Hallands Hamnar vill bli en av Sveriges första hamnar att ta hand om mellanlagring och utlastning av infångad koldioxid. Hamnen vill, genom strategiska samarbeten och infrastruktur, knyta samman utsläppare, teknik och transport. Men vad krävs för satsningar när det gäller byggnation och markanvändning? Fastighetssverige har talat med Henrik Nanfeldt, kommersiell chef på Hallands Hamnar.
Hallands Hamnar är en fullservicehamn med verksamhet i Halmstad och Varberg, där man hanterar allt från bulk och breakbulk till RoRo, container och projektlaster. Man arbetar ständigt med att utveckla sin verksamhet och utforska nya möjligheter inom hamn- och logistiksektorn. Nu säger sig hamnen vilja satsa på att skapa en fungerande värdekedja för infångad koldioxid. Därför utreder man nu möjligheten att etablera en säker och effektiv logistik för Bio-CCS, en teknik där koldioxid fångas in, lagras och antingen slutförvaras eller används för att framställa alternativa drivmedel och energi.
Hallands Hamnar har låtit genomföra en förstudie för att säkerställa att Halmstad kan spela en central roll i Sveriges Bio-CCS-strategi. Enligt studien finns både marknadspotential och efterfrågan från både industri och energibolag på en effektiv lösning för koldioxidhantering. Hamnen menar att man har en geografisk fördel, i och med närheten till Nordsjöns slutförvar, och att det, genom samarbetet ”Kattegat Port Alliance” med Grenaa Havn, skapas förutsättningar för en hög flexibilitet och effektivitet i logistikkedjan av insamlad koldioxid. Henrik Nanfeldt är kommersiell chef på Hallands Hamnar:
Kan du berätta lite mer om hur en logistikkedja för Bio-CCS skulle kunna se ut och er roll i den?
– Transporten börjar hos utsläpparen där koldioxiden fångas in och förvätskas. Därefter transporteras volymen via järnväg eller vägnätet till ett mellanlager i väntan på skeppning ut till permanent lagring i till exempel Nordsjön alternativt till anläggningar för framställan av alternativa drivmedel (CCU), berättar Henrik Nanfeldt.
– Hallands Hamnars roll är att vara länken som knyter samman utsläppare, teknik och transport i syfte att skapa en fungerande värdekedja för infångad koldioxid. I hamnområdet planeras för ett mellanlager som kommer att driftas av en extern aktör. Hamnens strategiska läge tillsammans med pågående infrastruktursatsningar gör att bolaget står väl rustat för att möta efterfrågan på effektiva logistiklösningar för infångad koldioxid.
Vad krävs det för typ av byggnader för den typen av lagring ni nu utreder?
– Detaljer kring lagringsfaciliteter och dess utformning avgörs av den part som etablerar sig med ett mellanlager i hamnen. Anläggningen bör var skalbar för att över tid utvecklas och utökas i takt med att behovet ökar, säger Henrik Nanfeldt.
Att etablerandet av av mellanlager kommer att ta mark i anspråk förstår alla och envar, men exakt hur mycket mark är i dagsläget inte fastställt utan beror helt på hur stor kapacitet driftoperatören för mellanlagret anser behövs och vill bygga.
Har Hallands Hamnar den marken i dag?
– Hallands Hamnar har genom Halmstad kommun tillgänglig mark som bolaget förvaltar och har goda förutsättningar att skapa nya etableringar på. Ytterligare mark förbereds genom ett större utvecklingsprojekt som drivs av Halmstad kommun där hamnen är delaktiga i utformningen av en helt ny detaljplan för hamnområdet.
– När det gäller geologiskt lagring har koldioxid lagrats under flera decennier, den mest kända lagringsplatsen är Sleipnerprojektet i Nordsjön där man började lagra koldioxid år 1996. Där har man lagrat över 20 miljoner ton sedan projektet startade. Mellanlagringen i hamnen utgörs av ett tillfälligt lager innan den infångade koldioxiden transporteras vidare för användning eller distribution till slutförvaring. Volymerna är relativt små och hanteringen är reglerad enligt säkerhetsföreskrifter för industrigaser, förklarar Henrik Nanfeldt.
Hur farligt för omgivningen är lagring av koldioxid, skulle du säga?
– Det finns redan ett fungerande, kommersiellt system för hantering av koldioxid i Sverige, framför allt inom livsmedelsindustrin och för industrigaser och transport. Lagring av koldioxid betraktas som säkert och idag finns det mycket god kunskap kring detta. Precis som för många andra industriprocesser så finns det alltid risker och utmaningar vilka behöver beaktas och förebyggas.
