Det är gruppen i mitten som ökar. Gruppen som står mellan att kunna lösa en permanent bostad och de som finns i akut hemlöshet med sociala problem. Stockholms Stadsmission har med sin Kymmendö-modell, där de för första och enda gången blir fastighetsägare, visat på att det går att skapa ett socialt hållbart boende, berättar direktor Åsa Paborn.
Socialt hållbara bostäder kan lätt föra tankarna till det hett omdebatterade social housing, som inte sällan förknippas med ett slags fattighus eller ghetton. Men det är inte vad Stockholms Stadsmission har skapat med sin Kymmendö-modell i Farsta Strand berättar direktor Åsa Paborn. I två fastighetskroppar i så har man nu hundra boende, 50 barn och 50 vuxna, fördelat på lägenheter från ettor till fyror. Lägenheterna är i ett helt vanligt bostadshus, insprängt i ett helt vanligt område i Stockholm. Här har vissa lägre hyror och ingen vet vem som har lägre hyror.
– Och ingen vet var i huset de här lägenheterna med lägre hyror finns. För att undvika stigmat att det finns vissa områden där det bara är människor i ekonomisk utsatthet som har möjlighet att bo. Vi vill inte att det ska finnas rika områden och fattiga områden.
– Så den här modellen är ett verktyg för att ge människor som står långt ifrån bostadsmarknaden tillträde till den.
Åsa Paborn hoppas att aktörer på fastighetsmarknaden ska kunna ta med sig ett korn av modellen in i det egna arbetet, oavsett om man är ett kommunalt eller privat fastighetsbolag. Stockholms Stadsmission har inte möjlighet att vara fastighetsägare själva och sannolikt blir fastigheten det enda. Syftet är kort att visa att det går.
– Det har varit en viktig ledstjärna för oss är samarbetet med näringslivet, fastighetsägare, duktiga arkitekter och med politiken. För att det är självklart så behövs det också politiska incitament.
– Det hör jag ofta när jag pratar med fastighetsbolag som vill ta ett socialt ansvar att de behöver hjälp och stöttning i det här, med lånelättnader, räntefria lån eller bättre markpriser om de ska bygga sociala bostäder.
– Det är klart som privat fastighetsägare så behöver man avkastning och Stockholm Stadsmission har på samma sätt ett krav på sig. Vi har sagt att vi ska ha tre procent avkastning på de här fastigheterna och alla våra eventuella intäkter investeras åter i verksamheten.
Kort sammanfattat innebär modellen att de boende i lägenheterna antingen betalar 100, 85 eller 75 procent av hyran, beroende på betalningsförmåga. Med tiden ska de lägre hyrorna justeras upp, för att om cirka 15 år ska samtliga lägenheter betala full hyra. Det är också en punkt som Stockholms Stadsmission ser att de skulle kunna sälja fastigheten. Denna lösning har man hittat genom att skapa en hyresförening som blockhyr fastigheten, som således kan bestämma hyran själva. Man riktar in sig på den grupp som står i mitten, de som har svårt att komma in i bostadsmarknaden, men utan att de har andra sociala problem. Hyresföreningen fyller en social funktion, som även har uppgiften och möjligheten att arrangera sociala aktiviteter för de boende.
På det jobbar Stockholms Stadsmission med en mjuk förvaltning, där de tar in boende efter behov, men också efter att skapa en mix och diversifiering i vilka som bor i fastigheten.
– Vi har personal längst ner i fastigheten där vi jobbar nära hyresgästerna och känner dem personligen var och en så vi vet om det förändras någonting i hushållet så att vi kan arbeta vräkningsförebyggande. Alla pratar idag om vikten av att jobba vräkningsförebyggande, för det är väldigt dyrt, med någon person som har blivit vräkt.
– Dessutom är det väldigt svårt att komma tillbaka till bostadsmarknaden för den som en gång har blivit vräkt. Så vi har allt att vinna på att förebygga det.
Men det är också förstahandsavtal, en viktig punkt för Åsa Paborn.
– Den gruppen vi möter här är vana vid att bo på andrahandskontrakt, men det skapar ingen långsiktig trygghet. Utan det här är ett eget kontrakt, där man kan bo bra och bo kvar. Och ha en nyckel.
– Det var en kvinna som sa det första dagen när hon flyttat in ”är det verkligen sant att jag nu skulle kunna bo här hela livet om jag vill det?” och det kommer hon kunna göra om hon vill. Men vi hoppas såklart också att det här kommer bli en början på en bostadskarriär för de som vill.
De boende kommer från den intressebank med människor som Stockholms Stadsmission jobbar med – samma som de jobbar med gentemot privata fastighetsägare, där de försöker matcha de bostadssökande mot vilka bostäder de kan ta emot. I de fallen är det missionen som får förstahandskontraktet och som de senare hyr ut till den boende tills de är redo att ta över kontraktet.
– Vi har kanske 300-400 lägenheter i omlopp hela tiden. Vi är med om att fastighetsägare som vill hjälpa hör av sig med att de har tomma lägenheter som de vill göra till sociala bostäder. Frågan blir ofta då vilken hyresnivå det är.
– För då måste vi göra en bedömning, kan de här människorna klara av att betala den här hyresnivån? Ofta faller det på det, att det är för hög hyra. Men ibland så dyker det upp gamla lägenheter i ett äldre bestånd, där hyran är lägre och då tar vi dem gärna.
– Så vi har gjort på samma sätt i Kymmendö-modellen, den här mjuka förvaltningen. Och vi märker att många fastighetsägare vill göra gott och bidra. Så vi hoppas att den här modellen kan vara ytterligare en inspiration för dem.
