Efter 23 år på Veidekke går Lennart Weiss i pension – men fortsätter arbeta. Engagemanget är för stort för att helt tacka för sig, så nu är han med och startar ett bolag som ska jobba mot arbetslivskriminalitet.
När vi pratar första gången för att boka tid för den här intervjun sitter Lennart Weiss på en parkbänk i solen med hunden Vilma, en labradoodle. En första glimt av livet som pensionär hade man kanske tänkt om det gällt någon annan.
– Nej, riktigt så kommer inte pensionärslivet att bli, skattar han. Man brukar skoja och säga att en del pensionärer går ner till heltid, men så mycket kommer jag inte att jobba. Jag kommer nog att vara i gång tre dagar i veckan.
30 oktober stämplade han ut från Veidekke efter 23 år på bolaget. Senast i rollen som kommersiell direktör, där han bland annat jobbat med arbetslivskriminalitet både internt och externt.
– För några år sedan hade jag tänkt att jag skulle vara kvar tills jag fyllt 69. Men förra året bestämde jag mig för att sluta vid 67. Om man vill få tid att göra egna grejer, och gå in i en ny fas, då kan man inte vänta för länge.
Startar nytt bolag
En av de saker som inte kunde vänta är startandet av nya bolaget Akrim, Akrimgruppen i Norden AB. Företaget, som registrerades i slutet av september, ska jobba med olika tjänster för att motverka arbetslivskriminalitet. Weiss är en av fem grundare och fler byggbolag har gått in som delägare.
– Akrim kommer bland annat att jobba med nulägesanalyser och arbetsplatskontroller, men jag skulle säga att vårt största fokus och kompetens ligger inom bolagskontroller.
Inledningsvis fokuserar det nya bolaget mot bygg men gradvis kommer de att breddas till andra branscher som har motsvarande problem.
Utöver Akrim kommer han att fortsätta med bostadspolitik.se, där han är chefredaktör och ansvarig utgivare. Han är också styrelseordförande i Novia, ett företag som erbjuder stödboende och öppenvård för ungdomar och vuxna som befinner sig i utsatta livssituationer. Weiss grundade bolaget 2017 tillsammans med Stefan Attefall och företaget har i dag stödboenden i Rosersberg, Eskilstuna och Essingen.
Han sitter också i Anna Lindhs minnesfond och har ytterligare ett par åtaganden i den ideella sektorn men säger att nu får det sannolikt stanna där.
– Vare sig egot eller plånboken behöver fler åtaganden.
”Ska inte vara så i vår bransch”
Beslutet att bilda Akrim togs under våren.
– Hade det inte varit för arbetet med arbetslivskriminalitet som jag ägnat så mycket tid åt de senaste åren, så kanske jag avrundat mitt yrkesliv tidigare. Men det har varit så motiverande och omfattningen av problemen har gjort mig så oerhört upprörd och arg att jag inte kan sluta.
Han menar att det sakta börjat att väckas en förståelse inom branschen att den utländska arbetskraften fungerar som ett brottsverktyg. Men många blundar fortfarande för problemen.
– Det gör mig förbannad. Det är ett cyniskt upplägg och det ska inte vara så i vår bransch. Jag känner att det finns så mycket kvar att göra. Under mina 35 år i branschen har jag också samlat på mig mycket kunskap som jag tycker vore dumt att bara släppa.
Han är känd för att säga (och skriva) vad han tycker och orädd är också ett ord som många använde för att beskriva honom under en avtackning. Själv säger han att han ibland spelar rollen som surgubbe.
– Men visst drabbas även jag av självcensur. Som politiker fick jag ett rykte att jag var orädd, det vill säga jag var beredd att ta politiska fajter. Men en bidragande orsak till att jag lämnade politiken var att jag ville vara mera självständig och inte beroende av systemet så att säga.
Fick du den friheten på Veidekke?
– Ja. Där har jag kunnat vara sann mot mig själv, vilket också är ett starkt betyg åt Veidekke. Det har tolererat att ha en person i en självständig roll som drivit de här frågorna.
Har du någonsin gjort dig osams med någon?
