Konkurrensverket har på uppdrag av regeringen granskat konkurrensförutsättningarna inom livsmedelsindustrin. Tidigt såg de problem för dagligvaruhandlare att etablera sig på nya marknader, där bland annat hyresavtalen och nyttjanderättsavtal är begränsande. Nu vill myndigheter granska problemen närmare och det kan bli aktuellt med en skarpare tillsyn.
David Nordström är biträdande enhetschef på Konkurrensverket, vars enhet har gjort en bred genomlysning av livsmedelsindustrin med fokus på dagligvaruhandeln. Nyligen publicerade de den genomlysningen i olika delar som dels belyser hur etableringsmöjligheterna påverkar konkurrenssituationen för butikerna, men också hur avtal, nyttjanderätt och fastighetsägande påverkar nyetableringar.
Analysen från David Nordströms avdelning har fått namnet konkurrensen mellan dagligvaruaktörer. De konstaterade tidigt i genomlysningen att tillgång till butikslägen är en viktig konkurrensparameter på marknaden.
– Det är viktigt för dagligvaruaktörer att ha tillgång till butikslägen, så att man kan etablera sig och expandera. Så det var en fråga som vi valde ganska tidigt att fokusera på.
De har tittat på frågan utifrån några olika perspektiv. Alltifrån plan- och bygglagen, PBL och hur kommunerna använder planmonopolet. Men också hur dagligvaruaktörerna, som ofta är fastighetsägare själva eller som hyr av andra använder sig av avtal och begränsningar som kan försvåra tillgången till butikslägen. Inom ramen för analysen har de begärt in information och ställt frågor till dagligvaruaktörerna kring deras fastighetsägande och i de fall de hyr, om hur deras avtal ser ut.
– Där har vi sett vissa restriktioner som vi tycker kan vara problematiska för konkurrensen. Det handlar bland annat om så kallade nyttjanderättsbegränsningar som dagligvaruaktören skriver in i avtalen.
Han berättar att de sett exempel på att dagligvaruaktörer har sålt intilliggande mark och skriver in begränsningar i avtalet som försvårar för konkurrerande dagligvaruhandlare att etablera sig där.
– Vi har också undersökt ett fenomen som vi sett internationellt, så kallad landbanking, alltså att man hamstrar mark för att en konkurrent inte ska få tillgång till marken.
– Men där har det varit svårt att identifiera i vilken utsträckning det är ett problem.
Den tredje delen de tittat på är avtalen som de dagligvaruaktörer som hyr av fastighetsägare använder sig av. Även om det är svårt i denna genomlysning att uttala sig om den exakta omfattningen så har Konkurrensverket noterat att det förekommer hyresavtal med begränsningar på vad gäller fastighetsägarens övriga hyresgäster.
– Antingen att det inte få förekomma andra hyresgäster med liknande verksamhet, eller att fastighetsägaren måste kontrollera med dem först innan de kan ta in en till dagligvarubutik.
David Nordström säger att de efter den här genomlysningen ser anledning till att granska de här bitarna närmare.
– Anledningen till att vi är oroade handlar om att har man som dagligvaruaktör möjlighet att välja vem man ska konkurrera mot lokalt så kan det såklart utnyttjas på ett sätt som gör att det finns för få konkurrenter på den lokala marknaden. I förlängningen gör det att det fungerar att sätta högre priser.
I rapporten har de också lyft fram exempel på klausuler som andra länder tagit fram för att komma åt just det här problemen. Till exempel den nyzeeländska myndigheten som funnit flera fall av exklusivitetsklausuler i hyresavtal som förbjuder konkurrenter att verka inom samma köpcentrum. Till följd av detta har en särskild förskrift införts som förbjuder denna typ av klausuler för nyttjanderättsbegräsningar i hyresavtalen. Även Storbritannien har infört förbud för större dagligvaruaktörer att ingå avtal som förbjuder andra från att sälja dagligvaror, eller har liknande effekt, på en plats dagligvaruaktören bedriver verksamhet på. Förbudet gäller dock inte de fem första åren dagligvaruaktören är verksam på platsen. Den norska konkurrensmyndigheten föreslog 2022 en lagändring som förbjuder nyttjanderättsbegränsningar på dagligvarumarknaden. Förbudet trädde i kraft vid årsskiftet 2023/2024 och omfattar uppställandet av nya sådana villkor. I samband med detta gavs även den norska konkurrensmyndigheten i uppdrag att kartlägga omfattningen av befintliga nyttjanderättsbegränsningar.
David Nordström ser att myndigheten efter den här genomlysningen har anledning att granska situationen närmare och det kan bli skäl för att göra tillsyn.
– På totalen ser vi med oro för hur möjligheten till butiksetablering ser ut. Det kan bli tillsyn enligt konkurrensreglerna om vi misstänker sättet som dagligvaruaktörerna har avtalat. Både inom kedjor, och som fristående aktör som hyr av tredje part. Då kan vi komma att granska avtalen om det görs på ett konkurrensbegränsande sätt.
I så fall har de olika möjlighet tillvägagångssätt att ingripa enligt konkurrensreglerna berättar han. Även om det i första hand är själva dagligvaruaktörerna och avtalen inom kedjorna de i så fall granskar så kan avtalen med fastighetsägarna komma i fråga för granskning.
– Det är alltid en fråga beroende på vad utredningen landar i. Med två parter i ett avtal så kan det finnas anledning att se på vilket sätt den andra parten eventuellt bidrar till de här låsningarna.
– I och med att det är dagligvaruaktörerna vi tittat på så är behovet som vi ser det att eventuellt använda tillsynsverktyget på de avtalen har.
Oftast inleds en tillsyn med att man prioriterar ett ärende för en inledande utredningsfas för att se om det finns anledning att ingripa med konkurrenslagen och vilka problem det i så fall kan röra sig om. De utredningarna som en tillsyn innebär kan få olika utslag. Antingen blir det den man utreder frivilligt åtar sig att göra vissa ändringar. I andra fall blir sker det självrättelser i marknaden.
– Och i vissa fall ingriper vi med ett åläggande eller en konkurrensskadeavgift om problemen kvarstår.
