Göteborgs mest ikoniska hustyp fyller 150 år och med start idag firar Stadsmuseet med en ny utställning om landshövdingehusens uppgång, fall och återupprättelse. Med hjälp av museichef Carina Sjöholm och utställningsproducent Caroline Mårtensson berättar Fastighetssverige historien om hur landshövdingehusen kom att bli synonyma med Göteborg.
Landshövdingehusen är en unik göteborgsk innovation som växte fram ur 1870-talets bostadsbrist. De praktiska flerfamiljshusen i sten och trä kom snabbt att prägla stadens arbetarkvarter, och på 1940-talet bodde omkring hälften av göteborgarna i ett landshövdingehus. På 1960-talet revs många av husen som ansågs omoderna, men tack vare starka protester vände opinionen. I dag är några av husen kulturhistoriskt skyddade och en självklar del av Göteborgs identitet och stadsbild.
Under sina 150 år av existens har alltså landshövdingehusen varit både hatade, hotade och hyllade, och även om de är mycket färre till antalet idag så har de med åren blivit synonyma med Göteborg, helt enkelt en del av stadens karaktär.
I utvecklingen av Göteborg som en industristad har landshövdingehusen varit en grundplåt.
Museichef Carina Sjöholm berättar om varför de första landshövdingehusen byggdes i mitten av 1870-talet:
– Det var som ett svar på ett stort behov då det inte fanns tillräckligt med bostäder i Göteborg och många arbetare hamnade i kåkstäder. Då ville staden och industrin satsa på boenden för arbetare. I utvecklingen av Göteborg som en industristad har landshövdingehusen varit en grundplåt.
Utställningsproducent Caroline Mårtensson fyller i:
– Det var akut bostadsbrist i Göteborg vid den här tiden, den beskrevs då som den värsta i Norden. Brandlagstiftningen sade att man bara fick bygga som mest tvåvåningshus om man byggde i trä, men behovet var för högre hus än så.
Så hur tog sig då landshövdingehusen runt den för tiden rådande brandlagstiftningen? Jo, man gjorde det genom att uppföra en bottenvåning i sten. Kvarteret Ananasen var det första som byggdes med den här hustypen efter att det första bygglovet hade utfärdats den 10 november 1875. Kvarteret byggdes snabbt, billigt och enkelt med start 1876 och det stod klart 1881 och uppfördes av Arbeternas byggnadsförening, en medlemsägd förening som ville vara med och lösa bostadsbristen i staden.
Kvarteret blev en symbol för den framväxande arbetarstaden Göteborg och det sägs att begreppet arbetarstadsdel användes allra först där. Därefter kom landshövdingehusen att dominera Göteborgs arbetarkvarter i flera decennier innan rivningsvågen på 1960- och 1970-talet. Kvarteret Ananasen revs på 1970-talet.
Ingen vet vem som först kläckte idén att bygga flerfamiljshus med en bottenvåning i sten och två ovanpå i trä, men en som argumenterade starkt för att hustypen skulle få byggas var den dåvarande stadsarkitekten Victor von Gegerfelt. Byggreglerna på 1870-talet sa att alla trähus var tvunget att ha en stenkällare för att förhindra fuktskador, och med stöd av exakta formuleringar i olika paragrafer kunde stadsarkitekten föra ett logiskt resonemang om att en bottenvåning i sten var att betrakta som en källare ovan jord. Ovanpå källaren kunde man sedan bygga två våningar i trä , helt i linje med brandlagstiftningen. På så sätt hade man hittat ett sätt att bygga trevåningshus trots de rådande brandreglerna som egentligen endast godkände två våningar.
Men hur uppkom då namnet landshövdingehus? Jo, på grund av brandlagstiftningen så avslog byggnadsnämnden den första bygglovsansökan som gällde ett flerfamiljshus med en våning i sten och två i trä eftersom det ju tekniskt sett var ett trevåningshus. Men avslaget överklagades till länsstyrelsen som gjorde en annan bedömning eftersom huset hade endast två våningar i trä. Då var det sedan landshövdingen Albert Ehrensvärd som klubbade igenom bygglovet och sedan fortsatte han att godkänna liknande bygglov gång på gång i tjugo års tid. Det här uppmärksammades av göteborgarna som hittade på smeknamnet landshövdingehus, idag den etablerade benämningen på hustypen.
