För drygt 15 år sedan grundade Ivan Martic, uppvuxen i Vaggeryd, IM Vision efter sitt UF-företag i skolan. Idag är det ett av Sveriges ledande företag inom uthyrning och försäljning av led-skärmar. 2023 blev han utsedd till årets unga företagare i Jönköpings län. Samma år förvärvades majoriteten av företaget av ett investmentbolag. På Fastighetsmarknadsdagen i Jönköping berättar han om sin resa och om sin filosofi när det gäller företagande.
För Ivan Martic, som i dag driver sitt eget ledskärmsföretag och som bland annat sitter i styrelsen för ett bolag som sysslar med förvaltning och uthyrning av lokaler, började resan till att bli företagare när han fick praktikplats i en Ica-butik i åttonde klass.
– Efter det fick sommarjobb och sålde jordgubbar. Sedan fick jag jobb på en Ica-butik igen. När jag skulle börja gymnasiet så valde jag handels, det tyckte jag var lite kul. Men jag insåg efter några månader att jag kunde lite mer än läraren, eftersom jag redan hade lärt mig vad handel innebär. Då fick jag gå LIA, Lärande i arbete. Under den tiden fick jag chans och möjlighet att plugga på Ica-skolan samtidigt som i gymnasiet.
Ivan Martic var en de yngsta i Sverige som gick en utbildning som heter FLU, vilket innebar att han drev en Ica-butik, men fick inte äga den. När han var klar med utbildningen så var tanken att han även skulle gå ut gymnasiet.
– Jag insåg att jag saknade 100 poäng för att kunna ta gymnasie-slutbetyg. Då fanns UF, Ung Företagsamhet, en utbildningsform som går ut på att ett företag startas, drivs och avvecklas under ett läsår på gymnasiet. På den tiden fanns det bildskärmar vid kassorna i butikerna. Jag tänkte att det nog kunde vara en bra grej. Så det startade jag. Jag var själv och visste vad jag skulle göra.
– Efter en vecka så tjänade jag 40 000 kronor på att sälja reklam. Man fick bara tjäna 20 000, vilket jag tyckte var lite konstigt. Men då var jag klar med min uppgift, tänkte jag.
Karriären fortsatte för Ivan Martic inom ”digital signage” med mjukvaror som gick in och tog rubrik, bild och publicerade på skärmar.
Ditt företag heter ju idag IM Vision. Ni är ledande på uthyrning och försäljning av ledskärmar. Du måste ha undrat någon gång: ”varför har ingen kommit på det här före mig”?
– Ja, det är klart man har undrat. Men man måste göra allt lite bättre än alla andra, så är det.
Du och din familj kom till Sverige 1994 från Kroatien. Bakgrunden var naturligtvis den konflikt och krig som pågick i det området då. Ser du paralleller med det världsläge som vi har nu?
– Det är klart det har varit tufft.
Du var inte så gammal då, 1994, när du kom hit?
– Jag var fyra.
Kan du beskriva lite grann den resa som ni gjorde och som du har fått göra sedan ni kom hit?
– Jag ser det som en styrka, det man har fått gå igenom. Som fyraåring har man inte riktigt så bra koll på vad som händer. Man får ta något positivt av det negativa, men jag tycker att det har gett oss styrka.
Betyder det någonting för dig som person, att du är van vid uppbrott, att du är van vid att hitta ett nytt ställe, en ny avsättning, nya idéer?
– Man ska vara nyfiken och inget är omöjligt. ”Bra kan alltid bli bättre” brukar jag alltid säga. Man kan sätta sig i ett hörn och vänta på att det ska bli bättre, men då blir det inte bättre. Det hänger på vad man själv gör det till.
2023 förvärvades majoriteten av det här företaget som du byggde av ett investmentbolag. Vad händer härnäst nu då? Hur ska du dra nytta av det, den nya situationen som du haft sedan 2023?
– Som entreprenör och ledare så känner jag att när vi var någonstans runt 25 personer; det är ungefär vad man klarar av att driva själv. Växer det mer så ska man ha en ekonomichef och du ska ha det ena och det andra. Och där kände jag att den resan, det är inte riktigt jag som ska ta den. Jag fick ett bud på bolaget och kände att det var ett bra bud. När vi väl paketerade allting så blev det ju ännu bättre, i och med att jag är stor delägare i Pamica Group AB, som har köpt upp oss.
Och vad innebär det att bli uppköpt och ha en chef, det är ju också lite annorlunda?
– Man har lärt sig väldigt mycket under resan på hur storbolag funkar, hur man förvärvar bolag, vi har gjort det i två omgångar. Det är en väldigt spännande resa att göra.
Det låter ju som att du är sugen på att grunda något helt nytt.
– Man är alltid sugen på olika projekt som man har i huvudet, Just nu är jag vd på IM Vision Group AB och delägare i Pamica Group AB. Men jag tycker det är kul att göra affärer och utvecklas.
Du gillar att göra affärer men finns det en övre gräns för hur många människor man kan hantera?
– Jag brukar säga att man köper något för en krona och säljer det för två år. Den marginalen är man bra på, men så kan inte alla tänka när det blir så stor organisation. Då måste man släppa kontrollen till någon annan.
Tillbaka till din resa. Är det någonting du skulle göra annorlunda om du fick göra om resan?
– Det är ett konstant spöke man alltid brottas med, men det är svårt att säga. Klart att det finns vissa saker man skulle vilja göra annorlunda, kanske, i vissa situationer.
Har du några generella råd till någon som sitter och kanske vill starta en ny verksamhet eller kanske sitter där och har någon idé till någon verksamhet?
– Jag sitter i styrelsen för UF, som jag brinner väldigt mycket för, och att ungdomar ska starta bolag. Jag tror att den största rädslan är att man inte vågar. Men frågar man alla entreprenörer så står det alltid en dörr öppen. Fråga runt vad som krävs för att få bästa svar. Oftast frågar man kanske mamma och pappa. Hade jag frågat min mamma och pappa då hade dom tyckt att jag skulle vara kvar på Ica i Vaggeryd. Så vi är helt olika varandra.
Som den mångsysslare han är sitter Ivan Martic i dag också i styrelsen för ID Real AB, som arbetar med uthyrning och förvaltning av egna eller arrenderade lokaler.
– Jag brukar säga att det är konstigt att det blev som det blev. Men mina föräldrar kommer från en annan kultur, där det ska vara tryggt. Du vet att du får din lön från Ica, de timmarna du gör. Men man vill ju göra något mer, så är det. Så våga helt enkelt.
– Det känns viktigt med mentorer, eller att ha ett nätverk med andra entreprenörer runt omkring sig och kunna bolla med och bli utmanad. Alla känner alltid någon, så man får alltid push och hjälp. Det hänger liksom på dig själv hur långt du vill gå.
