De sex bostadsbolagen Heimstaden, Kanslihuset, Rosengårds fastigheter, Trianon, Victoriahem och Willhem vill riva upp överenskommelsen man tidigare gjort och ha nya förhandlingar om ytterligare prishöjningar. Den nya hyreshöjningen är tänkt att täcka de ökade kostnader man säger sig ha för bland annat räntor, vatten, fjärrvärme och material. För allt detta räcker inte hyreshöjningen på fem procent som precis genomförts, hävdar fastighetsbolagen.
Från Hyresgästföreningens sida är man bestört. Marie Linder, förbundsordförande, påpekar att Malmö redan har de största hyreshöjningarna i landet.
– I ett läge där vanligt folk inte har råd att köpa mat och matjättarna blir inkallade till finansministern för att förklara sig, då tycker fastighetsägarna att vi ska betala mer, att de ska ha mer pengar. Det här är fastighetsbolag som gjort miljardvinster under ett stort antal år. Jag tycker att det verkar fullständigt tondövt, säger Marie Linder.
På sin hemsida skriver Heimstaden:
”Yrkandet är en generell hyresjustering på 2 procent per 1 juli 2023. Förhoppningen var att tidigare förhandlingsöverenskommelse om 5 procent hyresjustering per 1 januari 2023 skulle räcka för att hantera utmaningarna men givet den negativa ränteutveckling behöver bolaget agera.”
– Med stor respekt för hur yrkandet kan upplevas, det är speciella tider för alla, så kan vi bara konstatera att ränteläget försämrats ytterligare och att vi måste agera på det. Får man inte täckning för den allmänna kostnadsutvecklingen så riskerar både underhåll och service att bli lidande – och det gynnar ingen, säger Tom Rasmussen, Head of Negotiation and Asset Management Heimstaden.
Marie Linder menar att just kostnadsutvecklingen redan tagits höjd för i de hyreshöjningar som redan skett.
– Vi är väl medvetna om att kostnaderna har ökat och i våra förhandlingar har vi också tagit hänsyn till detta. Systemet med hyresförhandlingar har hittills fungerat väl, hyresgästerna har tagit ansvar och vi har förhandlat om hyreshöjningar varje år. Vi och fastighetsägarna har hittills haft en så kallad ”Code of Conduct” som fungerat oerhört väl och som gått ut på att vi har förhandling en gång per år och sedan följer man det man kommit överens om. Nu bryter de här sex bolagen det. Förutom att det bryter mot hur vi alltid gjort tidigare så skapar detta också oro hos människor. Vad kan man lita på då, om det som sagts och kommits överens om inte gäller längre? Det får ju också till följd att vi inför framtiden måste se hur de skrivelserna och överenskommelserna ska skrivas. Det här är inget vi kan acceptera. Men det förhandlas lokalt.
