Ola Serneke beskriver sig som lika delar ekonom, ingenjör och entreprenör. Nu kan han även kalla sig författare. I boken Högt över molnen så delar han med sig av lärdomar, med- och motgångar under de år som han varit aktiv i branschen. Förhoppningen som han har med boken är att den ska inspirera och kanske främst att de yngre som är på väg in i branschen. Tipsen riktar sig till de som siktar högt och som därmed ska kunna ta till sig av hans resa och de delar i hans personlighet som gjort de stora drömmarna till verklighet.
Bakgrunden till boken ligger i att bolaget Serneke, som vuxit fram under 20 års tid, under 2023 såldes till Doxa. I och med det öppnades nya vägar för Ola Serneke. I boken Högt över molnen skriver han om hur det var att till slut lämna sitt livsverk. Affären, som ekonomen i honom såg som den bästa lösningen, var långt ifrån enkelt för honom som människa. Det stod hans namn på dörren och lite av hans själ vandrade fortfarande i korridorerna, även om han hade lämnat som koncernchef några år tidigare.
”Efteråt tänkte jag absolut inte att jag gett upp något. Tvärtom. Affären med Doxa skapade en rad nya möjligheter för mig som jag i skrivande stund håller på att göra verklighet av. Min resa fortsätter.”
När han lämnade bolaget hade han planer på att ta det lite lugnare, men så verkar det inte bli. Mer om det senare.
Att skriva boken, med dess 160 sidor, tycks ha gått i en rasande takt. I början av sommaren meddelade Ola Serneke att han skulle skriva en bok och bara några månader senare fanns den att beställa. Till Fastighetssverige säger han att boken vuxit allt eftersom. Flera kapitel har lagts till under resan gång samtidigt som ambitionen har varit att hålla det kort och koncist och inte låta det bli långrandigt. Det rimmar väl med att det är så han själv vill ta till sig information.
– Den hade nog kunnat bli tre gånger så lång, men då hade nog inte jättemånga tyckt att det hade blivit särskilt kul.
Du hade så mycket skrivarglöd att det skulle kunna blivit så långt?
– Ja, man har ju massa idéer och tankar som man hela tiden går och funderar på och som man vill utveckla eller diskutera.
Istället så varierar längden på kapitlen mellan tre och tio sidor och täcker in allt från mötet med kungen, tankar om ledarskap, mörker, en hyllning till Erik Selin och bjussar på flera bilder från barndom upp till nutid.
Vilket kapitel var roligast att skriva?
– Jag gillar just det här med bolagsbyggande och hur det förändrats över tid är väldigt kul. Det handlar om allt från lärdomar, vad man läser, gör framåt och tar intryck av. Då inser man mer och mer att bolagsbyggande handlar mer om relationer än Excel.
– Bara för att en kalkyl som fungerar betyder inte att det blir en bra affär, det är flera andra parametrar som måste följa med för att det ska bli en behaglig resa och affär. Så det var väldigt roligt att få skriva om det.
Är det någon något kapitel som var svårt för dig att skriva?
– Det kanske var delen om artificiell intelligens och vad som kommer hända där. Det är lite nervöst, men ändå givetvis intressant. Man är lite på djupt vatten i och med att jag egentligen inte är jätte påläst i ämnet och vet så lite om vad som komma skall.
Sommaren 2024 spenderades i Grekland. Där kombinerades tiden för semester med att läsa och skriva. Ola Serneke medger själv att han inte är någon som byggt upp en stor bokhylla med längre litteratur, snarare är läsandet i hans liv centrerat kring rapporter och andra dokument.
Är det någon annan profil i branschen som du skulle vilja se skriva en bok som kunde ingå i din bokhylla?
– Det är klart att det finns massa intressanta personer som kan dela med sig av erfarenhet. Egentligen skulle alla vd:ar på stora bolag göra det för att dela med sig av sina erfarenheter så att yngre entreprenörer eller företagare kan läsa och lära sig av dem.
– För det är inte så vansinnigt jobbigt att skriva en bok egentligen och jag har tagit stor hjälp av min textredaktör Fredrik Jerlov i skrivandet. Men när man tänker på det man anser är viktigt så har alla vi som är ledande positioner massa funderingar, tankar och idéer om organisation och utvecklingsfrågor inom alltifrån miljö, arbetsmiljö och kvalitet till exempel.
– Så det finns massa sådana här frågor som man kan djupdyka i och det tar inte så vansinnigt lång tid. Jag tycker att alla borde fundera på att ta chansen att dela med sig av erfarenhet som har varit med i att ha byggt starkare samhälle, men och erfarenheterna av sådant som man inte ska göra.
