– Väldigt många av de investeringar Stockholms stad gör just nu, inte minst på fastighetsområdet, blir väldigt mycket dyrare. De reviderade genomförandebeslut vi har nu, de som gjordes under 2023, har blivit 4,5 miljarder kronor dyrare än tänkt, bara i Stockholms stad. Och då har vi inte ens tagit med de två stora omskrivna, Slussen, med en fördyring på 8 miljarder och Stockholms framtida avlopp med 10,7 miljarder.
Stockholms stad har problem, menar Christofer Fjellner, när det gäller att hålla budget på investeringar i byggande. Det här har flera orsaker, men främst beror det på att politiken inte följer upp och kontrollerar vart kostnaderna pekar. Det finns också någon form av strukturellt problem som kan bero på att man lägger för lite tid och resurser på att gå igenom kalkylerna i de tidiga faserna av ett projekt. Därigenom kan man inte göra korrekta bedömningar, anser Fjellner.
– Det kan också vara så att det finns ett kulturproblem, att man faktiskt inte är tillräckligt tydlig och ärlig med hur stor kostnaderna kommer att bli, utan gärna lägger sig lite under för att på så sätt få projektet godkänt. För man vet att politiken kommer alltid att skjuta till pengar när man drar över. Det där är ju en politisk ledarskapsfråga.
Kostnaderna har ökat drastiskt det senaste året, men de tidigare nämnda 4,5 miljarderna kan bara till en tredjedel förklaras av inflationen, menar Christofer Fjellner. Stockholms låneskuld växer; staden är Sveriges sjätte största utställare av obligationer för att finansiera lånen.
– Att inte belåna och skuldsätta kommande generationer stockholmare är en principiellt viktig fråga och då måste vi börja med att se till att hålla budgeten.
Var situationen bättre när ni satt vid makten?
– Jag kan konstatera att kostnadsökningarna inte var lika stora. Jag tror att det fanns problem även då med att politiken inte låg tillräckligt nära och höll koll på kostnaderna, men jag tror att det handlar om problem med en kultur som skapats under lång tid och som gör att politiken alltför ofta acceptera kostnadsökningar – istället för att skicka tillbaka och prioritera om.
När det gäller ägande och förvaltande av fastigheter menar Christopher Fjellner att en huvudprincip bör gälla: Stockholms stad ska bara äga fastigheter där kärnverksamhet bedrivs. Med kärnverksamhet menar han de lagstadgade uppdrag som kommunen har, till exempel förskola, skola och äldreomsorg.
– Men det betyder ju inte att staden ska äga alla förskolor, skolor och äldreboenden, så principen som ska gälla är att det handlar om de lokaler där vi själva avser bedriva verksamheten. Det finns också ett antal fastigheter, byggnader, av kulturellt värde, till exempel stadshuset. Man kan vända på frågan och säga vilka fastigheter vi inte ska äga: kommersiella fastigheter, som till exempel det hotell i Älvsjö vi äger eller Stockholmsmässan.
Idrottshallar och arenor är en typ av fastigheter där Fjellner menar att staden ändå bör äga och bygga en del av beståndet – men långt ifrån så stor andel som nu.
– 27 idrottshallar ska byggas i Stockholm fram till 2040. Det kommer att kosta väldigt mycket pengar. Vad jag är rädd för nu, när man dogmatiskt säger att varenda hall måste myggas av kommunen helt på egen hand , är att det aldrig kommer att bli 27 nya hallar. Stockholmarna är mer betjänta av att hallarna faktiskt byggs än att de byggs och ägs av enbart kommunen. Där handlar det om service till medborgarna.
Moderaterna i Stockholms stad talar nu om att kräva extern granskning av kommunens hantering av investeringar i fastighetsverksamheten. Antingen genom de externa revisorer man brukar använda, eller genom att ta in nya för att, så att säga, också granska de som redan har granskat, så att ingenting missas.
