Alla vill men få kan. Så kanske man ska sammanfatta var byggbranschen står idag när det kommer till att återbruka. Hur man jobbar med det är nytt och har ännu inte mognat berättar arkitekten Joakim Kaminsky. Nu kan ett steg på vägen vara taget mot vad som förhoppningsvis landar i helt nya standarder och som sänker trösklarna.
Nyligen presenterades resultatet av en forskningsstudie, finansierad av Vinnova, som tittat närmare på hur man kan jobba med grön och digital omställning. Resultatet från projektet har fått namnet ”Guide för cirkulär projektering – Utveckling av digitala arbetsflöden för effektivare återbruksprojektering” och är framtagen av IVL Svenska Miljöinstitutet, Kaminsky Arkitektur, Akademiska Hus, PE Teknik & Arkitektur och Kamtech. Under projekttiden från maj 2023 till september 2024 så har arbetet med att ta fram en guide för hur man kan jobba med återbruk i byggbranschen gjorts med bland annat fallstudier tillsammans med Akuro, AMF fastigheter, Areim, Nyfosa och Pandox.
Joakim Kaminsky, arkitekt på Kaminsky Arkitektur, berättar att de var bland initiativtagarna till forskningsprojektet och har också haft en projektledande roll i det. De såg ett behov att ta fram en guide som kan sänka trösklarna till att jobba med återbruk i byggprocessen när intresset för att göra just detta har ökat.
– Vi arbetar mycket med återbruk och märker att det är väldigt nytt. Det är omoget på det sättet att det saknas mycket av de verktyg som är naturliga för andra typer av projektering.
Under projektets gång har de märkt att det finns många luckor att fylla i hur man arbetar med återbruk, men att det går att göra väldigt mycket ganska enkelt.
– Rapporten är över hundra sidor och ser ganska avancerad ut vid en första anblick. Men samtidigt är det inte raketforskning, utan man kan komma väldigt långt om man har ett gemensamt system för hur man till exempel namnger produkter i en ritning. Det handlar om att hitta ett arbetssätt.
Ett av problemen de identifierat är att det inte finns några gemensamma standarder. Det handlar i grunden om att det finns många aktörer inom ritprogram, inventeringsappar och klimatberäkningsprogram som alla fungerar olika.
– Vi kände ett stort behov av att försöka skapa de här gemensamma verktygen och namngivningsnormerna. Egentligen bör det vara någon annan som gör det på sikt, men idag så finns det ingen som tagit den rollen i branschen – så tänkte vi att vi får göra ett försök.
– De stora företagen har redan sina egna BIM-manualer men det är, mig veterligen, nästan ingen som har ett sätt att arbeta specifikt mot återbruk.
Han hoppas att guiden och fallstudierna kan bli en vägledning för andra att inspireras.
– Hela tanken är att det är bra om andra vill använda det arbete vi gjort och kopiera vad vi ser som goda idéer.
Vad du tror är den största förändringen som den här guiden skulle kunna bidra till?
– Det skulle vara bra om det fick ringar på vattnet och att många kan inspireras av vårt exempel för hur man kan arbeta med de här frågorna. Det tror jag kommer hända och det är jättespännande när något nytt som händer på marknaden. Det blir ganska dynamiskt när det kommer ett nytt affärsområde och då kanske det här blir en del av att forma det.
Men utvecklingen kan ta tid. Helst av allt hade Joakim Kaminsky sett att alla skulle börja arbeta på samma sätt redan imorgon. Mer realistiskt tar det nog längre tid, kanske ett decennium.
– Det kommer säkert andra rapporter och om tio år så kommer det säkert ha stelnat i en standard som alla använder. Så nu när utvecklingen är i den här fasen får man vara med och skapa standarden.
– På den mindre skalan tror jag att det ändrade ganska mycket för de som varit med och gjort fallstudierna.
Från fastighetsägarnas håll så har fallstudierna drivits av hållbarhetschefer och projektledare som kanske för första gången kunnat gå på djupet i den här frågan berättar han och förhoppningen är att de kommer hålla fanan högt inom sina organisationer för att göra fler liknande projekt. Han lyfter DN-skrapan som ett exempel på fallstudie där de tydligt kunnat mäta effekterna av att jobba med återbruket. I och med att det finns många lokaler som liknar varandra så har de också kunnat jämföra renoveringarnas olika CO2-avtryck.
För vem i ledet av en byggprocess tror du har den största tröskeln för att börja med detta?
– Jag tror att alla är i lite samma situation. Alla vill, men det som hämnar skulle jag säga är att i sin vardag så är det svårt att hitta tiden till att göra på ett annat sätt, det behöver effektiviseras. Det finns en inlärningspuckel, men när man har kommit över den så finns det massor av att vinna både miljö- och kostnadsmässigt.
– Men det är klart att första gången man gör det så kan det ta längre tid och vara dyrare, då kan det vara en avgörande skillnad att få hjälp med finansieringen i ett forskningsprojekt som i detta fallet.
Guiden är en grund att arbeta vidare med – och inspireras av. Men det återstår också arbete framöver berättar han, som kan delas in i två kategorier. Det ena är att utveckla nya verktyg som i viss mån kan vara lite tekniskt avancerat.
– Man kan tänka sig ett verktyg som när man lägger in en produkt så skickas automatiskt en bokning till den som ska leverera produkten och får en beräkning på CO2 samt kostnad på en gång.
Den andra delen beskriver han som mer organisatoriskt i branschen och frågan kring hur ska man göra vid ritbordet, när man river och när något ska återbrukas.
– Ska vi ge det färgen blått, rött eller grön på ritningen? Det är egentligen lätt rent tekniskt, det är bara att man ska komma överens om hur man gör.
– I dagsläget blir det ett motstånd i vardagen när du sitter och ritar ett hus och där det redan finns färdiga kategorier för nyproduktion av dörrar, fönster eller undertak i ritverktyget. Om du däremot har ett färdigt system där det är exakt lika enkelt att rita in återbruk som det är idag med en ny produkt så har man sänkt tröskeln jättemycket.
Är ni på Kaminsky Arkitektur redan igång med detta i pågående och kommande projekt?
– Ja, där det är återbruk inblandat så kommer vi följa det. Det som är så bra nu är att vi fått den här chansen att kunna arbeta med forskningsmedel och ta fram ett ordentligt tänk kring det. Så nu är vi rustade inför att implementera det.