Ola Serneke tar också chansen att låta läsaren komma honom närmare, se bakom kulissen och förstå hur han ser på sig själv som person. Inte minst så får det stå i kontrast till hur bilden av honom i nyhetsmedierna varit. Han menar att han framstår som impulsiv, inte särskilt ödmjuk och samtidigt som ständigt leende, positiv och framåtlutad.
Vad är det för bild du hade velat att media skulle se i dig och rapportera om?
– Jag har ingen förväntan över hur jag ska framställas och jag har egentligen inga problem med hur jag framställs. Det är upp till var och en att tolka och skapa sig sin egen uppfattning om vem jag är när man väl träffas, umgås och gör affärer.
– Vi företagare kan tolkas på ett visst sätt i media, så det är inte bara jag som tolkas på ett kanske lite vridet sätt, utan det är nästan alla nästan. Jag tycker att jag har så väldigt många som är positiva till mig så jag kan inte klaga på det.
På tal om hur du uppmärksammat i media så skriver du i kapitlet om chatskandalen att många kommer öppna upp boken till det kapitlet först av allt, men varför var det viktigt för dig att skriva om vad som hände?
– Det kapitlet är väl som det klassiska uttrycket från Kungen ”nu vänder vi blad”. Utifrån allt annat som händer i världen så är det här en väldigt liten grej. Egentligen så är det kul att beskriva hur jag såg på den händelsen, jag ville få sätta ord på hur jag upplevde det och att det fanns en anledning till att jag försvarade bolaget.
– Men det är en, i efterhand, lite intressant händelse. Det är en himla bra erfarenhet att man har tagit med sig det och framför allt hur man ser folk. Det är faktiskt lite tragikomiskt och underhållande.
Han skriver om vändningen som kom efter Göteborgs Postens avslöjande:
”Jag absolut uppleva en del av det där som andra som hamnat i blåsväder berättar om. Det fanns de som inte svarade på mina samtal. Vänner som slutade ringa. Blickar som vändes bort. Jag valde till sist att inte bli bitter på dessa människor. Men vänskapen, om den fanns, finns inte kvar.”
Vilken var livslärdomen du fick med dig från den här händelsen?
– Jag har alltid gått ut starkare från i alla kriser. Det är som det japanska samurajsvärdet som blivit härda tusen gånger och som blir väldigt starkt genom det. Det måste jag nog säga att jag har blivit väldigt stark psykiskt och även i hur man hanterar olika frågor.
I kapitlet om framtiden så skriver han om hur konkurrenterna vässar pennorna när han lyfter de ganska löst formulerade tankarna om vad som väntar för honom.
Vad tror du att de har antecknat?
– Jag tror att alla är intresserade av vad alla andra i branschen gör. Jag hade kanske en plan på att ta det lite lugnare, men när jag skrev boken så insåg jag att jag har så mycket mer att ge. Jag gillar det jag håller på med, utmaningar, att utveckla bolag, få med mig medarbetare och glada nöjda kunder och skapa bra resultat i bolagen.
– Det är det jag brinner för och drivs av. Jag insåg att det måste jag fortsätta med och göra det i en miljö som jag gillar och trivs med. Det är det jag kommer göra i en annan konstellation framöver.
Du skriver i förordet att du är en stolt drömmare, är det där vi hittar drivkraften att fortsätta?
– Ja, jag tycker det är väldigt kul att utmana och göra saker som kanske inte alla gör. Framför allt att sätta höga mål och försöka nå dit. Med tiden så har jag lärt mig väldigt mycket och nu kan jag skippa de sakerna som man kunde ha gjort bättre tidigare. Jag har insett vilka möjligheter man har att bygga någonting som blir framgångsrik.
Du frågar också efter reflektioner i förordet och lämnar till och med ut din mejladress. Har du fått många reaktioner och vad skriver de?
– Det är många som hör av sig och tycker att boken är bra och framför allt att tips och idéer är väldigt välkommet. Sen frågar alla om framtiden i mer detaljer. Sen vill folk gärna få lite smaskiga detaljer om vissa personer som jag inte nämner vid namn i boken. Det tycker jag är helt konstigt och meningslöst. Det är ingen skvallerpress jag ska skriva – utan jag har försökt dela med mig av erfarenheter, visioner och skapa en framtidstro.
I flera passager igenom boken och i ett dedikerat kapitel skriver Ola Serneke om de som han mött längs vägen, som inte vågat ta risker och som styrs av rädsla. Det är en känsla som han själv gärna inte låter styra hans liv, men som ofta varit ett hinder att ta sig förbi.
”Alldeles för många företag och organisationer styrs av de räddaste (…) Jag känner dem, de känner mig och väldigt olika är vi. Eftersom ingen av oss kan se in i framtiden innebär varje beslut en risk. Att inte göra något är också en risk.”
