Stockholms stad är under förändring. Det här grundar sig bland annat i nyligen uppdaterade riktlinjer för markanvisning. Samtidigt filar staden på en ny handlingsplan för bostadsförsörjning, som ska arbeta i linje med den nya policyn. Hur kan markanvisningar bli ett aktivt verktyg för att nå olika långsiktiga mål, hur påverkar detta stadens plan- och projektstyrning – och vad innebär detta för branschen? Oscar Lavelid är stadsutvecklingsstrateg och byggeneral i Stockholms stad. Fastighetssverige har talat med honom.
I Sveriges huvudstad har ”Stockholmsmodellen” länge används när det kommer till hur staden planerar för och hanterar stadens mark. Stockholm är inne i en förändring och nu introduceras en ny handlingsplan för bostadsförsörjning. Med markanvisningar i senare skeden och mer flexibla planer ska stadens mark användas som ett tydligt verktyg i den långsiktiga planeringen och målet kring en mer levande, socialt och ekologiskt hållbar stad.
Under årets Almedalsvecka bjuder Stockholms stad därför in till ett panelsamtal i Visby, på Samhällsbyggararenans scen. Oscar Lavelid, stadsutvecklingsstrateg och byggeneral i Stockholms stad, menar att diskussionen man ska hålla där från utgår från hur staden anvisar mark, vem man gör det till, vilka projekt och i vilka skeden man anvisar.
– Till exempel kan det handla om att vi, i vår handlingsplan för bostadsförsörjning, gör en analys av hur ser den lokala bostadsmarknaden ut. Då kan man först lägga på ett raster och se vilken typ av bostäder som saknas. Därefter lägger man på ett nytt raster, som visar vad vi har för pågående planering och därefter kan man börja diskutera vad det är vi ska fylla på med. Om det, till exempel, är så att det saknas stora lägenheter – hur kan vi på olika sätt se till att det är det som byggs, förklarar Oscar Lavelid.
Byggeneralen menar att det man gör på sikt är viktigt och att stadens markägande är ett potentiellt verktyg för att nå längre när det kommer till bostadsförsörjning.
– Vi har sett att det behövs större bostäder i Stockholm, på lång sikt. Just nu har vi vikande barnafödande och det som har byggts de senaste decennierna har, i väldigt stor utsträckning, varit små lägenheter. Bygger vi mycket smått under två decennier så kommer det att få en strukturell effekt på bostadsmarknaden på sikt. Samtidigt vet vi att om det inte finns en efterfrågan för fyror och kan folk hyra dem eller köpa dem, ja, då är det ingen som vill bygga det. Det ett dilemma. Fråga är hur kan vi skruva i det här, funderar Oscar Lavelid.
Detta leder naturligtvis till en diskussion med branschen, vars mål är att försöka optimera varje projekt. Som aktör på en marknad ligger man alltid närmast sina kunder.
– Branschen gör en optimal matchning i varje givet läge. Men det kanske inte är det som är bäst för stadsdelen över hundra år, menar Oscar Lavelid.
– Branschen har ju rätt från sin synvinkel, de måste ju räkna hem sina projekt. Men vi behöver också försöka se vad det är den här stadsdelen behöver på längre sikt. Kommunens perspektiv, i det avseendet, måste komma in mer.
Oscar Lavelid menar också att hyresgäster och andra boende ibland tvingas byta stadsdel på grund av dålig spridning när det gäller boendeformer och bostadsstorlekar.
– Det är inte nödvändigtvis så att folk vill lämna sin stadsdel, utan att det ofta handlar om att det inte finns bostäder i den storlek man behöver och då måste man byta stadsdel i stället – fast man gärna skulle vilja stanna kvar i samma område. Ett exempel vi ofta pratar om just nu är Järva, där det som saknas är radhus. Då kanske det är det vi ska prioritera, för då möjliggör vi för människor att stanna kvar.
Stockholms stad har tidigare styrt byggandet mot mycket volym tidigare.
– Vi har haft volymmål – och det är bra. Men ibland är det bättre att bygga 30 radhus än 300 loftgångsettor om man ska hårdra det, säger Oscar Lavelid.
När det gäller paneldiskussionen ni ska ha i Almedalen; är tanken att den ska leda till någonting konkret? Eller är det mer en presentation av problematiken och möjliga lösningar?
– Dels handlar det om att kommunicera vad som finns i huvudet på Stockholm stad just nu. Dels vill vi skapa en förväntan, både internt och externt, om att staden kommer att göra någonting; ett dokument som innebär en förändring. Delvis mot branschen, som kommer att höra det och då kommer att behöva börja tänka på hur de ska möta den här viljan från staden.
Men också till viss del internt, menar Oscar Lavelid, eftersom ett dokument blir riktlinjer. Medan det, om det inte pratas om, lätt hamnar i någon byrålåda.
– Branschen skulle kunna säga att om de inte får bygga det som folk vill ha just nu så kommer ingenting byggas. Och det är ju sant. Men det är ju den diskussionen vi måste ha, det är den kritik vi behöver få. Vi behöver komma på hur vi möter varandra, tänker stadsutvecklingsstrategen.
Och hur gör man det? Hur jämkar man det ekonomiska intresset mot det demografiska, långsiktiga tänkandet?
– Vi behöver få till en särskild dialog med branschen – för det är klart att vi inte vill stänga in oss. Hur vill de att vi ska göra? Ska vi stoppa in piskor och morötter? Hur gör vi det här?
Det finns kommuner som har skarpa krav på byggaktörer och bostadsutvecklare. Oscar Lavelid nämner Solna kommun, som har kravet att 20 procent av alla bostäder som byggs i kommunen ska vara fyror eller större. Det har inte Stockholms stad gjort. Hittills, lägger han till.
– Där har vi varit försiktiga.
Varför är ni försiktigare än Solna?
– Branschen har tyckt att marknaden bäst avgör vilka bostäder som fungerar på en marknad. Vi vill inte ställa hårdare krav och då riskera att projektet inte blir av. Men det kanske är dit vi måste – eller så finns det andra sätt att göra det på. Det är det vi vill ha dialog med branschen kring, säger Oscar Lavelid.
Varför vill man vara i Almedalen och prata om det här, vad är det som är bra med Almedalen och vad är det som möjligen är dåligt med Almedalen?
– Jag tror att Almedalen har cyklat upp som nummer ett av sammanhang inom stadsutvecklingsbranschen, i bred bemärkelse. Det är många fastighetsaktörer, investerare och annat som åker dit och har skapat sig olika forum där, säger Oscar Lavelid.
Han menar att det också sker många diskussioner, kopplat till nationella intresseorganisationer, på plats. Många kommuner har också identifierat Almedalen som allt viktigare för att få till möten, ibland också spontana och snabba sådana. Även om det är dyrt att åka så är det, å andra sidan, inga inträden till konferenser, samtal och diskussioner.
– Almedalen får en del kritik för att det inte längre är den här folkliga, demokratiska festen. Men det har det inte varit på länge. Det är sedan ett tag ett antal stora parallella ganska fria konferenser som pågår och ibland möts de lite grann. Om man accepterar att det är det och att det är väldigt öppet – då tycker jag det är bra.
Befinner man sig i Almedalen i Visby den 25/6 så finns det all anledning att dyka in på Vinäger – där Oscar Lavelid och andra aktörer alltså diskuterar vad som sker i huvudet på huvudstaden Stockholm.
