I budgeten så riktar regeringen specifikt in sig på den stadsomvandling som sker i den gröna industrins framväxt i norr, även om man under budgeten för stadsutveckling och bostadsbyggande inte kommer med förslag på hur detta ska gå till. Fastighetssverige pratade med Lorents Burman (S), kommunstyrelseordförande i Skellefteå, om vad han ser för konsekvenser av budgeten för utvecklingen av staden.
Under onsdagen, när budgeten presenterades, besökte bostads- och infrastrukturministern just Skellefteå för att presentera sin del av budgeten. Pressträffen hölls på Skellefteå flygplats, som sen den återöppnades för lite mer än tio år sedan gått runt på en budget på fyra miljoner kronor. Andreas Carlson (KD) besked var nu att flygplatsen ska få mer än en dubblering i budgeten. Goda nyheter för flygplatsen som länge gått med underskott. Det menar Lorents Burman, kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande.
När det kommer till själva budgeten så finns det en stor avsaknad på flera områden, så även på bostadspolitiken säger Lorents Burman.
– Jag hade hellre sett någon form av investeringsstöd, fast i en bättre form än den tidigare som hade många brister. Sen hade det varit bra om man kunde sänka byggmomsen.
– Det finns just nu en problematik med bolag som vill bygga hos oss, och har sina papper och kalkyler i ordning, men som när de vänder sig till banken inte kan få lån. Så någon typ av statliga garantilån, där staten kan stå som garant under ett antal år, för att minska riskerna för bankerna hade hjälpt i den situation som är nu, säger han.
Lorents Burman menar att budgeten på flera håll är en besvikelse och är långt ifrån att överbrygga de stora problem som bostadsbyggandet står inför.
Jag antar att du lyfte din kritik och dina förslag till bostadsministern?
– Ja det gjorde jag såklart. Och jag upplevde det väl som han lyssnade, men hade väl inte så mycket att säga om det.
– Vi får väl se vad som händer, samtliga av mina förslag är sådant som man skulle kunna införa redan i november. Så vi får väl se om det kommer något mer, även om det verkar ganska osannolikt.
Han fortsätter med att säga att det är förskräckligt att man inte tog höstbudgeten i akt och valde att göra fler åtgärder, istället för att vänta ut konjunkturen så som man valde att göra nu.
– Speciellt med Skellefteå och andra orter som står får den gröna industrin så är det brådskande att vi kan fortsätta bygga. Bara i Skellefteå behöver vi tillföra 10 000 bostäder fram till 2030. Vi har inte tid med den här fastighetskrisen.
Hur ser du då på de punkterna, med ROT-avdrag, stöd omvandling av lokaler till bostäder och uppmuntran till kommunerna att planlägga för fler småhus som regering hade med i budgeten?
– Till att börja med ROT-avdraget så hjälper det ju bara den befintliga bebyggelsen. Så den kommer definitivt inte hjälpa till med att tillföra fler bostäder.
– Det samma gäller egentligen omvandlingen av lokaler till bostäder. Även om man gör det så är det inga stora mängder det skulle kunna tillföra.
– Slutligen, när det gäller mark till småhus så har vi redan flera stora detaljplaner som står redo för det. Så det incitamentet ser jag inte skulle ha någon effekt just för oss. Det hjälper också föga när hushållen inte har råd med det heller.
Lorents Burman menar det den gröna industrin och satsningarna i Sverige är alltför långt gångna nu.
– Det går inte att stoppa längre. Men det finns ett glapp här i hur man resonerar. När Saab var på väg mot konkurs så var det kod röd och stora insatser. Men nu när det råder en ”kod grön”, där den gröna industrin står på spel så gör man väldigt lite för att stödja den i den situation vi nu är i.
– Jag brukar säga att det inte är i Rosenbad man räckte upp handen för att se till att Sverige skulle bli världsledande på den gröna omvandlingen. Det är vi kommuner som gjort det och som kommer få fortsätta göra det med den här politiken man driver. Men risken är att det går oss ur händerna.
Hur menar du?
– Man stänger gränsen när vi står för enorma rekryteringsbehov och gör långt ifrån tillräckligt för att stötta kommuner och regioner i det här läget. För att inte tala om välfärden och vården som skulle behöva enorma reformer för att överleva och för att vi ska kunna utveckla staden som planerat. Nu är risken stor att när vi tittar tillbaka om tio år så kommer vi tänka ”hur kunde vi låta det rasera så totalt, och varför gjorde vi inget när vi hade chansen?”, säger Lorents Burman.