– Det är väl många som går på vad andra säger, utan att tänka vad de egentligen svarar på. Det blir oftast viskningsleken, vilket jag tror är unikt i Sverige, att man tar åt sig av vad andra säger och göra det till en sanning. Det innebär i slutändan att projekt- och utvecklingsfrågor blir väldigt låsta.
Han menar att ett exempel på det är diskussionen om de olika energislagen, där synen på vindkraft blivit väldigt negativt trots att alla energislag, oavsett om det är vindkraft, solceller kärnkraft eller vatten, behövs.
– Men det är lätt att folk bara hänger med i en trend om att någonting är dåligt eller någonting är bra. Det är väl en sådan här sak som man också har märkt och lärt sig under årens lopp, att det är trenden som sätter standarden på vad som är rätt.
Skulle det behövas fler drömmar i branschen?
– Nej, det tycker jag inte. Drömmare kan man ju alltid vara, men sen ska det realiseras med en hållbar budget, kalkyl och finansiering bakom det. Det finns säkert tillräckligt med drömmare, men då måste man också inse att man kommer behöva jobba så mycket hårdare för att få igenom det. Det kommer inte vara enkelt och det är inget självspelande piano eller stekta sparvar som kommer flygande.
– Ska du förverkliga något som är lite utmanande så gäller det att kämpa, slita och överbevisa genom att hitta möjligheter och vrida och vända på allting.
Ola Serneke avslutar sin bok med ett kapitel till de som vill bygga ett eget torn.
”Jag tror inte att du vill bli någon ny Ola Serneke. Vet inte ens om jag skulle rekommendera att du försöker.”
Han ger vidare några korta råd om vilken erfarenhet som krävs för att lyckas, hur man ska tänka kring befordringar och om att undvika uppdrag som blir en ändhållplats. Och när det är dags att testa vingarna och se hur högt de bär;
”Högt över molnen? Oavsett vågar jag lova en spännande resa. Lycka till.”
Men för personen bakom Nordens högsta torn så är det en erfarenhet och upplevelse som alltid kommer sticka ut. Det var inte att för första gången besöka Karlatornet när det nått sin fulla höjd över de där molnen. Det hade han sett så många gånger framför sig hur det skulle bli. Snarare var det första dagen när människor flyttade in i tornet som gav rysningar, olikt allt annat han varit med om tidigare.
Berättar mer om de rysningarna?
– När man lämnar över till kunden så är det en väldigt skön känsla, när man ser att de är glada över att flytta till något som man själv bidragit till. Och så ser man att det kommer namnskyltar på dörrarna. Det är en jäkla god känsla som är svårslagen.
Samtidigt är det inte första gången det sker?
– Absolut, men det här var speciellt. Jag har ändå levt med projektet sedan 2004, både i med- och motgång. Sen när man fått till det så är det ju en väldigt skön känsla.
Nu kan du bocka av att du byggt Karlatornet och dessutom skrivit en bok om dina erfarenheter. Har du fått blodad tand och ser framemot att skriva en till bok framöver?
– Om 20 år kanske, då kanske jag börjar trappa ner lite grann och då kan det bli en bok till. Det får vi se, det var rätt kul att skriva så kanske blir det något mer innan dess. Men i minst 20 år till lär jag härja i bygg- och fastighetsbranschen och inom infrastruktur. 20 år är lika många år som gått sen jag startade bolaget, så jag har ytterligare lika mycket tid kvar på mig att bygga nya strukturer.
– Så det finns all möjlighet i världen att skapa det jag skapat fram till idag med mer erfarenhet och göra det ännu mer och ännu bättre.
Även om det är några år sedan som han lämnande rollen som vd på Serneke så har han vidare den rollen på Ola Serneke AB som idag äger uppåt 15 bolag inom olika områden. Till exempel äger han genom det en liten del av Doxa. I koncernen finns även Prioritet Serneke Arena som han äger 40 procent av, sen är det industrifastigheter, en förskola och ett stålbolag. Totalt är det nu närmare 130 anställda i koncernen.
Slutligen berättar Ola Serneke att loppet upp till toppen av Karlatornet har fått skjutas upp, men kommer bli av i slutet av nästa år. Mot de 74 våningarna så kan fem trappor upp kännas betydligt kortare. Det är nämligen så många trappor väntar när Fastighetssverige talar med honom.
– Jag ska lite hastigt och lustig i väg och kolla på ett kontor.
Hur kommer det sig?
– Mitt bolag Ola Serneke AB har vuxit så mycket att vi nu behöver nya och större lokaler i Göteborg.
