Bilens intåg för hundra år sedan fick konsekvenser inga stadsplanerare kunde förutse då. Det berättar Alexander Ståhle på Boverketdagarna. Det finns en poäng i att skifta fokuset från att anpassa staden till bilen och istället sätta vad invånarna vill ha.
– Det vi sett är att bilvägar mellan områden skapat enklaver och segregerat områden. Människor beskriver att de känner sig avskärmade från att besöka andra stadsdelar just för att det ligger en väg emellan, säger han.
Dagens stadsutveckling kommer behöva lägga mycket mer fokus på att få till en platsattraktivitet. För när digitaliseringen och alternativen till att beställa hem sina varor så kommer människor börja ställa sig frågan alltmer om varför de ska vilja ta bilen till en plats för att handla, om det inte erbjuder något som man inte kan få digitalt.
– Det är och kommer vara allt viktigare med kvaliteten på platsen, som kommer motivera människor till att fortsätta besöka butiker. Det ser vi även med kontoren, att människor inte bryr sig om att det ska vara lätt att ta sig med bil, som i till exempel Stockholms innerkärna, utan det är vad som erbjuds runtomkring. Det närliggande erbjudandet på platsen. Och det styr också värdet på kontorsfastigheterna, säger Alexander Ståhle.
Stadsforskaren berättar om en studie de gjort inom forskningsprojektet Space Scape. Baserad på faktorer som; närheten till natur, grönska, vatten, parker och kollektivtrafik kunde de avgöra med 90 procents säkerhet vad en bostad skulle säljas för. Det handlar om walk-ability som Alexander Ståhle kallar det, alltså gåvänligheten i området och hur lätt det är att ta sig till exempelvis grönytor.
– Vi kollade också på närheten till parkering men det hade väldigt liten inverkan på värderingen av bostaden. Däremot såg vi det motsatta, att centrala bostäder som låg i ett område med mindre trafikerad väg och med lägre hastigheter ökade i värde, säger han.
De har också gjort studier på landsbygden och sett att de orter som har tillgänglig service lokalt värderas högre än de som saknar lokal service men som ligger nära transportleder för att människor ska frakta sig in till större städer eller andra tätorter för att som att handla eller ta hand om ärenden.
Förtätning är möjligt menar Alexander Ståhle. Tidigare har det talats om 15-minutersstaden, alltså att den boende ska ha 15 minuter till samhällsservice och till stadskärnan. I en studie har det vidgat definitionen till 20-minutersstaden och sett hur många bostäder som skulle kunna byggas flera större städer som inte skulle innebära att tillgången till grönska försämras.
– Det vi kom fram till när vi kollade på Sveriges tio största städer är att en miljon bostäder skulle kunna byggas i så kallade ”goda lägen”. Det man som stadsutvecklare får komma ihåg är att med bostäder följer också andra sorters byggnader för att det ska bli en bra boende miljö. Vi har gjort ett räkneexempel på Stockholm och om det skulle byggas 140 000 bostäder där så skulle man behöva komplettera med sex biografer, 24 gymnasieskolor, 530 restauranger, 30 bibliotek och 21 museer och så vidare, säger han.
Det handlar alltså om att i stadsutvecklingen också skapa en levande stadsmiljö. Där är grundprinciperna att det ska vara lätt att nå, finnas mycket att göra och att platsen är härligt att vara på.
– Mina tips är att göra visionsbilder och sätta mätbara mål med vad ni vill uppnå. Sen gör man test-ytor där man till exempel placerar ut grönska, drar tillfälliga sträck för cykelbana och så vidare. I samband med det så bör man analysera om platsen används så som man tänkt och för en tät dialog med de som nyttjar ytorna, säger Alexander Ståhle.
