Bostadsbristen växer och att allt fler människor stängs ute från bostadsmarknaden – detta trots att kommunerna har ansvar för bostadsförsörjningen. Det menar Hyresgästföreningen, som nu listar 42 konkreta förslag på hur kommunpolitiker kan ta ett tydligare ansvar för sin bostadspolitik.
– Det är uppenbart att många kommuner behöver rannsaka sig själva och hur de arbetar med bostadsfrågorna, säger Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen, till Fastighetssverige.
Kommunerna måste bli bättre på att använda de verktyg som faktiskt står dem till buds. Det menar Hyresgästföreningen i sin senaste rapport, “Kommunal verktygslåda för en aktiv bostadspolitik”.
– Vår ambition är att få fler kommuner att arbeta mer strategiskt med sin mark, sin allmännytta och med bostadsförmedling. Det handlar i grunden om att ge människor en trygg bostad – något som borde ligga i alla kommunpolitikers intressen, säger Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen.
Det finns ett signalvärde i en sådan här rapport, den visar på missnöjet med hur bostadsbristen och -försörjningen tacklas – men tror du också att politiker faktiskt kommer att börja använda sig av de här 42 förslagen?
– Jag hoppas det. Det är uppenbart att många kommuner behöver rannsaka sig själva och hur de arbetar med bostadsfrågorna. Vi märker att många kommunpolitiker faktiskt vill göra mer, men upplever att handlingsutrymmet är mindre än vad det egentligen är. Ett syfte med rapporten är att visa att verktygen redan finns och att det är fullt möjligt för kommunerna att bli mer aktiva i sin bostadspolitik, svarar Martin Hofverberg.
Rapporten visar att det som beslutas i kommunhuset avgör vilka bostäder som byggs och vem som har möjlighet att flytta in. Den pekar på att bostadspolitiken i många kommuner i dag är passiv och efterlyser i stället proaktivt agerande: planera i förväg, ställa tydliga krav när mark säljs och använda markpolitiken strategiskt, i stället för att bara reagera på byggbolagens initiativ.
– I många kommuner väntar man på att en exploatör ska visa intresse innan man börjar planera. Det leder till långa processer och ett begränsat utbud av byggklar mark, vilket i sin tur pressar upp priserna, förklarar Martin Hofverberg och fortsätter:
– Passivitet kan också handla om att inte använda de verktyg som faktiskt finns, som kommunala hyresgarantier eller möjligheten att inrätta en kommunal bostadsförmedling. Då avstår kommunen från möjligheten att styra utvecklingen så att fler faktiskt får råd att bo.
Vad är det för tydliga krav ni menar inte ställs när mark säljs av kommunerna?
– Det kan till exempel vara att kommunen avstår från att villkora upplåtelseform, lägenhetsstorlekar, eller att bostäderna ska förmedlas genom en öppen bostadsförmedling. Kommunen kan också ställa krav på byggstart inom en viss tid eller på att bygga olika typer av bostäder som svarar mot lokala behov. När sådana krav saknas lämnar man i praktiken över hela styrningen till marknaden.
Rapporten lyfter också vikten av att kommunen stärker den allmännyttiga aspekten, som är skälet till att kommunen har ett eget bostadsbolag: för att säkra bra bostäder för fler. Det handlar om att bygga med hyror människor har råd med, renovera utan att chockhöja hyran och ha rimliga inkomstkrav så att vanliga hushåll inte stängs ute.
Hyresgästföreningen menar att det finns en felaktig föreställning om att kommunerna är bakbundna. De har planmonopol, äger mark och styr över sina bostadsbolag och hur dessa verktyg används är i grunden en politisk fråga. Med rätt prioriteringar kan kommunerna påverka både byggandet och tillgången till bostäder, enligt Martin Hofverberg.
Men även de allmännyttiga bolagen lyder ju under inflationen och kostnads- och ränteökningar. På vilket sätt kan man bättre säkra så att deras hyror inte behöver höjas när omvärldens kostnader går upp, som de gjort den senaste tiden?
– Det är klart att allmännyttan påverkas av kostnadsökningar. Men hur bolagen styrs spelar stor roll. De allmännyttiga bostadsbolagen måste inte maximera avkastningen. Deras verksamhet ska bedrivas i allmännyttigt syfte. Så redan i uppdragsbeskrivningen blir det tydligt att hyrorna bör kunna hållas på en rimlig nivå.
– Genom långsiktiga ägardirektiv, rimliga avkastningskrav och genom att se investeringar i bostäder som just investeringar snarare än kostnader, kan kommunen skapa bättre förutsättningar för stabila och rimliga hyror över tid.
Rapporten visar också hur kommuner kan göra det lättare för fler invånare att få en bostad, genom att aktivt arbeta med bostadsförmedling, hyresgarantier och sociala kontrakt. Det är verktyg som kan sänka trösklarna in på bostadsmarknaden och minska risken att människor hamnar i hemlöshet. Sammantaget är rapporten tänkt som ett konkret stöd för kommunpolitiker i hela landet som vill ta ett större ansvar och se till att bostadsmarknaden fungerar för fler.
På flera håll har det gått mot att bolagen själva har egna bostadsköer. Om man ska få dem tillbaka in i aktiva, kommunala bostadsförmedlingar – hur gör man?
– Först etablerar man en kommunal bostadsförmedling, själv eller tillsammans med andra kommuner. Börja med att förmedla allmännyttans lägenheter genom den, och uppvakta sedan de privata aktörer som är aktiva i kommunen. De som har varit framgångsrika är de kommuner som erbjudit en tjänst som är så bra och kostnadseffektiv att privata aktörer själva kan avstå från förmedlingsverksamheten, säger Martin Hofverberg, innan han avslutar:
– En samlad bostadsförmedling gör det lättare att prioritera efter behov och skapa tydliga och rättvisa regler. Det stärker förtroendet för systemet och minskar risken för att människor faller mellan stolarna.
