av utbildningsverksamhet och kanske kontor, spekulerar Louise Martinsson.
Vad har varit roligast, jobbigast och svårast med den här renoveringen?
– Det roligaste har varit att få jobba med de här traditionella materialen och teknikerna. Och det jobbigaste har varit att det har tagit ganska lång tid; Det har behövt torka och man har behövt blästra plankor som inte syns men som ändå måste åtgärdas och det har tagit lång tid. Men det har varit ett fantastiskt roligt projekt att jobba med.
Tanken är att Lärjeholms gård ska vara helt klar till sommaren 2025.
När man har hållit på och lagt ner så mycket tid och omsorg på ett hus, hur känns det när det är färdigt? Känner man inte att det här är ens bebis lite grann? Vill man inte tillbringa tid här själv på något sätt, ha något kontor här, eller så, så att man får vara del av det även i framtiden? Eller kan man bara gå härifrån utan problem?
– Jo, det är klart att det ligger mig varmt om hjärtat, det här huset. Men det ska ju underhållas med jämna intervall. Jag tänker att jag får säkert jobba med det i framtiden igen, säger Louise Martinsson.