– Den här typen av hus har i stort sett inte byggts i några andra städer, de är unika för Göteborg. Just den biten att landshövdingen gav dispens mot brandlagstiftningen gjorde att de kunde byggas. Den här hustypen kom som en följd av industrialiseringen och många landshövdingehus byggdes effektivt och snabbt, säger Caroline Mårtensson.
Den här typen av hus har i stort sett inte byggts i några andra städer, de är unika för Göteborg
Från 1875 till 1945 byggdes det cirka 2 500 landshövdingehus i Göteborg och ungefär 1 300 finns kvar idag. 18 av dem är kulturmärkta och nästan alla finns i Haga där samtliga är byggda mellan 1880 och 1905. På 1940-talet bodde omkring hälften av göteborgarna i ett landshövdingehus, men 1945 förbjöds hustypen från att byggas.
– Det berodde på att i man efter kriget stiftade nya lagar om brandskydd i träbebyggelse. detta innebar helt nya förutsättningar som inte landshövdingehusen kunde leva upp till och då fick inte fler sådana byggas, säger Carina Sjöholm.
Men under de 70 år som husen byggdes hann de med att genomgå flera olika epoker, och i byggnationerna kan man se hur hustypen förändrades i stil och uttryck, i arkitekturstilar som nyklassicism, nationalromantik och funkis. Idag har husen blivit en del av kulturvärdet i staden.
– Landshövdingehusen har en stor betydelse för vår identitet och stadsbild, säger Caroline Mårtensson och Carina Sjöholm utvecklar detta:
– Jag läste nyligen en artikel om Göteborg som är på gång i en tysk tidning och där nämndes dessa hus nästan direkt, det är något som skapar karaktär och har blivit synonymt med Göteborg. Man ser ofta de här husen på vykort och liknande. Man ser även på bostadsmarknaden idag att husen är populära, de lyfts fram i annonser och kulturvärdet står sig starkt.
Men landshövdingehusen var en gång rejält hotade och kunde ha försvunnit helt. På 60- och 70-talet revs 30 000 uttjänta lägenheter och det var inte bara landshövdingehus utan även andra gamla trähus som försvann. Det blev dock starka reaktioner från befolkningen i Göteborg som var emot rivningen av alla landshövdingehus:
– Landshövdingehusen var ifrågasatta långt innan rivningarna började på grund av dåligt underhåll med mera. Men folket engagerade sig i det som kom att kallas för ”Rivningsraseriet”, och det engagemanget gör att det ändå är en stor del av landshövdingehusen som står kvar idag och att vissa är byggnadsminnen. Tack vare att göteborgarna reagerade med sådan kraft så är ungefär hälften av husen räddade, säger Caroline Mårtensson.
Tack vare att göteborgarna reagerade med sådan kraft så är ungefär hälften av husen räddade
Så efter 150 år av existens kan man då fråga sig hur framtiden ser ut för landshövdingehusen? Det förekommer nybyggen som efterliknar den karaktäristiska fasaden med en bottenvåning i sten och ovanpåliggande våningar i trä, är som en hyllning till den klassiska hustypen:
– De klassiska husen har varierat över epoker där de sista byggdes i funkis, och den arkitekturen upplevs fortfarande som modern än idag. Landshövdingehusen generellt är omtyckta för de skapar en hemtrevlig känsla, säger Caroline Mårtensson.
Med start idag firar Stadsmuseet med en ny utställning om landshövdingehusens uppgång, fall och återupprättelse. Utställningen bjuder på historiska bilder, typiska miljöer, roliga fakta och oväntade berättelser. Genom modeller, ritningar, byggdetaljer, föremål, fotografier och film får publiken följa landshövdingehusens utveckling – från det första bygglovet till dagens kulturhistoriska status. Utställningen pågår i fem år och kommer att vara ett stående inslag i museets utbud de kommande åren.