– Nej, det kan jag inte påstå. När jag började skriva om arbetslivskriminalitet för några år sedan blev det ett jävla liv i branschen och på Byggföretagen. Den verklighetsbeskrivning jag gav ifrågasattes och det ledde till att folk ringde mina chefer och undrade om jag uttalat mig för Veidekke eller som privatperson. Koncernchefen Jimmy Bengtsson svarade att eftersom Weiss jobbar på Veidekke så det är klart att han uttalar sig för Veidekke, men han är också debattör så han har lagt till någon bisats som är hans personliga.
Vad betydde det för dig?
– Att få uppbackning av både sverigechefen och koncernchefen när det fanns en uppenbar motreaktion som gick ut på att jag skulle hålla klaffen, det säger ganska mycket om Veidekke. Det är en av mina stolta stunder kan jag säga. Det är något som ger mig mod också.
Har det varit svårt att kombinera yrkesliv och debatterande?
– Inte alls. När Veidekke startade bostadspolitik.se fick jag i uppdrag att göra Veidekke till en engagerad samhällsaktör genom att bland annat ge ut rapporter, skriva bostadspolitiska inlägg och föra debatter. Jag har alltid kunnat göra det med självständighet, det är aldrig någon som ifrågasatt vad jag tyckt eller skrivit. Enda gången jag fick en reaktion på koncernnivå var när jag skrev rapporten ”Sju svåra år”, hösten 2023. Någon tyckte att vi var för pessimistiska och att det kunde ha negativ påverkar på börskursen, men det var ingen som stoppade rapporten. Och i dag så inser ju alla att jag hade rätt.
Vad kommer du satt sakna med jobbet på Veidekke?
– Mina fantastiska kollegor och den sammanhållning som finns inom Veidekke. Jag är stolt över Veidekke och stolt över hur vi har agerat under åren. Även om jag ofta är den som stått längst fram som talesperson så är det många som backat upp mig och gjort det möjligt.
Vilka ser du som höjdpunkterna i ditt yrkesliv hittills?
– Kopplat till Veidekke så är det ju två tydliga avtryck tycker jag. Det ena den opinionsbildande rollen i bostadsdebatten som Veidekke tog med avstamp i bostadpolitik.se. Det startade som en blogg, men har nu vuxit till två anställda och flera delägare. Det är något bestående som kommer att få fortsatt betydelse. Det andra är definitivt arbetet med arbetslivskriminalitet, där vi gjort avtryck. Där vill jag särskilt nämna samspelet Byggnads och företaget. Vi gjorde en specialöverenskommelse med byggnads 2012 där vi överlät kontrollen av våra underentreprenörer mot fackliga villkor till förtroendevalda internt. Det har visat sig vara ett genidrag, eftersom vi då fick vi tillgång till kontrollsystem som är sekretessbelagda vilket gjorde att vi kunde göra riktiga bolagsutredningar.
Hur har byggbranschen förändrats under de år du jobbat inom den?
– Det är inget tvivel om att den förändrats kraftigt med EU-inträdet och etablerandet av den inre fria marknaden. Det fick till konsekvens att väldigt många har gått från många egna anställda yrkesarbetare till att förlita sig på underentreprenörer. Med facit i hand har det varit på gott och ont. Det positiva är att kompetensförsörjningen säkrad eftersom det finns tillgång till kompetent arbetskraft. Men det negativ är att vi inte alls begrep att det också förändrade de grundläggande förutsättningarna för branschen.
– Sverige, Norden och Västeuropa har levt med ett fungerande institutionslett system som har skapat en tillitskultur och det betyder att alla är lojala mot systemet, till exempel att man betalar enligt kollektivavtalet. Men så fungerar det inte i Öst- och Sydeuropa, den typen av tillitskultur, där folk väljer att göra rätt, finns inte där. Med EU-inträdet i öppnade vi dörrarna för en helt ny typ av företagskultur som har skapat förutsättningar för fusket och kriminalitet och vi har varit väldigt långsamma att agera.
Kommer du någonsin att bli tyst?
– Nej, det kommer jag inte. Jag fortsätter skriva regelbundet i Byggvärlden, Fastighetstidningen, bostadspolitik.se och Affärsvärlden. Sen kan det nog bli en och annan debattare i annat forum också, säger Lennart Weiss.
