Barndomen tillbringade hon mycket i naturen, bland annat som scout, vilket kan ligga till grund för det intresse och driv som Johanna Hult Rentsch, vd för Platzer, visar i hållbarhetsfrågor. I en intervju på Stora Hållbarhetsdagen berättar Platzer-vd:n också om sin brokiga karriär som tagit henne från hemstaden Göteborg till Sydafrika, Österrike och Balkan – och hem till Göteborg igen.
Först ville Johanna Hult Rentsch bli arkitekt, men kom inte in på utbildningen. Hennes blick vändes då mot miljöfrågor – något hon pratade med sina föräldrar om.
– Då sa min pappa till mig: ”Johanna, det där kan man inte leva på”. Det var inget yrke, tyckte han, så då blev det inte den vägen för mig heller, berättar Johanna Hult Rentsch.
Vd:n för Platzer är dagens intervjugäst under Stora Hållbarhetsdagen och hennes ord tar med åhörarna på en livs- och jobbresa mellan hemmet i Göteborg och stora världen utanför.
I stället för arkitektur blev det Chalmers och en utbildning till byggingenjör. Därefter några år i arbetslivet inom byggproduktion.
– Jag kom ut i yrkeslivet mitt i lågkonjunkturen, 1993, något jag tror har präglat mig. Det rådde ju jättekris i både bygg- och fastighetsbranschen då, men jag kan tycka att det finns något bra med lite tuffare tider. Man behöver tänka till, kavla upp ärmarna och omge sig med väldigt kloka människor. Det måste man i en svagare konjunktur.
Du var en av de få i din klass som fick jobb direkt.
– Ja, där hade jag tur. Vi var två av 80 som gick ut som fick jobb direkt. Det hjälpte nog också att jag var tjej, vi var väldigt få i byggbranschen på den tiden. Då fick vi – jag tror vi var två kvinnor i hela region väst – ganska mycket uppmärksamhet, oavsett om vi ville det eller ej. Då gällde det att använda den uppmärksamheten, inte se det som ett problem utan som en möjlighet, förklarar Johanna Hult Rentsch.
Det här var ju på NCC. Minns du något projekt från den tiden som du tyckte var extra roligt och spännande?
– Jag jobbade som projektledare under utbyggnaden av centralstationen i Göteborg, i slutet av nittiotalet. Det var komplicerat och med väldigt mycket målkonflikter. Det berörde så många människor. Det var också då man började fokusera på det här med hållbarhetsfrågor ur olika aspekter.
Såg du hållbarhetstänket som ett steg framåt då?
– Jag tror att det då mer var frågan om att fokusera på det för att man behövde få med sig ekonomin, så det hängde ihop med det. Jag tror generellt att affärer och hållbarhet måste hänga ihop, det är det enda sättet att få något att hända.
2003 hamnade Johanna Hult Rentsch i Sydafrika, i Kapstaden, först som uthyrare för Spearhead Property Group och sedan som säljchef på Redefine International.
– Det var en otroligt innovativ anda som rådde, det var en ung demokrati och allt var snabbfotat och rörligt och deras samhälle hade förändrats så mycket under så kort tid. Ju längre tid jag var där, desto mer förstod jag att jag inte förstod.
Under sina år i Sydafrika arbetade Johanna Hult Rentsch med sälj och satt därför i många förhandlingar.
– Det jag tog med mig från det var känslan för vad som händer i en förhandling, i en säljprocess, det mellanmänskliga som många gånger avgör om man stänger en affär eller inte. Det är människor som gör affärer. Man kan ju tro att det är bolag, men det är faktiskt människor och då behövs stora öron och mindre mun.
I Sydafrika kom Ikea in i ditt liv?
– Ja. Jag försökte få in Ikea i Sydafrika, lyckades inte med det – men fick jobb hos dem i stället. Jag flyttade till Österrike och arbetade därifrån med expansionen sydöstra Europa: Kroatien, Serbien och Slovenien. Ikea stod för många av de värderingar jag har; jag tycker om värderingsstyrda bolag.
Även här jobbade du med ganska unga, nya demokratier. Vad tar du med dig från de erfarenheterna?
– Att vi, om vi tycker att demokrati är ett hållbart sätt att leva, måste ta ansvar för det. I min roll på Ikea var jag expansion manager och mitt uppdrag var att hitta lösningar i dessa unga demokratier gentemot deras myndigheter, berättar Johnna Hult Rentsch och fortsätter:
– Det fanns ganska mycket korruption, men Ikea, som är otroligt tydliga med hur man vill driva sin affär, kunde komma igenom det där med sin affär. Vi väntade. Och väntade. Och väntade. Vi kunde hålla vår position och bara vänta och till sist rensades de korrupta delarna av de man förhandlade med bort – och då gick det igenom. Det är viktigt i sådana situationer att förstå samhällskontraktet och hur man behöver bete sig.
Väl tillbaka i Sverige återvände Johanna Hult Rentsch till sin gamla arbetsgivare, NCC. Där engagerade hon sig djupt i, bland annat, Masthuggskajen. Tillfredsställelsen hon känner är stor, när nu den första hållbarhetscertifierade stadsdelen börjar ta fysisk form. Johanna Hult Rentsch beskriver nämligen sig själv som ”nördig” när det kommer till stadsbyggnad.
– Jag märker att jag, även när jag ”stänger av” och är ledig, letar efter saker att läsa, lyssna på eller titta på inom det området. Det kanske är mina gamla arkitektdrömmar som spökar.
Hur ska man beskriva man dig som ledare?
– Det ska man egentligen fråga andra. Jag har tre principer som jag försöker jobba efter. Dels handlar det om att jag ska ha koll på min egen ledarkompass: att veta skillnaden mellan rätt och fel, att vara transparent och tydlig. Den biten är viktig för mig själv om jag ska bli ledd. Den kompassen behöver man prata om, till exempel när man börjar på ett nytt jobb – som jag ganska nyligen gjort – och berätta hur man funkar som ledare. Och hur man fungerar som medarbetare, för det där är en symbios.
– Sedan handlar det mycket om att kombinera mjuka och hårda värden. När man leder ett företag är det ganska datadrivet, men jag tror också mycket på teamledarskap, ett mänskligt ledarskap, säger Johanna Hult Rentsch.
– Till sist handlar det också om att våga vara visionär, att tro på någonting och att ha ett större syfte. Det är viktigt för mig och, tror jag, för många andra.
Varför tackade du ”ja” till vd-jobbet på Platzer?
– Det berodde på några olika saker. Först och främst så är Platzer ett bolag som finns i Göteborg och vår vision är att göra Göteborg till Europas bästa plats att arbeta i. Jag går, på riktigt, i gång på den visionen. Det kanske beror delvis på att jag varit borta från Sverige i 11 år och kommit tillbaka och blivit nykär i min hemstad.
– Jag har också jobbat med Platzer genom mina tidigare jobb och visste att det fanns en jättefin företagskultur med många duktiga, drivna och engagerade individer. Det lockade mig också mycket.
Intervjun är över för den här gången och Johanna Hult Rentsch summerar:
– Jag kommer aldrig att lämna den här branschen – om jag inte tvingas till det. Vi har ett kul jobb som påverkar vår omgivning och människorna. Och det förpliktigar.
