Handeln är under press när folk har mindre i sina plånböcker. Men för att förhindra att kunderna sviker måste köpcentrum och centrumhandelns butiker hitta nya vägar – och kanske roller. Laura Stål på Liljewall pratade på Lokalmarknadsdagen och gav sin syn på hur handelsplatser kan utvecklas framåt. Enligt henne är handelns framtid ett gemensamt ansvar från flera delar av samhället.
– Jag började själv min resa inom handeln; jag jobbade som arkitekt på Lindex i början av 2000-talet. Nu jobbar jag med både hyresgäster, fastighetsägare och staden.
Det säger Laura Stål, arkitekt, studiochef och partner på Liljewall. Många menar att de som är sämst på att hantera förändringar i handeln är just konsumenterna. Att förväntningarna på handelsplatser och stadskärnor är ofta att de ska se likadana ut. Följer man dessa tankar så är det i stort sett konsumenten ensam som ligger bakom begreppet ”butiksdöden”. Men Laura Stål håller inte med.
– Jag tycker att det är väldigt enkelt att säga att det är en enskild grupps ansvar. Jag ser det som ett gemensamt ansvar. Det låter kanske klyschigt med ord som ”samverkan” och dylikt, men tittar man historiskt på den forskning som visar vilka handelsplatser som utvecklas och varför de gör det så är framgångsfaktorn att det finns ett gemensamt intresse. Det handlar då inte om enbart konsumentens ansvar eller fastighetsägarnas.
– Det finns en sorts ekosystem där alla behöver ta ansvar. Handlarna kanske väntar lite för länge med att ta lån för att betala hyran, fastighetsägaren kanske inte kan förvänta sig samma hyra om förutsättningarna ändras. Staden kanske bestämmer sig för att bygga en väg utanför butiken så kunderna inte hittar dit, vad gör man då för att kompensera. Och så vidare. Jag skulle gärna se lite mer eldsjälar i handelsbranschen, som vågar ta steget att gå till sin granne och prata ihop sig om vad nästa och bästa steg är och vad man tänker satsa på.
Har butiken en ny roll? Som marknadsföringsplats, till exempel, där man möter kunden?
– Det här görs ofta mer komplicerat än vad det är. Jag tycker det är en bra idé; det kommer ju visioner från både fastighetsägare och hyresgäster som tar stopp i andra system, skatt eller momsregler till exempel, som inte har samma tidsplan. Och tiden kan ju verkligen avgöra om handlaren överlever eller inte.
– Under pandemin har vi sett hur både handlare och konsumenter faktiskt har varit flexibla. I Sverige har vi egentligen inte blivit förbjudna något men vi har heller inte byggt om – utan vi har fått ett nytt regelverk och anpassat oss därefter; restauranger som inte fick ha bord bredvid varandra möblerade isär och de restauranger i köpcentrum som hade entré både inåt och ut mot gatan klarade sig bäst.
– De föränderliga handlarna gjorde detta väldigt bra. Är det något de är duktiga på så är det förändring, upplever jag.
Hur jobbar du och Liljewall med den sociala hållbarheten när ni utvecklar platser och koncept?
– Vi har väldigt många analysverktyg och tittar på index och rörelseverktyg. Vi har med oss hela samhällsplaneringsperspektivet tack vare en bred palett kompetenser inhouse; det är en del av vår uppgift att se till att projekten är görbara, ur socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart perspektiv – vilket har varit en utmaning inom handelssfären vad gäller byggsidan. Det har dock blivit väldigt mycket bättre. Jag tycker att fastighetsägare här i väst agerar på en väldigt hög samverkansnivå. Man gör det här som jag pratade om innan: man tar samtalen, man har stöd i citysamverkan och organisationer i innerstaden.
– Det finns en stor fördel med köpcentrum: man behöver inte söka bygglov för butiker som flyttar in. Där finns en lokal, rita, flytta in: klart! Så fungarar det ju inte inne i staden, tyvärr. I centrumkärnan ställs staden för andra utmaningar vad gäller infrastruktur och liknande. Vi samtalar inte bara med fastighetsägare och hyresgäster utan även tjänstemän som arbetar på staden. Vi tittar på vad beslut innebär för alla de här delarna.
– Vi gjorde en rapport för några år sedan. Vi såg att hyresgäster, fastighetsägare, konsumenter, förvaltare, makthavare och tjänstemän har samma visioner: man vill ha attraktiva stadskärnor och attraktiva butikslokaler. Det ska vara liv och rörelse, det ska konsumeras och kultiveras – men ändå gick det trögt fram och vi tror att det beror på att det finns ett glapp i de olika arbetsmomenten. Detta försökte vi sy ihop i vår rapport, att man skulle tänka mer nyanserat och agilt på de olika behov som finns, säger Laura Stål och förtydligar:
– Exempelvis har Systembolag och Apotek helt olika krav kopplat till lokalens storlek och logistik. Systembolag har helst inga ramper på inlastning för vikten på grund av staplade lastpallar som kan välta. Medan apotek kräver säkrade och välventilerade ytor för specifikt kemiskt innehåll. Och så vidare. Att ha dessa olika behov i åtanke när man planerar en stad eller möjliggör verskamhetslokaler i sina fastigheter kan spara mycket tid, pengar och huvudvärk, För att inte tala om vilket flexibelt och brokigt utbud man kan skapa.
När det gäller tillgänglighet på handelsplatser; hur mäter man det?
– Jag är för att man ska kunna handla sina varor med bil för att få med dem hem, för det är inte alla som bor nära, men det som sker i den förändring som pågår nu är så mycket mer än bara parkering eller inte parkering. Det gäller att inte låsa sig vid det utan titta på vilka andra lösningar det kan finnas. Att det inte bara handlar om att mäta antal parkeringsplatser, utan att man även bör se över andra alternativ för tillgänglighet, såsom digital tillgänglighet där det ingår paketutlämning och där varor kan skickas mellan butiker samt orter.
– Handeln har alltid varit föränderlig och anpassningsbar och vi står inför ett sådant skifte av era nu, där man ska stå med öppna armar och våga testa sig fram. Det här ska ju ske på någons plånbok, men finns den investeringen, de musklerna, så tror jag att vi kommer att få se en massa fantastiska lösningar som vi redan sett embryot till de senaste fem, tio åren.
