Det finns stora konsekvenser för samhället med de långa ledtiderna i byggandet. Men istället för att peka finger så har initiativet Bygg i Tid fokuserat på vad som kan göras för att korta ledtiderna. För det finns mycket att lära av andra, samtidigt som bostadsministern tar steg framåt för att genomföra den reformagendan som Bygg i Tid, med ordförande Nancy Mattsson i spetsen, har presenterat. Det berättar hon på ett seminarium på Västsvenska Handelskammaren.
Med en spridning nationellt i branschen och med en förhoppning om att hitta lösningar istället för konflikt. Så beskriver ordförande Nancy Mattsson grunden för initiativet Bygg i Tid, där bland andra JM, Skanska och Riksbyggen gått samman för att skapa en konstruktiv dialog om byggledstiderna.
– Vi tror att för att kunna skapa framtida välstånd och tillväxt så behövs en fungerande arbets- och bostadsmarknad. Det är något som vi inte lyckats med på väldigt många decennier – om någonsin.
Där i grundar sig och den viktiga frågan för Bygg i Tid, att ta fram en samhällsekonomisk analys och reda ut om de långa byggtiderna bara ett bekymmer för byggande bolag – eller är det de facto så att det här har andra konsekvenser som är angelägna för samhället i stort. Svarat blev ja.
– Med långa ledtider blir det ett dyrare byggande och ett mindre antal bostäder som byggs. Det har en direkt påverkan på möjligheten till social rörlighet men också en fungerande arbetsmarknad.
– Det ger högre markpriser, det ökar trösklarna in på bostadsmarknaden oavsett upplåtelseformer. Det här slår väldigt brett, både i direkta effekter när de långa ledtiderna blir resursslöseri sett till det satsade kapitalet. Men det indirekta som påverkar hushåll och blockerar individers möjligheter till val och rörlighet.
Utifrån den första rapporten 2022 så landade de i 16 reformförslag som de ansåg hade störst värde och faktisk påverkan i plan- och tillståndsprocesserna.
– Vi satt inte på kammaren och skrev ihop något, utan i arbetet med reformagendan så hade vi ett stort antal möten med Boverket med SKR. Vi träffade länsstyrelserna och de nationella samordnarna.
Utöver det så djupintervjuade de ett stort antal kommuner för att kunna inventera processen och var det generellt tar stop.
– Vi kom fram till några saker som vi sa att det här är faktiskt frågor som gång på gång upprepar sig i de här inbromsningarna i processerna, alldeles i onödan.
– Från det gick vi vidare sedan till vår nytillträdda regering. Så det var det första som vår bostadsminister fick göra på jobbet, träffa oss och ta emot den här reformagendan. Sedan det har vi inte släppt taget om hans ben utan vi påminner hela tiden och vi är där och frågar hur går det.
– Det händer en hel del. Jag tror de har satt igång arbete i tio eller elva av våra reformområden eller punkter. Men det återstår en del.
I arbetet med Bygg i Tid så har de sett att det inte ofta skiljer sig mellan olika kommuner när det kommer till vilken del i processen som tar längst tid. Antingen i början eller mot slutet när det ska gå från granskning till antagande. Generellt så är det givetvis svårt att jämföra årets vinnare Trosa och deras korta ledtider jämförelsevis med komplicerade projekt i centrala Stockholm. Men för all del finns det anledning att som kommun och fastighetsutvecklare att försöka lära av hur processerna skiljer sig åt mellan olika kommuner som har så vitt skilda förutsättningar.
Något som de också tittar närmare på är kostnaderna för mängden utredningar som görs. Hon berättar att de har räknat väldigt försiktigt och bara med de utredningar som följer med laga kraftbeslut.
– Det vill säga, och det vet vi som är inne i de här processerna, att man kanske gör tre till fyra bullerutredningar. Men vi har bara räknat den sista och lågt räknat så har vi sagt att det kostar 100 000 kronor per utredning.
– Så under de här tre åren som vi mätt så har det lagts ner 2,5 miljarder på utredningar.
Den summan är alltså så stor trots lågkonjunkturen som resulterat i en minskad ärendemängd.
– Så det är en allvarlig situation som också syns på kommunerna.
Hon avslutar med att säga att kommunernas arbetssätt har en stor betydelse, samtidigt som lagstiftarnas och länsstyrelsernas krav har en påverkan och bidrar till ökande ledtider. För att minska den otydligheten i tolkningarna så behöver man jobba med standardisering och informationsdelning.
En sak som de också ser är att det är en ökad komplexitet i projekten som skapar en större efterfrågan på en ökad kompetens både från kommuner och länsstyrelser, som inte är lätt att finna.
– Det som är intressant insikter från de här djupintervjuerna, enkäterna, men också i andra samtal är just att de kommunerna som jobbar kontinuerligt med att effektivisera arbetsmetoder och processförbättra presterar bättre i de här mätningarna.
– De ligger på framkant och de kan också behålla personal på ett annat sätt. Det är åtminstone det de uppger och som vi kan jämföra med det övrigt. Så de har en handläggare-senioratet och en politisk uppbackning i form av att man har rätt resursallokering. Man tar inte nya beslut över mandatperioderna i inriktning på samhällsbyggande och samhällsutvecklingen och det finns ofta en kontinuitet i det här som man förhåller sig till.
